Death Cab For Cutie – Narrow Stairs (Atlantic/Warner)
Oavsett allt förhandssnack låter Death Cab For Cutie alltid som [simpletag]Death Cab For Cutie[/simpletag]. Men på Narrow Stairs kan man också höra influenser från andra genrebesläktade band, som Band of Horses (Cath…), Built to Spill, Weakerthans (Your New Twin Sized Bed) och Placebo (No Sunlight). Om man vill höra det.
Att skivan skulle vara svårlyssnad har jag svårt att hålla med om. Däremot känns både ljudbild och låtstruktur mer komplex den här gången. Ofta låter det mer organiskt än tidigare, och man kan faktiskt höra att det är ett levande band där bakom Ben Gibbards röst, en röst som för övrigt också känns starkare än någonsin.
Man kan säga att bandet lutar sig mer mot ytterligheterna. När det ska vara ösigt är det mer ösigt, när ett intro ska vara långt är det sjukt långt (singeln I Will Posess Your Heart klockar in på 8:26 sköna minuter) och de lugna låtarna är riktigt lugna. Men att Narrow Stairs skulle tappa OC-publiken och förlora möjligheten till tv-serie-intäkter är att gå lite långt. [simpletag]Ben Gibbard[/simpletag]s känsla för samtida popmusik är lite för välutvecklad för det.
R.E.M har just meddelat att de släpper sin fjortonde skiva den första april i år. Skivan kommer heta Accelerate, och är enligt rykten också gruppens snabbaste skiva hittills. [simpletag]R.E.M[/simpletag] har verkligen tagit sina fans till hjälp den här gången, och spelade nya låtar på Olympia Theatre i [simpletag]Dublin[/simpletag] fem kvällar i rad tidigare i år. Accelerate produceras av Jacknife Lee, och släpps av [simpletag]Warner[/simpletag] Music.
Via CMJ.com.
Led Zeppelin – Mothership (Warner)
Om det är en skiva du ska ge din osnutne lillebror som tror han kan sin rock, så är det en snygg, remastrad samling med [simpletag]Led Zeppelin[/simpletag]s bästa låtar. Mothership är ett samlande verk i enlighet med Led Zeppelins senaste återföreningsprojekt. De två skivorna representerar Zeppelin’s tyngre rockepoker liksom lättare stunder i rockhistorien, och allt är tidsenligt remastrat av [simpletag]Jimmy Page[/simpletag] själv. Detta gör att Mothership utan problem kan avnjutas av sagda lillebror likaväl som av en nostalgisk far. En deluxeversion med live-DVD finns också tillgängligt av Warner.
Peter Cincotti – East of Angel Town (Warner)
Peter Cincotti är en riktig svärmorsdröm. Med blott 23 år på nacken ser han ut som en blandning mellan Idol-Måns och Pierce Brosnan, där han vandrar genom ett höstigt New York, spelar sitt piano i stämningsfulla barer på Manhattan och ler sitt bländvita mot trevliga gamla damer.
Nästa steg i musikindustrins något förvirrade utveckling (vi kan nästan sluta använda ordet "skivbransch", eller?) är ett koncept vid namn Total Music.
De stora skivbolagens orörlighet och desperation leder nu slutligen till att inte bara skivköparna, utan även artisterna ger sig av. Kens egenhändigt brända CDR-sivor och nyare nedladdningsutgivningar av Radiohead och Oasis i all ära. Men när en gigant som Madonna packar sin repertoar och lämnar Warner för konsertarrangören Live Nation kan vi konstatera att någonting verkligen håller på att hända. Det är symptomatiskt att skivbolagen inte ens förmår stå för förändringarna i sin egen bransch. Det är artisterna som får ta steget att rita om kartan. Och kanske är det så det måste bli – makten och friheten till kreatörerna åter.
Läs artikel av Adam Erlandsson på E24.
Twista – Adrenaline Rush 2007 (Atlantic/Warner)
Tio år efter Adrenaline Rush är Chicago-rapparen Twista tillbaks med sin femte fullängdare, Adrenaline Rush 2007. Och visst finns det flera låtar som är riktigt pigga produktioner, bland annat rappa Creep tillsammans med T-Pain, och hitten Give It Up med Pharrell. Twista blandar söderns gapiga crunk-influenser med sirliga västkustsynthar och stundtals närmar han sig nästan brittisk grime. Det är mycket nedpitchade mansröster på de hårdare, smattrande låtarna och uppitchade kvinnoröster på de sedvanligt småjuckande r’n'b-balladerna. Twista har inte skapat ett [simpletag]hip-hop[/simpletag]ens mästerverk i Adrenaline Rush 2007, men väl ett knippe låtar som kommer funka både för MTV och för dansgolvet.
www.twista.com
James Blunt – All the Lost Souls (Atlantic/Warner)
Det är förstås väldigt märkligt att släppa en trevlig engelsk [simpletag]pop[/simpletag]-platta och se den sälja i elva miljoner exemplar. Hur hanterar man att göra en uppföljare? Tur i oturen kan man säga, för eftersom James Blunt blivit så intimt förknippad med sin genombrottssingel You’re Beautiful, har många avfärdat honom som ett one-hit-wonder. Desto trevligare då att kunna leverera andra gången också. All the Lost Souls är ingen karbonkopia av Back To Bedlam, men väl en högst värdig uppföljare. [simpletag]James Blunt[/simpletag] är förstås ingen [simpletag]Johnny Cash[/simpletag]-hårdhudad man, men man kan ändå ana att han faktiskt har växt en smula av framgångar och turnerande, både textmässigt och musikaliskt. Första singeln 1973 är smittande radiopop, Carry You Home är en utmärkt power-ballad som säkert kan bli stor, Give Me Some Love är en oväntad tuff rockhit och både Shine och Annie kommer förmodligen att smälta mången trängtande tonårings hjärta.
Vinn James Blunts nya skiva här på Skivkoll.se!
Kevin Michael – Kevin Michael (Downtown/Warner)
Pennsylvania-sonen Kevin Michael växte upp i ett hem där det spelades Prince. Kanske har han på senare år även lyssnat en smula på samtida soulstjärnor som D’Angelo, för Kevin Michael är en av de som faktiskt blickar framåt mer än bakåt, trots att han gör en urban och sexig blandning av [simpletag]soul[/simpletag] och r’n'b. Du har säkert redan hört hitsingeln It Don’t Make Any Difference To Me, tillsammans med [simpletag]Wyclef Jean[/simpletag] (se den här nedan). Debutskivan är mer slick än skitig, och [simpletag]Kevin Michael[/simpletag]s röst håller för det mesta i genren. Att han dessutom ser fantastiskt skön ut är förmodligen inte ett minus.
Kolla in hans ambitiösa blandning av sajt och community, www.kevinmichael.com
www.myspace.com/kevinmichaelmusic
Release 19 september 2007
