Simon Norrsvedens problem kanske har varit att hitta sin plats. Är han en kärlekstörstande indieartist med klädsam tonårsångest eller en tillrättalagd Universal-produkt upplockad några år efter Idol-deltagandet 2004?
2009 års fullängdsdebut Ok baby, det är dags! förde tankarna till en pojkaktig version av Anna Järvinen, men det fanns någonting där – bland annat hans säregna spröda röst och småfinurliga texter – som gjorde musiken intressant. Både titelspåret och handklappslåten Stockholmssången har också rönt viss popularitet.
Med fyraspårs-EP:n Quentin Tarantino klarnar kanske bilden en smula. Dels visar Norrsveden att han inte är en dagslända som stoppas tillbaka i lådan efter en skiva; dels visar han att det egentligen är skitsamma vilken genre han rör sig i och vem som lyssnar. Singelspåret kunde faktiskt lika gärna vara ett dansant schlagerbidrag i dagens musikklimat. Annars är den basfläskiga balladen Pussel skivans främsta spår, och EP-formatets begränsning gör musiken en tjänst genom att komprimera och lyfta fram det utvalda.
Quentin Tarantino skulle kunna bli en stor hit. Låt oss bara hoppas att Simon Norrsvedens storbolagshemvist inte ligger hans image i fatet alltför mycket.
Ibland korrelerar effektiv storbolags-pr och gräsrotshype. Andreas Grega har redan vunnit många hip-hop-hjärtan, trots att hans musik knappast kan beskrivas som hip-hop. Eller? Astmas produktion är i alla fall så fläskig att låtarna ligger på gränsen, och Andreas Gregas musik blir till svängig, modern indiesoul på svenska. Fyraspårs debut-EP:n Ta vad du vill är ute nu, och en fullängdare är på ingång på Universal. Andreas Grega sjunger bra, ser bra ut, och verkar av någon anledning väldigt sympatisk och äkta. Kanske har vi hittat en artist som "alla" kan gilla? Som supportakt på Lars Winnerbäcks vinterturné kommer två saker inträffa: 1. Han kommer garanterat att värma upp publiken ordentligt. 2. Han kommer bli hur het som helst. Kom ihåg det.
Asher Roth är en hygglig rappare som inte har någon direkt street cred att skryta med, och hans partyanthem I Love College går redan varm runt keggen i USAs studentkorridorer. Han vill mest röka, kröka och pöka faktiskt, och det lär han onekligen få göra.
Kritiker avfärdar honom som en andra klassens Eminem (vilket han smart nog bemöter i låten As I Em), men faktum är att det inte är så långt ifrån sanningen. Och kanske behöver det inte heller vara fy skam? Låt oss bara hoppas att han lyckas hantera framgångarna på ett bättre sätt än sin föregångare.
Lyssna på hela skivan på Spotify.
Jag vill påstå att Eminem lider av ett vanligt hip-hop-problem. Det är en ständigt kamp mot självpåtaget hybriskomplex, med för många långa låtar, småtrötta refränger och slentrianproduktion (jo, även av Dr Dre). För att inte tala om oskicket att använda sig av otaliga ”skits” mellan låtarna, som oftast inte ger den välbehövda röda tråden som förmodligen var avsikten.
Eminem på skiva har aldrig nått fulländning, trots att han utklassar de flesta andra rappare i världen, svarta som vita. Men om han bara ägnade mer tid åt att vässa sina argument (har han några?) istället för att grotta ner sig i ännu en text om bögar, pillermissbruk och skandal beauties skulle han kännas så oändligt mer relevant. När Eminem slog igenom kändes det som att han var lite smartare, roligare och elakare än de andra. Nu låter han mest bitter och trasig.
Låtmaterialet på Relapse är inte svagt, bara lite oinspirerande. Om Eminem ansträngde sig skulle han kunna sno ihop århundradets bästa hip-hop-skiva. Frågan är hur mycket energi han har kvar för det?
Relapse är ute 18/5 på Universal. Lyssna på Spotify. Recension i Expressen, SvD, Rolling Stone, DN, Dagens Skiva, Kritiker.se.
Det sköna med Peter Bjorn and John är att de kan göra precis vad de vill. De har inte låst in sig i något, de verkar inte efter större berömmelse än de redan fått, och de har förmodligen redan tjänat både en och två slantar på sin passion.
Living Thing är en kul och lekfull historia, som i stunder är en smula ojämn. Musikaliskt är det mestadels fantastiskt, och sprången mellan klubbhittar och aviga små popsnören är smidig. Men ibland blir den svengelska nördigheten påtaglig – som vore den accentuerad för att öka på den nordiskt exotiska auran kring trion.
Personligen tycker jag att den suggestiva 4 Out Of 5 är riktigt snygg, men det är två låtar som har all potential att bli riktiga storhittar. Den ruskigt fångande och Beatles-doftande klubbdängan Nothing To Worry About (underbar video nedan) och Teddybears-flirtande Lay It Down, ett småirriterande nörd-anthem som klistrar sig fast på ett ögonblick. Ibland känns Living Thing imponerande mångfacetterad. Ibland känns den som för små kläder på vuxna män. Lyssna här!
Recension i DN, SvD, Rolling Stone
Jag får ta upp iPoden flera gånger för att verkligen kolla att det stämmer att det är Chris Cornells soloskiva jag lyssnar på. För inte kan väl den forne [simpletag]Soundgarden[/simpletag]-hjälten plötsligt få för sig att tillverka sådan sliskig och överproducerad popsörja som det här? Men det står fortfarande Chris Cornell på displayen och det märkliga börjar klarna – [simpletag]Chris Cornell[/simpletag] har helt enkelt gjort en r’n’b-platta. Det är alltså därför han slår sönder sin gitarr på omslaget – för att den inte längre behövs! Det är mycket möjligt att Cornell känner sig lika funky som Prince, men det här blir bara ett andra klassens Gnarls Barkley – eller som om Phil Collins och Usher gjorde en skiva ihop. Det lilla av rock som finns kvar känns bara som processad mikromat. Vem ska köpa det här? Lyssna på smakprov!
En pressrelease från Universal meddelar att Peter Bjorn and Johns nya skiva, som kommer att heta Living Thing, släpps över hela världen den 27 mars 2009. Här är låtarna på skivan:
1. The Feeling
2. It Don’t Move Me
3. Just the Past
4. Nothing to Worry About
5. I’m Losing My Mind
6. Living Thing
7. I Want You!
8. Lay It Down
9. Stay This Way
10. Blue Period Picasso
11. 4 Out Of 5
12. Last Night
Turnéplanen ser ut så här tills vidare:
25/2 Stockholm Strand (fd. Sreet)
26/2 Malmö KB
27/2 Göteborg Storan
5/3 Scala, London
6/3 Academy 2, Manchester
7/3 The Button Factory, Dublin
23/3 Estragon, Bologna
24/3 Nouveau Casino, Paris
25/3 Botanique, Brussels
26/3 Melkweg, Amsterdam
27/3 Cologne, TBA
28/3 Kesselhaus, Berlin
Succétrion Peter Bjorn and John meddelar via sitt skivbolag Universal idag att en ny platta är på gång till våren 2009. Skivan är inspelad i New York, Stockholm och LA, och är producerad av bandet tillsammans med Lasse Mårtén, som även mixat. I februari spelar bandet i Sverige: 25/2 på Strand i Stockholm; 26/2 på KB i Malmö och 27/2 på Storan i Göteborg. Bara för det måste vi bjuda på den otippade kultlåten Young Folks från 2006, som tog hela världen med storm.
