Det måste ha varit pressande för Oskar Linnros att följa upp fjolårets framgångar, men med Hur dom än visar han att det går lekande lätt. Här är äntligen videopremiären – vacker och lite märklig.
Är det här ljudet av 2013 års stora genombrott? Kanske, åtminstone om man får tro många inom det kreddigare mediesegmentet. Men som vi vet behöver inte det per automatik innebära framgång på ett brett plan. Svenska Elliphant gör tidsenligt kaxig popmusik, och när man spelar in så här snygg video är vi inte sena att hoppa på blogg-hypen.
Ellinor Olovsdotter, alias Elliphant, har den senaste månaden hypats på bloggar runt om i världen med sin dancehall- och dubinfluerade electropop.
I veckan släpptes en video till låten Down On Life. Se den här.
Brittiska Jessie Ware har en röst som kan jämföras med några av soulvärldens stora. Hennes debutalbum Devotion släpptes i somras och är ett något ojämnt album där singlarna Running, 110% och Night Light är väldigt starka kort. Den senare har nu fått ett rejält bpm-tillskott i form av en remix av Hot Chip-medlemmen Joe Goddard.
Jessie Ware står på Berns scen den 3:e december.
Här kommer Universal-debutanten Thomas Stenströms nya singel Krossade drömmar tillsammans med vacker rymdvideo av Mats Udd.
Simon Norrsvedens problem kanske har varit att hitta sin plats. Är han en kärlekstörstande indieartist med klädsam tonårsångest eller en tillrättalagd Universal-produkt upplockad några år efter Idol-deltagandet 2004?
2009 års fullängdsdebut Ok baby, det är dags! förde tankarna till en pojkaktig version av Anna Järvinen, men det fanns någonting där – bland annat hans säregna spröda röst och småfinurliga texter – som gjorde musiken intressant. Både titelspåret och handklappslåten Stockholmssången har också rönt viss popularitet.
Med fyraspårs-EP:n Quentin Tarantino klarnar kanske bilden en smula. Dels visar Norrsveden att han inte är en dagslända som stoppas tillbaka i lådan efter en skiva; dels visar han att det egentligen är skitsamma vilken genre han rör sig i och vem som lyssnar. Singelspåret kunde faktiskt lika gärna vara ett dansant schlagerbidrag i dagens musikklimat. Annars är den basfläskiga balladen Pussel skivans främsta spår, och EP-formatets begränsning gör musiken en tjänst genom att komprimera och lyfta fram det utvalda.
Quentin Tarantino skulle kunna bli en stor hit. Låt oss bara hoppas att Simon Norrsvedens storbolagshemvist inte ligger hans image i fatet alltför mycket.
Ibland korrelerar effektiv storbolags-pr och gräsrotshype. Andreas Grega har redan vunnit många hip-hop-hjärtan, trots att hans musik knappast kan beskrivas som hip-hop. Eller? Astmas produktion är i alla fall så fläskig att låtarna ligger på gränsen, och Andreas Gregas musik blir till svängig, modern indiesoul på svenska. Fyraspårs debut-EP:n Ta vad du vill är ute nu, och en fullängdare är på ingång på Universal. Andreas Grega sjunger bra, ser bra ut, och verkar av någon anledning väldigt sympatisk och äkta. Kanske har vi hittat en artist som "alla" kan gilla? Som supportakt på Lars Winnerbäcks vinterturné kommer två saker inträffa: 1. Han kommer garanterat att värma upp publiken ordentligt. 2. Han kommer bli hur het som helst. Kom ihåg det.
Asher Roth är en hygglig rappare som inte har någon direkt street cred att skryta med, och hans partyanthem I Love College går redan varm runt keggen i USAs studentkorridorer. Han vill mest röka, kröka och pöka faktiskt, och det lär han onekligen få göra.
Kritiker avfärdar honom som en andra klassens Eminem (vilket han smart nog bemöter i låten As I Em), men faktum är att det inte är så långt ifrån sanningen. Och kanske behöver det inte heller vara fy skam? Låt oss bara hoppas att han lyckas hantera framgångarna på ett bättre sätt än sin föregångare.
Lyssna på hela skivan på Spotify.
