Marit Bergman är aktuell med sitt fjärde album, The tear collector, som är en mer lågmäld samling sånger än vad de flesta förknippar med indie-drottningen från Rättvik. Men samtidigt är det en logisk uppföljare till 2006 års I think it’s a rainbow. Under det senaste året har hon, istället för att låta fansen vänta på en ny skiva, erbjudit en prenumerationstjänst där en ny låt släpps månadsvis. För närvarande befinner sig Marit Bergman på turné runt om i Sverige. En turné som enbart består av henne själv, ett piano och en samling poplåtar som få andra svenska artister kan matcha.
Jag får börja med att tacka för ännu en grym skiva. Det känns som att "Snow on the 10:th of may" skulle kunna bli en potentiell vårplåga, i ordets bästa mening…
– Tack själv!
Verkar den nya skivan ha fått fäste hos publiken eller skriks det mest efter gamla klassiker?
– Den smyger sig på. Jag har gjort tre spelningar hittills och de nya låtarna verkar vara minst lika poppis som de gamla, men det blir ju också lite speciellt när man bara kör med piano och sång och folk verkligen kan lyssna och ta in låtarna. När man spelar för stående (ibland småpackad) publik så är det alltid svårare med nya låtar.
