När jag blir stor ska jag bli som Lennart Wretlind. Kunna allt som är värt att veta om musik och fortfarande vara nyfiken på att lära mig mer. Dessutom vill jag ha en röst som hans, som kan lugna en orkan. Av alla de som älskade Lennart Wretlinds program Klingan på P2 är jag kanske den som lyssnat minst på det. Det känns som att jag alltid råkade knäppa på radion på söndagförmiddagen bara för att höra Lennart annonsera Klingans sista låt. Sedan lades Klingan ner, och jag stod väl inte direkt på barrikaderna i arg besvikelse som en del andra, men det kändes ledsamt. Döm om min glädje när jag nu kan meddela att Lennart Wretlind åter tar plats mitt i nutiden med programmet Wretlinds Värld på Spotify. Ett nytt program släpps varje söndag från och med idag, och jag behöver inte längre sätta brunchen i halsen när jag inser att klockan är fem i tolv.
Efter sju års väntan är The Knife äntligen tillbaka! Här är Shaking the Habitual.
Och här är den fantastiska videon till A Tooth For An Eye:
John Grant är fortfarande lika konstig, men nu har han även upptäckt electronica!
Jag har tipsat om Godspeed You! Black Emperor förut och kommer att fortsätta göra det. Vi lyssnar på alldeles för mycket musik med ord. Alldeles för mycket Beatles-strukturerad pop. Eller vi och vi. Vilka är ni, liksom? Det har jag ingen om. JAG lyssnar på alldeles för mycket ord-centrerad, Beatles-strukturerad (vers-refr-vers-refr-solo-refr-refr) pop och det går fan inte att tänka till. Det är ett 3 minuter hårt komprimerat paket och det har sin charm. Men pop är twitter. Pop är mikro-fiktion. Det finns annan musik som är böcker. Universum av ljud utan minsta önskan att styckas till radio-hits.
Jag vet att vissa har svårt för musik som inte finns på Spotify. Out of iPhone – out of mind, liksom. Yanqui U.X.O är inte GY!BEs bästa skiva men det är en inkörsport.
Snart kan vi kanske ha tillgång till Spotify oavsett vilken dator man sitter på och utan att behöva ladda ner en programvara.
Så här skriver TechCrunch.
Way out west-aktuella Stockholmsbandet The Royal Concept (tidigare The Concept) skäms inte för att låna och hämta idéer från andra artister. De tidigare singlarna D-D-Dance och Gimme Twice ekar inte så lite av franska Phoenix, och nya World On Fire (som gästas av Rebecca & Fiona) bygger på en basslinga som på många sätt påminner om Robyns Stars 4-Ever.
Godspeed You! Black Emperor är inte bara världens kanske coolaste bandnamn någonsin, det är också det band jag saknar mest på Spotify. Postrock-bandet från Kanada återförenades 2010 och spelade bl a på Coachella tidigare i år. Deras live-spelningar lär, enligt rykten, vara legendariska.
Dead Flag Blues (från deras debutskiva F-sharp, A-sharp, Infinity) är en post-apokalyptisk mardröm, ödsligt vacker och filmisk:
"We woke up one morning and fell a little further down
For sure it’s the valley of death
I open up my wallet
And it’s full of blood"
Min bästa upptäckt den senaste månaden är inte ett band. Snarare är det, lite oväntat, en musikspelare.
Någonstans levde jag ändå ganska tryggt i villfarelsen om att Spotify var den enda musikspelare jag behövde. Och visst, det finns mycket musik på Spotify men Sveriges mest populära streamingtjänst är inte någon komplett samling av all världens musik. Tomahawk är det.
