Brittiska Jessie Ware har en röst som kan jämföras med några av soulvärldens stora. Hennes debutalbum Devotion släpptes i somras och är ett något ojämnt album där singlarna Running, 110% och Night Light är väldigt starka kort. Den senare har nu fått ett rejält bpm-tillskott i form av en remix av Hot Chip-medlemmen Joe Goddard.
Jessie Ware står på Berns scen den 3:e december.
Här är soul-stjärnskottet Aleks nya video – en stark skildring av mordet på hans far.
Nybakad video från Michiganfödda Hawthornes senaste platta How Do you Do (2011).
Vi brukar ju inte posta "videolösa" videos, men jag gör ett undantag för Ansiktet, en småmystisk r’n'b-konstellation som vi garanterat kommer att höra mer av framöver. Enligt en av kommentarerna på YouTube rör det sig om ett samarbete mellan Herbert "Afasi" Munkhammar från Afasi & Filthy och Erik Emanuel Nordström från Lilla Sällskapet. Kul med någon som tolkar R Kelly och Usher på svenska utan att skämta bort det helt. Samtidigt är det svårt att inte tänka lite på Lonely Island.
Jag skulle vilja framställa en soulmutant; Ett genmanipulerat "super soul freak" i form en enda person som besitter kunskap och talang av följande Motown-inspirerade artister:
Jag skrev för ett tag sedan att Gil Scott-Heron var årets soulsläpp, men det är nog ett påstående som får revideras: både Sade, Sharon Jones och nu Erykah Badu har redan levererat stort.
Äntligen kommer uppföljaren på 2008 års New Amerykah Part One och det är ett helt genomtänkt släpp. Produktionen skiljer sig inte namnmässigt utan det är fortfarande 9th Wonder, Dilla, MadLib och Sa-Ra och det speglar lite vart vinden blåser inom hip hop och soul just nu. Kan tänkas att ljudbilden är lite förutsägbar men skulle det ha låtit annorlunda hade jag nog blivit besviken.
Det är svårt att skriva om den här utan att nämna den första, "Part One". När den skivan tog av var det andra vindar som blåste i Amerika. I och med valet, kriget och krisen så var det en mer politisk skiva och jag var rädd att det var här tvåan skulle fortsätta. Inte alls för att den var dålig utan för att den kräver en del av sin lyssnare. Efter att ha lyssnat nog på smakproven som släppts lugnade jag mig, speciellt efter att jag hörde att Lil Wayne skulle gästa så förstod jag att det var ett nytt sound som väntade. Erykah Badu kan göra det många andra soulartister brister i och det är att vara i samtiden, blicka framåt och ändå låta retro. Vi får hoppas att Part Three lyckas bära upp manteln efter det här.
PS. Glöm inte för allt i världen att Sharon Jones kommit med en ny skiva också! Ds.
Spotify | Hemsida | CDON | MySpace
Det här är nog en av de konstigaste matchningarna jag har hört. Bei Bei är en multitalang uppvuxen i Kina som spelar det traditionella stråkinstrumentet guzheng. Någonstans i Kalifornien sprang hon på Londonbon och doldisen Shawn Lee och någonting unikt föddes – kinesisk snutfilmsjazz. Shawn är mest känd för sina instrumentala soul- och funkspår. Soloskivan Soul In The Hole och projektet Lord Newborn & the Magic Skulls från i fjol är två otroligt bra skivor att titta närmare på. Skivan, Into The Wind, skulle nog dessvärre inte vara så intressant om Bei Bei utfört den solo. Shawn Lee behövs för att ge skivan fyllighet och de två starkaste spåren på skivan innehåller dessutom vokalinslag av gästartisten och skivaktuella Georgia Anne Muldrow. Hennes säregna röst passar perfekt i den här annars omaka kompositionen. Ep:n Beauty And The Beats som släpptes som ett smakprov på fullängdaren innehåller remixer av bland andra Floating Points som även de är värda att lyssna in sig på.
Lyssna på smakprov från Into the Wind här!
Det här året har börjat starkt när det kommer till skivsläpp. Man kunde redan märka av det innan jul och jag är mer eller mindre salig. Förra veckan skrev jag om Gil Scott-Heron och nu har det kommit nyheter om nya skivor också från Sade, Erykah Badu och D’Angelo med små smakprov som följd. José James kanske ännu inte nått ut till en lika stor publik som ovan nämnda trio men ha håller definitivt en hög kaliber.
Förra skivan The Dreamer är inte annat än ett mästerverk. Produktionen på den var organisk och jazzig medan José levererade sin sång nästan viskande. Jag gillade hans approach med ett jazzigt sound och hip-hop-attityd och inte vice versa som brukar vara fallet. En av de bästa låtarna där var till och med en Freestyle Fellowship-cover.
Nya skivan som kom i måndags, Blackmagic, har en mer broken beat-touch vilket känns aktuellt och utvecklande. Fans av Gilles Peterson, Sa-Ra Creative Partners och Build an Ark kommer inte att bli besvikna. Produktionen är signerad Flying Lotus, en av de för mig just nu mest spännande producenterna som har en hel del intressant på gång i år. Skivan har ännu inte poppat upp på Spotify än men det finns en del intressanta remixar på titelspåret.
