I serien metamusikjournalistik har turen kommit till fenomenet ”musikrecensioner som inte handlar om musik” och det märkliga mottagandet av Matt & Kims senaste skiva Sidewalks.
Matt & Kim är en New York-duo som gör en slags synthpop som kanske bäst beskrivs genom att jämföra den med The Tough Alliance. Tydligen kallas deras musik även ”hipsterpop”. Det har jag lärt mig efter att förundrad ha läst några recensioner av Sidewalks.
I Sonics recension av skivan går recensenten Tobias Norström loss på hipsterkulturen som en arg terrier. Halva recensionen går först åt till att förklara denna subkultur av populärkulturskonsumism, vars amerikanska version tydligen är ännu mer behäftad med självhävdelse än den svenska. Sedan får vi veta att Matt & Kim förkroppsligar detta onda. De poserar, spexar sorglöst och ”förlorar sig själva i känslor av glädje och positiv energi”.

Det är december, och då är det ju givetvis dags att strö årsbästalistor omkring sig. Vissa skivor verkar snarare bli kritikerkonsensus än att de egentligen är så fantastiskt bra. Hursomhelst, musiktidningen [simpletag]SONIC[/simpletag] utnämner tuffa Feists The Reminder till årets bästa skiva, vilket väl får sägas vara förtjänt. Vilka tycker du saknas?
Hela listan ser ut så här:

Anna Järvinen – Jag Fick Feeling (Häpna/Dotshop.se)
Anna Järvinen har fått en hel del uppmärksamhet den senaste tiden. Kanske började det med att Jag Fick Feeling mer eller mindre uttalat blev utnämnd till höstens svenska skiva i musiktidningen Sonic.








