Coaster/Frisbee (jo, LP-versionen heter passande nog Frisbee) är lite av en mellanskiva för NOFX. Balansgången mellan politisk frustration och en envis ovilja att växa upp är svårare än någonsin att vandra. Den gamla vanliga kängan mot amerikansk politik och religion känns som att slå in öppna dörrar, och att fortfarande – vid 45 års ålder – skämta om att man är en ”drug-abusing alcoholic” är antingen ganska töntigt eller bara ganska tragiskt.
Men en känsla som är relativt ny i NOFX värld är vemodet, och My Orphan Year (om Fat Mikes föräldrars död) framkallar åtminstone något som påminner om substans och eftertanke. Musikaliskt är det möjligtvis mer gitarrplockiga slingor än tidigare, men i övrigt är det inte särskilt mycket här som får oss gamla fans att plocka fram folkölen.
Lyssna på gamla skivor på Spotify istället | Hemsida | MySpace
NOFX ligger inte på latsidan i år heller. Förra veckan släpptes den efterlängtade dvd-utgåvan av gruppens kaotiska dokusåpa Backstage Passport. Och den 24 april kommer en sprillans ny NOFX-skiva ut i Europa. Som vanligt är det någon form av ordvitsande med i spelet, och plattan kommer att heta Coaster som cd-utgåva och Frisbee på vinyl. De kommer att vara utformade som en – jepp! – coaster respektive frisbee om nu någon undrade. Börjar de goda idéerna att sina? Här nedan en trailer för Backstage Passport.
Propagandhi är ett av få skatepunkband som lyckats bibehålla status, kvalitet och rykte år efter år. Sen skulle de förmodligen inte gilla att bli kallade skatepunk heller – men snabbt och melodiskt är det fortfarande.
San Fransisco-bandet Dead To Me ligger på legendariska Fat Wreck Chords, och spelar en ovanligt svängig och melodiös punkrock utan ordvitsar. Andra släppet, femspårs-EP:n Little Brother, släpptes i slutet av oktober och är en ganska fenomenal samling smart modernt poppig punk som låter som en blandning mellan Hot Water Music och Samiam, om det säger dig någonting. Bandet består nämligen av två sångare som faktiskt kan sjunga. Lyssna på hela Little Brother här!
Lagwagon har, trots viss obligatorisk tokrolighet, alltid ansetts som ett av de mer spelmässigt skickliga och innovativa skatepunkbanden i skaran. Bandet var NOFX-sångaren Fat Mikes första signing på legendariska skatebolaget Fat Wreck Chords. Nya skivan heter I Think My Older Brother Used To Listen To Lagwagon, och bara titeln säger en del om den småbittra medieskugga bandet (och genren) hamnat i de senaste åren.
En skiva med sju spår är svårplacerad – är det en EP eller fullängdare? Förvirringen kan dock inte spola bort det faktum att formatet är väldigt sympatiskt, nitton minuter är enligt mig en alldeles utmärkt längd på en skiva. Dessutom sätter man gärna på den igen.
Det tar en liten stund innan låtarna sätter sig, och till en början är nyanserna i musiken svåra att skönja. Men efterhand framgår Lagwagons styrka allt tydligare – deras subtila dynamik, små musikaliska finesser och en melodikänsla som genererar både omedelbara refränger och låtar som vinner med tiden.
I Think My Older Brother Used To Listen To Lagwagon är, vissa socialpolitiska resonemang till trots, ingen skiva som kommer att förändra världen, men det kanske kan få några lyssnare från den nya vågen av adrenalinsökande skatekids. Om inte annat är det ett perfekt soundtrack att ha i lurarna när du städar lägenheten. ”We strive for something more than a faded sticker on a skateboard” som Propagandhi sjöng på sin första skiva. Propagandhi har därefter gjort det mesta för att inte sluta där. Frågan är vad Lagwagon gjort, eller har de nöjt sig att vara soundtrack till min städning?
Vissa band verkar aldrig åldras. Skatepunkveteranerna Lagwagon gör det åtminstone inte. Den 19 augusti är det dags för gruppens nionde studioskiva (om jag räknat rätt), som bär det smått fantastiska namnet I Think My Older Brother Used To Listen To Lagwagon, och som tydligen ska uppvisa en något mörkare sida än tidigare men med samma osvikliga känsla för popmelodier och tekniska finesser. Första singeln Memoirs and Landmines är i alla fall ute nu. Lyssna på Lagwagon här!
Singapores alternativa musikscen har alltid haft en stark inblandning av punk, emo och hardcore. Ett av de band som bitit sig fast längst i genren är Plainsunset, som med sin melodiösa [simpletag]skatepunk[/simpletag] och powerpop har charmat Singapore i över ett decennium. I slutet av maj släpptes deras självbetitlade fjärde album, det första med "riktig" distribution och ett något mognare sound.
Sångaren Jon Chan är även aktuell med sitt eget soloprojekt, och kommer i slutet av juli att ge ut fullängdaren Ears & Eyes på den kristna lokala etiketten Wake Me Up Music. Men redan nu kan vi få ett smakprov genom de två spåren på gratis-EP:n Pencil Tracings.
Här är [simpletag]Plainsunset[/simpletag]s senaste singel, Johari Window.
The Offspring – Rise and Fall, Rage and Grace (Sony BMG)
Jag har hintat om det tidigare här på Skivkoll, men nu står det klart: skatepunken är tillbaka. Både Propagandhi, Lagwagon och NOFX spelar i Sverige i sommar; No Use For A Name har precis släppt nytt, och nästa vecka är även The Offspring tillbaka med en ny fullängdare, producerad av Bob Rock, som tidigare skruvat åt band som Metallica och The Cult.
Ja du läste rätt – de kanadensiska veganpunkarna i Propagandhi kommer på turné till Norden, för första gången på hela fjorton år! Bandet har onekligen skapat några av tidernas bästa och smartaste punkskivor, oavsett om man är skejtare eller tuppkam. Men Sveriges storstäder får tyvärr inte äran att presentera [simpletag]Propagandhi[/simpletag] på sina scener, utan färden ser ut som följer:
30 juli – Klubi, Åbo, Finland
31 juli – Tavastia, Helsingfors, Finland
1 augusti – Storåsfestivalen, Trondheim, Norge
2 augusti – Augustibuller, Lindesberg, Sverige (OBS INSTÄLLT!)
2 augusti – Mejeriet i Lund
3 augusti – The Rock, Köpenhamn, Danmark (OBS INSTÄLLT!)
Arrangör är Bad Taste Events. Lyssna på Propagandhi.com eller Myspace.com/propagandhisa
Det känns ofrånkomligen nostalgiskt att skriva om No Use For A Names senaste skiva, trots att gruppen släppt hela åtta album sedan [simpletag]skatepunk[/simpletag]ens storhetstid, då gruppen representerades genom de klassiska skivorna Daily Grind från 1994 och Leche Con Carne från 1995. Den medieskugga som därefter drabbade skatepunken var häpnadsväckande solid, men där under har de flesta av dåtidens skolgårdsgiganter faktiskt fortsatt att göra…mer eller mindre precis samma sak som tidigare.
