Jaqee - Kokoo Girl (Rootdown Records)

Singeln Kokoo Girl har redan börjat spinnas på radion, men låt det för guds skull inte stanna där. Faktum är nämligen att Jaqees fjärde fullängdare med samma namn som singeln är ett av sommarens bästa skivsläpp, alla kategorier.

Uganda-Göteborgska Jaqee gör tillsammans med tyske Teka en världsmusikalisk kompott som är så genomsympatiskt lekfull och lustfyllt svängig att det rycker i de klumpigaste av kontorsfötter. Att radiovänlig ska och reggae kan kännas så rätt 2009 är ett konststycke.

Hemsida |Spotify | MySpace

I min ungdoms bekymmersfria dagar fanns det en kille, vars föräldrars politiska ståndpunkt låg långt ute på vänsterflanken, som på grund av (eller tack vare, beroende på hur man ser det) detta inte fick bära jeans, dricka Coca Cola eller lyssna på allt för ”kapitalistisk” musik. Så när denne tonåring så äntligen hittade ett band som uppfyllde föräldrarnas anti-kapitalistiska krav sprang han, stolt som en tupp, fram till oss andra och visade upp sin nya skatt. Madness!

Vad i helvete är Madness för smörja, frågade vi oss. Om bandet lyckades smita igenom föräldrarnas finmaskiga nät kunde det minsann inte vara annat än skräp. När jag tittar tillbaka på min ungdoms naiva synder erinrar jag mig att han minsann fick höra, där och då, att Madness inte var något att ha. Det ironiska i berättelsen är att vi övriga, självutnämnda elitister, lyssnade på vad som idag är att klassa som ren och skär yta. Vi var mer imponerade av Blackie Lawless, Nikki Sixx och Eddie (Iron Maidens ”frontfigur”) än melodier, rytmer och texter.

Så när jag nu lyssnar till Madness nionde studioalbum, Liberty of Norton Folgate, blir det så tydligt att killen med mjukisbyxorna och Madness-skivorna var ljusår före oss i såväl coolhet som musik.

För det svänger, gungar och berättar. Ska-influenserna är naturligtvis där, men det är snarare fråga om en tämligen klassisk pop-platta. Vad som dock gör Liberty of Norton Folgate så bra är rytmsektionen i allmänhet och Mark Bedfords basspel i synnerhet. Texterna, som återigen kretsar kring London, ikläs en näst intill perfekt vardagssnygg kostym och skjuter musiken framåt i en sådan skön och tillbakalutad takt att jag kommer på mig själv med att gunga fram och tillbaka med ett fånigt leende på läpparna. Singeln NW5, We are London och den nostalgisk-melankoliska Forever Young är alla värda sin vikt i guld.

Ska man nämna något negativt om Liberty of Norton Folgate är det att femton låtar mot slutet känns som några för många. Visst, det var tio år sedan den senaste skivan, Wonderful, men lite mer återhållsamhet hade varit att önska.

Ni kanske redan ställe er frågan; hur går Madness ihop med anti-kapitalism? Det visade sig att föräldrarna helt enkelt såg omslaget och utifrån detta tog beslutet att det verkade tillräckligt harmlöst.

Liberty of Norton Folgate släpps 20 maj på bolaget Lucky Seven Records och distribuerad av Playground. Lyssna på skivan på Spotify.

Spaghetti-westerns har alltid fascinerat mig. Kanske ingen favoritgenre, men filmer som The Good, The Bad & The Ugly, For a Few Dollars More och For a Fistful of Dollars har ändå någon form av skön dragningskraft. Det tycker tydligen invånarna på Jamaica också.  

På få andra platser har spaghetti-western haft sådan stor inverkan på musiken som på Jamaica. Nåja, musiken i sig kanske inte platsar i någon Sergio Leone-film, men vilda västern-andan har en särskild plats i reggaen.

Läs vidare ‘West gone black - westerfilmernas inflytande på reggaemusiken’

Reggaesångaren Garnett Silk blev bara 24 år gammal. Han hyllades som den nye Bob Marley när han tragiskt dog då han skulle rädda sin mamma från ett brinnande hus. Huset där han bodde med sin mor och två bröder fattade eld efter att Garnett Silk råkat avfyra en pistol vars kula träffade en gasbehållare som sprängdes - varefter huset fattade eld. Garnett Silk och hans bröder lyckades att ta sig ut, men upptäckte att mamman saknades. Han rusade tillbaka in i huset för att rädda henne. Tyvärr var det för sent och båda slukades av lågorna.

Läs vidare ‘Reggae: Sista tåget till Zion’