Lars Eriksson, han som aldrig blev Idol-Lars med hela svenska folket. Deltagaren i Idol 2008 blev aldrig mer än Lars och gott är väl det nu när han tre år efter släpper sitt debutalbum. Detta egenproducerande, egenskrivna album doftar av singer/songwriter-pop på gränsen till alt-country. Redan i Idol såg man Eriksson blanda finstämda och melankoliska alster med en mer lekfull sida. På Rust & golden dust tas stegen längre ut åt båda hållen och visst gör det sig bättre när han får göra det med sina egna låtar.
Grumsprofilen Thomas Denver Jonsson släppte i höstas Arctic - sin första skiva under nya artistnamnet I´m Kingfisher. Men det är det fjärde soloalbumet i ordningen från Denver som på sina tidigare skivor bland annat spelat med amerikanska singer/songwriters som Damien Jurado, Ned Oldham och Rosie Thomas samt svenska Nina Kinert.
De är varken särskilt unga eller särskilt hippa, men svenska Meadowlands fullängdsdebut Harbours bjuder på en mogen och akustisk stämpop som trevligt och artigt slår många kvidande konstnärer på fingrarna. Stämsången påminner både om Teenage Fanclub och The Weepies, men enligt bandet själva har musiken vuxit fram utan influenser i den genren. Kanske är det därför många av melodierna känns så snyggt självklara och fastnar så bra.
Ida Redig är en av de där artisterna som tyvärr lätt klumpas ihop i det kvinnliga singer/songwriter-facket. Hennes fullängdsdebut bjuder inte alltid på det mest perfekt producerade, och hennes sång är inte maskerad intill oigenkännlighet – skavankerna hörs. Och det – i samband med Ida Redigs känsla för enkla melodier som sätter sig – gör också hennes skiva levande. Suggestiva pianoutflyfter, texter som ekar av ensamhet i tvåsamhet (den mest skrämmande ensamheten?) och en röst som håller sig på precis rätt sida om det påfrestande. Standing here är en bra debutplatta, även med kräsna svenska öron. Välkommen in i gänget!
Josefina Sanner sällar sig till en växande grupp av begåvade svenska kvinnliga singer/songwriters. En grupp som börjar bli så stor att det inte längre går att bunta ihop dem. Sanner gör i alla fall sympatisk popmusik någonstans i gränslandet mellan Frida Hyvönens teatraliska livsbetraktelser och Jonna Lees regniga Londonromantik.
Med andra ord risk för att glömmas i bort i mellanläget, särskild med den lite anonyma produktionen – men är det något Josefina Sanner är bra på, så är det att skriva låtar. Låtar som man tror att man hört tidigare. Row Your Boat, Beautiful Day, Hallelujah, Feel It – faktum är att de flesta låtar på Love Case Scenario är riktigt starka. Hoppas att världen får reda på det.
David Fransson har tillsammans med klaviaturspelande Jonas Rangstad hittat en riktigt fin ton på sin andra fullängdare som New Moscow. Resultatet är svensk singer/songwriter-musik som står sig riktigt bra internationellt. Slickt och välproducerad akustisk pop som blinkar både till Elliott Smith (bra) och Bob Dylan (mindre bra), och New Moscow har naturligtvis redan haft med en låt i Grey’s Anatomy (vilket verkar vara mycket naturlig del av framgångsstegen för svenska indieband nuförtiden).
Låtarna på Slow Down passar både till nära och perifer lyssning, och melodierna är svenskt vemodigt fångande på ett sätt känns bekant. Ibland blir de rentav förutsägbara, men det är förlåtligt. En riktigt fin ton, som sagt. Lyssna här!
Slow Down är ute på skivbolaget Wanna Borrow A Fiver? den 25 mars, med distribution av Bonnier Amigo.
