Den norska ångvälten Kvelertak körde över Stockholm under ett kort stopp på sitt segertåg över världen för att fira nya skivan Meir. Det är fullt möjligt att bandet är det bästa du kan se i rockväg på en scen just nu.
Känslan av att det vilar ett skimmer av nostalgi över Trail of Dead visar sig vara inte helt tagen ur luften. De indierockande amerikanska männen i t-shirt har dock fortsatt göra en handfull tämligen komplexa rockskivor sedan genombrottet Source Tags and Codes från 2002.
Så här såg det ut när skotska Biffy Clyro spelade på Berns i Stockholm den 3 mars 2013.
Foto: Eleonora von Essen
Ny video med The Hives!
Jag är egentligen lite tveksam till både låten och videon, men nytt material från Band Of Horses är ändå högprioriterat i min bok. Bandets fjärde skiva Mirage Rock kommer ut den 18 september.
Inför nya plattan nästa vecka bjuder nya Turbonegro på nya singeln You give me worms. Samma korkade riff, en ganska brölig refräng och en bastant, Fucked Up-doftande björn vid micken. Turbonegro kan nog faktiskt dra det här en vända till utan problem!
Jo, han heter faktiskt Young Hines och föddes i Georgia 1976. Han är Brendan Bensons nya stjärnskott, och personligen får jag vibbar av både White Stripes och Nirvana. Ganska skönt!
Skitkul titel, verkligen. ”Welcome 2 my nightmare” funkar väl sådär i skrift, men framförallt inte alls om man försöker sig på att muntligt notera dess existens utan att misstolkas med avseende på Alice Coopers klassiska släpp från 1975 (”Welcome to my nightmare” för alla som mot förmodan inte skulle haja referensen; man kan aldrig vara nog för säker i dessa tidevarv). Den fyndiga titeln antyder en uppföljare såhär 36 år senare men utöver omslaget och den avslutande kavalkaden ”Underture” ser åtminstone inte jag någon unik koppling till nattmaran från 70-talet.
Kvelertak kan mycket väl vara det bästa som kommit ur den norska rockmyllan sedan Turbonegro lade denimskinnet på hyllan. Och visst finns det en del inslag i Kvelertaks brutala troll-hardcore-punk-rock (eller "black n’ roll" som vissa kallar det) som påminner om det stora, kompromisslösa riffskrevandet. Men där Turbonegro körde fast i det androgyna kokain-poserandet är Kvelertak snarare en svettig, fängelsetatuerad gubbnäve, rakt i solar plexus.
