Hip-hop från Norrland måste man ju premiera. Mästerbotten är Broder John & Frimans 90-talssvängiga EP som de gärna vill sprida för vinden. Och det hjälper vi gärna till med!
En av sommarens stora feel good-låtar kommer från bröderna Felipe (Fille) och Pablo (Sabo) Leiva Wenger, som nyligen sjösatt sitt opretentiösa projekt Grillat & Grändy.
Det låter lite märkligt, men jag har faktiskt hört Henrik "Double H" Hansson rappa sedan han var 17 år gammal. Förmodligen var det han som en gång fick mig att uppskatta Mobb Deeps regniga och monotona asfaltspoesi. Idag är han både kock och rappare och fortsätter på nya skivan Afterwork enträget leverera högkvalitativ hip-hop som luktar mer öst- än västkust – mer rakade, gungande huvuden och avslagen bärs än bling-bling, brudar och bilar. Men lite dans och sex finns det minsann också där i ryggsäcken! Här är första singeln Shut Up.
Rap battles är en ganska underhållande tävlingsform – en publikfriande blandning mellan spoken word och wrestling. Det handlar inte så mycket om improvisation, men att kunna ta emot flygande eldklot och vända dem i nästa rond är en viktig egenskap. Här ser vi amerikanska Dirtbag Dan battla med Uppsalas store slam-poet Henry Bowers på svensk mark i regi av Basementality. Bowers pulvriserar sitt motstånd. Här kan du ladda hem Henry Bowers nya skiva gratis.
Stockholmsrapparen Double H stretar vidare i hip-hopens numera högst nätbaserade underjord. Han har hängt mycket på Island de senaste åren och har en hel kappsäck med beats med sig därifrån. Här får ni den minst sagt huvudgungande singeln Shut Up från kommande fullängdaren Afterwork. Som kan bli hur bra som helst.
Simon Gärdenfors är en tämligen produktiv mångsysslare som jag och många andra mer eller mindre aktivt följt sedan hans bisarra teckningar dök upp i Mega-Pyton under tidigt 90-tal. Så när jag satt och fnissade åt Simons småskeva serier (som DJ Röv) satt han – bara ett år äldre – och skickade in sina alster till tidningar. Det är lite jobbigt att inse.
Man blir alltid lite skeptisk till vad som egentligen är freestyle-rap och inte när det är lite för bra för att vara sant. Här är i alla fall ett nytt livstecken från Eminem, som släpper sin nya skiva Recovery den 12 juni. Och med tanke hur bra den där extra Relapse: Refill-EP:n var som kom i vintras är förväntningarna ganska höga. Lyssna på Eminems freestyle Despicable här!
Igår hade jag glädjen att se Mos Def för utsålt hus i Köpenhamn och det påminde mig om vad jag älskar med hip-hop. Det hela började med en uppräkning av låtar från "The Golden Age" för att bygga upp stämningen, allt ifrån EPMD till NWA gjorde att jag försökte rappa med (det går alltid så där men man har i alla fall ett leende på läpparna innan konserten kickar igång).
Själva konserten byggde mycket på senaste skivan, The Ecstatic, vilket var super även om jag gärna hade hört versen från My Kung Fu och mer från Black on Both Sides. Mos Def kom för några år sedan på att han levererar perfekt och kan inte komma längre som rappare. Detta har gjort att han försöker göra något han inte behärskar som skådespelare – vilket som man troget fan blundar för. Han var med i senaste avsnittet av House och han tar sig vatten över huvudet tyvärr.
Samma sak med Boggyman-plattan som kom för några år sedan där han försöker göra upp med historien om hur rocken korrumperades och det skars sig även det i magen.
Men igår lät även de versionerna helt okej. Mos har fortfarande ambitionen av att knytta ihop historien på samplingarna från dåtid till varför han använder dom nu och låter sina DJs spela originalen. Och när Aretha Franklins One Step Ahead gick igång följt av Ms. Fat Booty höjdes taket rejält. Det blir schyssta mellanspel istället för mellansnack – nästan lite pedagogiskt, vilket även minskar avståndet till publiken. Här hjälpte hans trumsolo(!) och det faktum att han måste ha tagit några extra sånglektioner, två talanger som han även bemästrade. Det var underhållning på härligt ödmjuk nivå och ikväll spelar han på Göta Källare i Stockholm, så missa inte det om du får chansen.
