Old Kerry McKee är en Göteborgsk enmansorkester vars musik väsnas som en hel industripark. Med rötterna i bluesen gnisslar och skaver han fram en sjukt svängig americana som är punkigare än det mesta just nu. EP:n Black Birds finns ute nu och låter som att någon konsekvent slår dig i huvudet med spruckna instrument.
Quit Your Dayjob är tillbaka med en ny skiva skitig skevrock. Första singeln ut från World Domination är den uppfriskande infantila Environmental, vars epilepsivideo du kan avnjuta här nedan.
Men det viktigaste är att du kan bli en av de lyckliga tre Skivkoll-läsare som får en rykande färsk, signerad QYDJ-platta hem på posten. Det enda du behöver göra för att vinna ett ex är att svara på frågan HUR MÅNGA MEDLEMMAR INGÅR I QUIT YOUR DAYJOB? När du listat ut det mailar du ditt svar till info@skivkoll.se (svara alltså inte i kommentarsfältet, vilket det alltid är något pucko som gör). Och glöm inte att skriva din postadress, annars blir det svårt att skicka skivan. Skriv SKITJOBB i ämnesraden.
Vissa påstår att punken är död. Oavsett om det är sant eller ej så har ska-punkbandet Citizen Fish överlevt i över två decennier och nu kommer deras första fullängdsalbum på tio år.
Citizen Fish bildades 1989 och de var som mest aktiva vad gäller skivsläpp under 90-talet medan de endast släppte en fullängdare under 2000-talet – Life Size (2001). Därefter har de bara medverkat på en skiva – Deadline (2006) – som är ett split-album där bandet Leftöver Crack stod för den andra halvan.
Oavsett om du tar din kvällspromenad, fredagsöl eller helt enkelt för att du byter tåg vid Slussen tycker jag att du ska ta en avstickare in på Debaser nu på fredag (28 januari) när amerikanska noise/punk/thrash popduon Sleigh Bells gästar huvudstaden.
Boris & The Jeltsins hinner i den illustrerade biografin som medföljer debutskivan Låt det blöda referensdroppa både Moneybrother, The Jam, Ebba Grön, Håkan Hellström, Markus Krunegård och Florence Valentin. Det är avväpnande, för precis som hos Den Stora Sömnen blir det därmed desto svårare att anklaga någon för stöld eller plagiat.
Coaster/Frisbee (jo, LP-versionen heter passande nog Frisbee) är lite av en mellanskiva för NOFX. Balansgången mellan politisk frustration och en envis ovilja att växa upp är svårare än någonsin att vandra. Den gamla vanliga kängan mot amerikansk politik och religion känns som att slå in öppna dörrar, och att fortfarande – vid 45 års ålder – skämta om att man är en ”drug-abusing alcoholic” är antingen ganska töntigt eller bara ganska tragiskt.
Men en känsla som är relativt ny i NOFX värld är vemodet, och My Orphan Year (om Fat Mikes föräldrars död) framkallar åtminstone något som påminner om substans och eftertanke. Musikaliskt är det möjligtvis mer gitarrplockiga slingor än tidigare, men i övrigt är det inte särskilt mycket här som får oss gamla fans att plocka fram folkölen.
Lyssna på gamla skivor på Spotify istället | Hemsida | MySpace
Sist jag fick en nervig debut-EP från ett Fagerstaband i min hand hette avsändaren The Hives. Och se hur det gick. Den här gången heter bandet Bruket, och står för en av årets trevligaste överraskningar med sin arbetarromantiska punkrock som låter både Ebba Grön och The Clash. Textrader som ”Stockholm kallar, men jag har inget att säga / i natt hoppas jag att Rosenbad brinner / tynar bort och försvinner” visar var skåpet ska stå. Men faktum är att varselångesten också gör att debut-EPn innehåller tre riktigt jämnstarka dängor att dricka folköl och känna sig klädsamt revolutionär till. Ser fram emot fullängdaren.
Rawmania – The Noble Art Of Self Destruction (Killed By Rock Records)
Göteborgstrio som med sin tredje skiva spinner vidare på sin raka Mustasch/Motörhead/Ramonesrock med punkrefränger, rockriff och ganska bra ös. Två sångare gör mixen lite mer intressant. Inte alltid supertight, men det spelar mindre roll – Rawmania låter som ett band som skulle gå hem på spritosande bikerklubbar. Releasefest på Club Showdown i Göteborg, den 8 augusti 2009.
