Det kan tyckas en smula tveksamt att använda psykisk sjukdom som ett estetiskt grepp. Nu ska vi inte gå in på huruvida Henrik Svensson och Karolina "Steso Songs" Stenström faktiskt lider av psykisk ohälsa och i så fall i vilken utsträckning – för det är naturligtvis eggentligen ointresssant – men låt oss säga att det kan vara problematiskt att göra ett ”fräscht grepp” av sjukdomar som tar människors liv.
Men faktum är att Psykakutens musik ganska väl speglar någonting smått rubbat. Det är febriga drömmar, maniska utspel och viskande vargtimmesångest om vartannat. Men framförallt är duons debutskiva väldigt, väldigt bra efter ett par lyssningar. Som ett ihoprört destillat av de senaste årens svenska indiehopp lyckas Psykakuten finna en ton som förhoppningsvis inte bara är tidlös utan även internationellt gångbar – åtminstone under den juckande topplisteytan. Den här skivan kan lika gärna bli en framtida klassiker som den kan falla i skoningslös glömska. Låt oss hoppas på det förra scenariot, för det är den värd, psyksjuk eller ej.
