Jag har nog tidigare avfärdat Umeåbandet Deportees lite för lättvindigt. Sången har varit för ansträngd, uttalet sådär, låtarna okej. Men på nya Under the Pavement, the Beach visar gruppen att man är mer än en norrländsk motsvarighet till Göteborgarna i Fibes Oh Fibes, även om uttrycket börjar närma sig. Det handlar alltså om popmusik med både själ och hjärta. Men nu kommer det lustiga: jag kan inte sluta tänka på Prince när jag lyssnar på Under the Pavement, the Beach. Och så inser jag att om Prince skulle klämma ur sig en sådan här skiva skulle jag älska den. Men nu är det inte Prince utan Deportees som har klämt ur sig den. Det vore ju väldigt fräckt att inte älska skivan bara för det. Men nu har jag levt med den här skivan i flera månader, så det är bara att kasta in handduken. Jag älskar den. En av årets bästa svenska skivor.
Myspace, Spotify, officiell hemsida.
Under the Pavement, the Beach släpps den 27 maj på Doloroes/EMI.
Det måste vara väldigt svårt att fortsätta vara ett hängivet musikfan när föremålet för din beundran gör allt han kan för att motarbeta dig. Senaste nyheterna i turerna kring Prince är att de tre största [simpletag]Prince[/simpletag]-fansajterna har slagits ihop under namnet PFU, PrinceFansUnited.com. Där ingår nätverken Princefams.com, HouseQuake.com och Prince.org.
Rolling Stone uppmanar sina läsare att meddela vilka [simpletag]skivomslag[/simpletag] som är tidernas vackraste, coolaste, snyggaste. Deras egen lilla lista inkluderar [simpletag]Nirvana[/simpletag]- Nevermind, [simpletag]Prince[/simpletag]- Purple Rain, [simpletag]Sonic Youth[/simpletag] – Goo, Wilco - Yankee Hotel Foxtrot och Pink Floyd – Animals. Som du säkert förstår har läsarkommentarerna ett och annat på förslag. Vilka är dina favoriter?
