Dimbodius är ett mörker man välkomnar. Det är tragik och skönhet insvept i toner som fallna från himlen. Det är känslor som aldrig fått komma ut. Det är musik som lockar fram det man inte trodde fanns.
Både EP:n Not Love från 2000 och albumet While We Fall från 2004 gjorde ett starkt intryck på mig och även om de fick en del uppmärksamhet när de kom så glömdes de dessvärre snart bort.
I tre års tid har jag förväntansfullt längtat efter en ny skiva med The Kooks, och självklart hoppats att det ska hålla samma klass som deras föregående album Konk. En stor anledning till att jag lyfte det tidigare albumet till skyarna kan visserligen ha en del att göra med att jag köpte skivan under en roadtrip i USA som därför automatiskt kopplas till goda minnen. Likväl så är Konk en fantastisk platta.
Efter skimret efter snön kom den äntligen: Klagomuren. Fast den hann komma innan snön som tur var. Jag är en av dem som har väntat och väntat på detta album. Jag trollbands av Jonathans En hand i himlen 2009, av hans smekande röst och skånska brytning, den sakrala stämning som texterna byggde upp och som inlindades i ljuva synthslingor. Frälst helt enkelt. Men efter att ha sett flera av hans spelningar, som ofta kändes osammanhängande och med dålig publikkontakt, har skimret lagt sig en aning. Men som Jonathan sjunger i låten Redan Glömda, ”kärleken kommer tillbaka”, dock inte med samma känsla av frälsning.
Och så var det dags för den fjärde i ordningen. Den produktiva synthduon Kite släppte nyligen sin fjärde EP med fem nya spår som är väl värda att lyssna på.
Den erfarna duon består av Nicklas Stenemo från bland annat The Mo och Melody Club och Christian Berg som varit med i Strip Music och Yvonne. Det är Nicklas Stenemos säregna och hjärtskärande röst som bär hela konceptet Kite.
Om du gillade de tre föregående EP:arna så känns det här bekant. Det låter inte så annorlunda än tidigare; möjligtvis är ljudet och även sången lite mörkare och inte lika klar som tidigare men kvar finns det som utmärker duon: synthig och melodiös elektropop med ett starkt pompöst växande ljud och låtar som exploderar i slutet.
Inför att amerikanerna i Foster The People intar Debaser Slussen den 17 november tänkte vi erbjuda möjligheten att vinna finfina FTP-prylar här på Skivkoll. Vi har en skitsnygg tygväska med skivomslagsillustrationen; nya skivan Torches, en remixskiva och – wait for it – en Foster The People-FRISBEE!
För att göra det hela lite mer rafflande och rättvist tävlar vi ut sakerna var för sig.
Det enda du behöver göra för att vinna är att gå in på Skivkolls facebook-sida och posta det du tycker är världens bästa musikvideo på väggen. Detta kräver att du 1. Har ett Facebook-konto och 2. Att du klickar på "gilla"-knappen först. Vi ses där! Tävlingen pågår hela september.
NKOTBSB Wow, det här kände vi faktiskt inte till. Pojkbandens två verkliga giganter – New Kids On The Block och Backstreet Boys – har gjort gemensam sak och både turnerar och släpper skivor ihop under det trendriktiga namnet NKOTBSB. På sajten nkotbsbvote.com har de åldrande fansen fått rösta fram sina respektive idolgruppers bästa låtar, som har samlats på en Sony Music-sanktionerad platta med släpp den 31 augusti. Här är låtlistan:
Hettan är tryckande, svetten rinner och huvudet värker lite lagom. Åska är sannolikt på gång. Som av en händelse dyker Gardens & Villa’s debutalbum upp precis nu med ett knippe låtar som alla är en ren ljudsättning av rådande väderlek. Musiken tuffar på som i en dvala, insvept i ett på en gång påtagligt och stillsamt värmedis.
Kalifornierna ger utan tvivel laid back en ny innebörd i musiksammanhang – en låt som Chemtrails är nästan provocerande avslappnad. Emellanåt påminner de om en synthigare variant av My Morning Jacket, som i fina öppningsspåret Black Hills, och de skruvar upp tempot en aning i poppiga Thorn Castles, men mest av allt är musiken förbannat sövande, på ett ganska trevligt sätt. Bra mycket bättre än åskan som snart rullar in.
Streama skivan, som släpps den 5:e juli, i sin helhet på Yours Truly’s hemsida.
Musik, solstol och en mojito i handen är en svårslagen kombo. Poolside kan ju kännas aningen avlägsen när regnet skvalpar ner, men för de fåtal dagar när kvicksilvret letar sig upp mot trettiostrecket har jag knåpat ihop en liten lista. En smula nytt, lite mindre nytt och en hel del gammalt, alltsammans vajandes i samma behagliga tempo som en nätt solfjäder. Enjoy:
Här är andra singeln från Sundsvallsbandet OH MY! som släpper på A West Side Fabrication. Trevlig och stabil sommarindie med en gnutta The Strokes-avund.
