Uppstickarfestivalen Umeå Open gör nog rätt i att ligga utanför den traditionella [simpletag]festival[/simpletag]säsongen. För det vankas inte skit på tapeten i år inte – den som gillar svensk [simpletag]popmusik[/simpletag] bjuds ett riktigt smörgåsbord. I skrivande stund står det klart att följande artister gästar [simpletag]Umeå[/simpletag] den 26-28 mars 2009.
Deportees (Sverige)
Fever Ray (sverige)
Frida Hyvönen (sverige)
High Places (US)
Jay Reatard (US)
Jenny Wilson (Sverige)
Kleerup (Sverige)
Loney, Dear (Sverige)
Lukestar (Norge)
Petter (Sverige)
The Hives (Sverige)
The Soundtrack of Our Lives (sverige)
Tiger Lou (sverige)
Petter firar 10-årsjubileum i år, och ska inom kort släppa en samling med det bästa från sin förhållandevis långa karriär inom [simpletag]svensk hip-hop[/simpletag]. I samband med det släpps den nya singeln Min Click tillsammans med Kihlen – en småstressad och rockig sak som ackompanjeras av den här sköna 70-talsvideon i sann Boogie Nights-anda. Följ Petters blogg för mer info!

Mange Schmidt – Känslan Kommer Tillbaks (Razzia)
Ända sedan han bidrog till Petters relativt mörka debutskiva Mitt Sjätte Sinne, har Mange Schmidt legat och puttrat i svensk hip-hop. Förra årets jättehit Glassigt må ha brutit en barriär mot yngre radiolyssnare och skivköpare, men den kan inte sägas representera artisten [simpletag]Mange Schmidt[/simpletag]. Förutom då att han inte tycks ta sig själv på så väldans stort allvar. Och däri ligger förmodligen det som känns mest uppfriskande med både Mange Schmidt som artist och Känslan kommer tillbaks som skiva – han är väldigt svensk medelklass, kommer från Vasastan och ger ut sina skivor på lilla indiebolaget Razzia. Men det är en svår balansgång Schmidt studsar på – han lyckas göra låtar med både Petter och Thomas Rusiak utan att för den sakens skull fullt ut anamma [simpletag]hip-hop[/simpletag]ens alla attityder och attribut. Mange Schmidts låtar handlar inte om mycket mer än att ha det bra och festa med folk man gillar, och ibland är det precis den typen av musik man vill ha. En pigg och uppstudsig hip-hop-platta för folk som tycker svensk hip-hop ofta känns lite träig och självgod.







