Mange Schmidt har en inställning till livet som gör att man gärna tror att han är bättre än vad han är – att han bara inte orkar skriva bättre raptexter. För mig har det tagit ganska lång tid att inse att Mange Schmidt helt enkelt är en ganska medioker rappare. Men det han saknar i hip-hop-hantverket vinner han snabbt tillbaks på sin känsla för att producera slicka hits.
Även om det kanske inte finns någon klar Giftig eller Glassigt på nostalgitrippen Odenplan, Stockholm 1988 så skulle de flesta låtarna på skivan klara av att spelas i radio, kanske tack vare den något 80-taliga produktionen som vilar över låtarna. Som hip-hopartist börjar Mange Schmidts varumärke onekligen urvattnas. Som hitmakare framstår han åter som smått genialisk.
Odenplan, Stockholm, 1988 är ute på Razzia från 26 september.
