Coaster/Frisbee (jo, LP-versionen heter passande nog Frisbee) är lite av en mellanskiva för NOFX. Balansgången mellan politisk frustration och en envis ovilja att växa upp är svårare än någonsin att vandra. Den gamla vanliga kängan mot amerikansk politik och religion känns som att slå in öppna dörrar, och att fortfarande – vid 45 års ålder – skämta om att man är en ”drug-abusing alcoholic” är antingen ganska töntigt eller bara ganska tragiskt.
Men en känsla som är relativt ny i NOFX värld är vemodet, och My Orphan Year (om Fat Mikes föräldrars död) framkallar åtminstone något som påminner om substans och eftertanke. Musikaliskt är det möjligtvis mer gitarrplockiga slingor än tidigare, men i övrigt är det inte särskilt mycket här som får oss gamla fans att plocka fram folkölen.
Lyssna på gamla skivor på Spotify istället | Hemsida | MySpace
NOFX ligger inte på latsidan i år heller. Förra veckan släpptes den efterlängtade dvd-utgåvan av gruppens kaotiska dokusåpa Backstage Passport. Och den 24 april kommer en sprillans ny [simpletag]NOFX[/simpletag]-skiva ut i Europa. Som vanligt är det någon form av ordvitsande med i spelet, och plattan kommer att heta Coaster som cd-utgåva och Frisbee på vinyl. De kommer att vara utformade som en – jepp! – coaster respektive frisbee om nu någon undrade. Börjar de goda idéerna att sina? Här nedan en trailer för [simpletag]Backstage Passport[/simpletag].
The Offspring – Rise and Fall, Rage and Grace (Sony BMG)
Jag har hintat om det tidigare här på Skivkoll, men nu står det klart: skatepunken är tillbaka. Både Propagandhi, Lagwagon och NOFX spelar i Sverige i sommar; No Use For A Name har precis släppt nytt, och nästa vecka är även The Offspring tillbaka med en ny fullängdare, producerad av Bob Rock, som tidigare skruvat åt band som Metallica och The Cult.
Det känns ofrånkomligen nostalgiskt att skriva om No Use For A Names senaste skiva, trots att gruppen släppt hela åtta album sedan [simpletag]skatepunk[/simpletag]ens storhetstid, då gruppen representerades genom de klassiska skivorna Daily Grind från 1994 och Leche Con Carne från 1995. Den medieskugga som därefter drabbade skatepunken var häpnadsväckande solid, men där under har de flesta av dåtidens skolgårdsgiganter faktiskt fortsatt att göra…mer eller mindre precis samma sak som tidigare.
Efter 25 år och 6 miljoner sålda skivor är NOFX fortfarande (nästan) lika aktuella. Efter releasen av deras nya liveskiva They’ve Actually Gotten Worse Live! är de till synes relativt välmående [simpletag]punk[/simpletag]papporna ute på vägarna igen. I sommar får vi se dem i Sverige också, då de headlinar den nya punkfestivalen West Coast Riot vid Frihamnen i Göteborg den 26 juni. Biljetterna släpps den 4 februari och de tusen första kostar 450 kr, därefter 550 kr. Förutom [simpletag]NOFX[/simpletag] kommer de gamla trotjänarna Millencolin att spela, liksom Moderat Likvidation. Fler band tilkommer.
NOFX – They’ve Actually Gone Worse Live!
(Fat Wreck Chords/Border)
Det är något lite tragiskt med band som fyllt 40, men som fortfarande beter sig som femtonåriga skatekids. Men för skatepunkbandet NOFX är det förlåtligt, trots att det ibland blir ansträngt när de deklarerar hur fulla och höga de hela tiden är. Det blir också inledningen på gruppens andra liveskiva They’ve Actually Gone Worse Live – som är en uppföljare till 1995 års I Heard They Suck Live. Fat Mike försäkrar oss om att det idag är tredje kvällen i rad de spelar på Slim’s i San Fransisco, och att ikväll är de helt "fucked", vilket bådar för den bästa spelningen av de tre.
Jaha, vad bjuder vecka 47 på då? Ja, Mikael Wiehe och Ebba Forsberg släpper Dylan på Svenska, vilket känns lite läskigt. Punkveteranerna NOFX släpper en live-greatest hits med 24 låtar (enligt skivbolaget INGA låtar från I Heard They Suck Live från 1995); José Gonzalez släpper Teardrop som singel; Stefan Sundström droppar en hits-skiva; Warner återutger gamla Ramonesplattor, medan Weakerthans gamla skivor får ny energi med Bonnier Amigo-distribution. Och mycket, mycket mer.
