För många är Neil Young den där gubben med nasal röst och cowboyhatt som gjorde Heart of Gold någon gång för längesedan. För andra, däribland undertecknad, är han dessutom en av de största musiker och låtskrivare som vandrat på denna jord. 1971 gjorde han en konsert i Massey Hall i Toronto, en spelning som av någon outgrundlig anledning låg outgiven ända fram till 2007. Outgrundlig eftersom det är bland det bästa som framförts live inför publik, och ett tungt vägande skäl till min kärlek till denne numera 65-åriga gubbe med nasal röst och cowboyhatt.
Om man som jag har en närmast pervers förkärlek till musik som klingar av amerikansk folkrock och americana från 60- och 70-talet har man säkert stött på Kurt Viles musik de senaste åren. Philadelphiasonen startade sin karriär i alternativrockbandet The War on Drugs 2003 men har sedan solodebuten Constant Hitmaker från 2008 gjort sig ett namn på egen hand, även om han fortfarande betraktar sig som medlem i bandet.
Det tar ungefär en sekund av den obarmhärtiga, distade elgitarren i öppningsspåret Walk With Me för att förstå att nya åttaspårsskivan Le Noise inte är ett av Neil Youngs dussinverk. Det är sprucket, trasigt, ensamt och imponerande fläskigt producerat av Daniel Lois. Neil Young ensam med en elgitarr i 38 minuter låter kanske inte så fantastiskt. Men det är det. Lyssna på Le Noise på Spotify
Skivkoll på WTAI 2009 Vädergudarna ville inte att det skulle bli någon festival den här helgen – rena rama höstmisären vilade över Universitetsområdet när Where the Action Is skulle gå av stapeln. Fredagkvällen bjöd på dock lite uppehåll i regnandet. Skivkolls fotograf Kristofer Ljungros var på plats för att imponeras av Pixies rockenergi; förfasas över en rullstolsbunden Olle Ljungströms tämligen miserabla spelning och hänföras av en Neil Young på enastående gott humör ("det absolut bästa jag någonsin sett – ibland tyngre än Nine Inch Nails"). Gammal var äldst, och Neil Young stod för en värdig avslutning på kvällen. Men varför kan inte SL sätta in extratåg när de vet att 10.000 personer kommer från Universitetet ungefär samtidigt?
Maila info@skivkoll.se om du är intresserad av att köpa loss bilder.
Fredag 12 juni
Neil Young and his Electric Band
Pixies
The Pretenders
Seasick Steve
Olle Ljungström
Miss Li
Florence Valentin
Perssons Pack
Dundertåget
Adiam Dymott
The (International) Noise Conspiracy
Sonjagon
Cristopher Sander
Existensminimum
Lördag 13 juni
Nick Cave & The Bad Seeds
Duffy
The Magic Numbers
Moneybrother
Fever Ray
Joshua Radin
Jenny Wilson
Markus Krunegård
Hassle
Jonathan Johansson
Asha Ali
Hello Saferide
Tiger Lou
El Perro Del Mar
Loney Dear
Vänersborgsbandet Holmes har spelat sin melankoliska och countryklingande pop sedan 2002. Tidigare har de släppt sina alster på egna etiketten med det härliga namnet Häleri, men nu har de lyckats hamna på pigga Black Star Foundation, som tar ett steg bort från sina sedvanliga hardcore-, postrock- och emo-släpp.
På fullängdsdebuten Wolves låter bandet som en perfekt uppdatering av svenska The Perishers eller Isolation Years, fast med ännu tydligare Neil Young-influenser. Resultatet blir en förvånansvärt lättlyssnad och trevlig form av [simpletag]altcountry[/simpletag] som passar lika bra till den svenska hösten som till tv-shower i USA. Bandet har precis avslutat en intensiv Europaturné, och kan förmodligen smyga sig på framgångar i det stora landet i väst om de också har lite tur. Wolves släpptes 31 oktober och distribueras i Skandinavien av Musicspot. Här ser du den nya videon till Storm.
Holmes – Storm from Blackstarfoundation on Vimeo.
