Hägga är en märklig företeelse med ett märkligt namn. Svensk skäggfolkprogg på engelska, musik som faktiskt känns väldigt osvensk. Småstenade trallsånger och orientaliska gitarrslingor snirklar sig fram i ett landskap som låter mer Devendra Banhart än Dungen. På åtta spår hinner man precis komma in i 70-talsgunget lagom för att längta efter mer. Dessutom låter det som att Hägga har ganska roligt - oavsett på vilken planet de befinner sig. Introducing the Thieves From the North låter som mörkt långt hår, runda glasögon, solsken, spontandans och färgglada ponchos. Fast på ett bra sätt. Lyssna här!

Introducing the Thieves From the North är ute nu på National.

Allas vår Miss Li är tillbaka, på ytan lika glad, sprallig och charmig som tidigare, men med en textmässigt mer "vuxen" approach. Då de tre föregående skivorna mestadels kretsade kring en, mot slutet ganska utdragen, kärlekshistoria innebär Dancing the whole way home en välkommen utveckling.

Musiken i sig känns mer städad och välorganiserad, utan att den lekfulla kärnan behöver stryka på foten. Miss Lis karaktäristiska pianohamrande genomsyrar även denna skiva, men nu i en mer undanskymd och nedtonad roll. Något som vissa kanske tycker är negativt men som jag personligen tycker tyder på en intressant utveckling.

Men den stora utvecklingen har skett i textförfattandet. Vi får lyssna till en Miss Li som tagit klivet ut ur den egna sfären för att bli mer allmängiltig. Bäst blir det i den kvävande I heard of a girl där vi genom berättarjagets ögon blir till skuldfyllda betraktare av ett mobbningsfall. På strax under tre minuter kastas man tillbaka in i högstadiets korridorer och ställer sig därefter frågan ”Undrar vad som egentligen hände med X?”

Dirty old man och The boy in the fancy suit är spår, som i all sin direkthet och personliga utgångspunkt, lyckas så ett frö till större frågor; vad gör sextioåriga gifta män på klubbar avsedda för artonåringar; och när ska rikemanskulturen ta slut, där allt (och framför allt alla) anses kunna köpas för pengar?

Det är inte fråga om att Miss Li blivit en i mängden av Sveriges popsångerskor. Hennes uttryckssätt är fortfarande unikt och fortsatt vansinnigt medryckande. Här resulterar det i hennes hittills bästa skiva och en stor längtan efter mer.

Dancing the whole way home är ute på skivbolaget National den 1 april, med distribution av Bonnier Amigo.

Miss Li - Songs of a Rag Doll (National)

Miss Li (Linda Carlsson från Borlänge) har under hösten gjort sig ett stort namn i det svenska folkhemmet genom sin vackra duett med Lars Winnerbäck. Men om det är mysiga svenska visor du väntar dig är du fel ute. Andra Tredje fullängdaren Songs of a Rag Doll handlar om lycklig kärlek, om olycklig kärlek, om svartsjuka och förälskelse. Och titeln ger (omedvetet?) en hint om ragtime-pianot som ligger som en röd tråd genom skivan. Men för det mesta är det en ganska varm, östeuropeisk ompa-känsla på Songs of a Rag Doll. Det är kul, och låtarna är väldigt pigga, trots att det ibland blir lite struttigt.

www.missli.se