Som skivkolls egen Malin Nordström redan i våras siade så är Dum Dum Girls sommarens favoriter. Deras senaste släpp EP:n He Gets Me High, som släpptes på Sub Pop, är precis som deras debutskiva kantad med fuzzig lo-fi pop. Redan på inledande Wrong Feels Right låter Dum Dum Girls och Dee Dees röst bättre än någonsin. Efterföljande He Gets Me High med stark refräng osar av sommarkärlek och övergår i Take care of my baby, som doftar sommarnatt och den långa promenaden hem utan sin andra hälft. He Gets Me High avslutas med en upptempo-version av The Smiths There is a light that never goes out. Dee Dees röst låter förvånansvärt lik Morrisseys.
Musik är poesi, vilket Sheffield-bandet The Crookes onekligen tagit fasta på när de nu släpper sin debutfullängdare Chasing After Ghosts. Ynglingarna från stålstaden skriver sinnrika texter som höjer sig över den genomsnittliga indiepop-nivån och för storstilat arvet från The Smiths vidare med sina sånger om hjärtesorg, speglade i såväl skitiga diskbänkar som månbelysta vattenpölar.
Falling Down A Mountain är Tindersticks åttonde album i ordningen. Det föregående albumet, The Hungry Saw, var ett livstecken från ett band uträknat av många. Inte minst av bandmedlemmarna själva. Därför är det nog många som sett fram emot dess uppföljare. Enligt bandet kom låtarna till Falling Down a Mountain till av bara farten efter den oväntade succén med The Hungry Saw.
Tindersticks skiljer sig ganska markant från de andra brittiska band som kom fram i början av nittiotalet. Deras musik är jazzig och kombinerat med sångaren Stuart Staples djupa vibrato blir det lätt dramatiskt och känslosamt. På ett bra sätt. Det rör väl sig inte om popmusik i dess mest glättiga och lättillgängliga mening – ena stunden blir de lite spretiga och sträva, men det väger de upp genom att nästa stund vara lena som vispgrädde. Om man ska prata referenser skulle jag nämna Leonard Cohen, Nick Cave och Morrissey. Dessa artister kan te sig olika, men det gemensamma är att de är bra textförfattare och karaktäristiska sångare med en förmåga att ladda musiken med känslor. Nu består Tindersticks inte bara av Stuart Staples, men hans röst tar väldigt stor plats i musiken.
Hur står sig då Falling Down a Mountain om man jämför mot gruppens tidigare alster?
Mycket bra visar det sig. Om man ska se till hela skivan så kommer den inte riktigt upp i samma nivå som The Hungry Saw, men det finns en del riktiga pärlor. Så jag måste säga att den är klart värd att kolla upp och ge ett par lyssningar.
Det är, trots allt, en skiva som skiljer sig en hel del från det övriga skvalet som släpps.
Falling Down a Mountain släpps den 25/1.
Redan nu väller schlagerförlorarna och Christer Sjögren ut i skivbutikernas singelhyllor (finns de kvar?). I övrigt en ganska lugn skivvecka. Teitur släpper skivan The Singer, och svenska El Perro Del Mar smyger ut första singeln, How Did We Forget?, från kommande skivan From The Valley to the Stars – en sval och repetitiv drömbild av en rökig nattklubbssångerska i en snygg film. Ska bli kul att se videon. Basgången är hypnotiserande. Colbie Caillat släpper till slut sitt storsäljande myspopalbum i Sverige, shoppingmall-punkarna i Simple Plan får emokidsen att hoppa med en ny platta, och självaste Morrissey släpper en greatest hits-samling! Förresten är Färöarna hett just nu – både Brandur (bilden) och Teitur är högaktuella. Känner de varandra? Är de bröder?
