Jag gillar EP-formatet. Är det outhärdligt tar skivan snabbt slut och är det bra kan man sätta på den igen och igen. EP:n är som ett greatest hits av en fullängdare. Anna Hamilton har fattat det där, och ger ut en egensläppt debut på sex låtar. Resultatet är imponerande - smånaiv, trevlig och sprallig P3-pop som doftar både tidiga The Cardigans, Miss Li och Annika Norlin utan att det blir vare sig struttigt eller pretentiöst. Hoppas hon får lite festivalspelningar i sommar så att fler kan få upptäcka henne.

Hemsida | MySpace

Allas vår Miss Li är tillbaka, på ytan lika glad, sprallig och charmig som tidigare, men med en textmässigt mer "vuxen" approach. Då de tre föregående skivorna mestadels kretsade kring en, mot slutet ganska utdragen, kärlekshistoria innebär Dancing the whole way home en välkommen utveckling.

Musiken i sig känns mer städad och välorganiserad, utan att den lekfulla kärnan behöver stryka på foten. Miss Lis karaktäristiska pianohamrande genomsyrar även denna skiva, men nu i en mer undanskymd och nedtonad roll. Något som vissa kanske tycker är negativt men som jag personligen tycker tyder på en intressant utveckling.

Men den stora utvecklingen har skett i textförfattandet. Vi får lyssna till en Miss Li som tagit klivet ut ur den egna sfären för att bli mer allmängiltig. Bäst blir det i den kvävande I heard of a girl där vi genom berättarjagets ögon blir till skuldfyllda betraktare av ett mobbningsfall. På strax under tre minuter kastas man tillbaka in i högstadiets korridorer och ställer sig därefter frågan ”Undrar vad som egentligen hände med X?”

Dirty old man och The boy in the fancy suit är spår, som i all sin direkthet och personliga utgångspunkt, lyckas så ett frö till större frågor; vad gör sextioåriga gifta män på klubbar avsedda för artonåringar; och när ska rikemanskulturen ta slut, där allt (och framför allt alla) anses kunna köpas för pengar?

Det är inte fråga om att Miss Li blivit en i mängden av Sveriges popsångerskor. Hennes uttryckssätt är fortfarande unikt och fortsatt vansinnigt medryckande. Här resulterar det i hennes hittills bästa skiva och en stor längtan efter mer.

Dancing the whole way home är ute på skivbolaget National den 1 april, med distribution av Bonnier Amigo.

Emil Jensen pendlar så härligt mellan estradpoet, miljöaktivist, feminist, samhällskritiker och skapare av tänkvärda, roliga och socialrealistiska kärleksvisor. Pendlar och pendlar förresten - han är ju allt på en och samma gång. I höst kommer hans nya skiva, men redan i sommar kan du både lyssna på Emil Jensen och köpa nämnda skiva på hans riksomfattande turné med självaste Lars Winnerbäck och Miss Li. Här får du nya singeln.

Lyssna på Emil Jensen - Så får du mig ändå 

Miss Li - Songs of a Rag Doll (National)

Miss Li (Linda Carlsson från Borlänge) har under hösten gjort sig ett stort namn i det svenska folkhemmet genom sin vackra duett med Lars Winnerbäck. Men om det är mysiga svenska visor du väntar dig är du fel ute. Andra Tredje fullängdaren Songs of a Rag Doll handlar om lycklig kärlek, om olycklig kärlek, om svartsjuka och förälskelse. Och titeln ger (omedvetet?) en hint om ragtime-pianot som ligger som en röd tråd genom skivan. Men för det mesta är det en ganska varm, östeuropeisk ompa-känsla på Songs of a Rag Doll. Det är kul, och låtarna är väldigt pigga, trots att det ibland blir lite struttigt.

www.missli.se 

Lars Winnerbäck - Daugava (Universal)
Lars Winnerbäck har tagit sig ut från Stockholms slask, och har utforskat Europa. Och Winnerbäcks Europa bjuder på ny luft, trots att det fortfarande är mörkt, regnigt och fullt av betungande minnen - vilket passar hans musik ganska bra.

Läs vidare ‘Lars Winnerbäck omfamnar mörkret’