Madonna kommer till Göteborg med sin "Madonna World Tour 2012".
Officiellt biljettsläpp sker den 17 februari kl 09.00. Biljetter säljs hos Live Nation och Ticnet.

Soundtracket för den här krönikan är Edward is Dedward av Emmy the Great. Hon gör samma typ av indie-pop som Hello Saferide och skriver ungefär lika fantastiska texter. Så det kan bli lite svårt att läsa här och lyssna samtidigt. Men försök. Eller lyssna och läs sen. Eller tvärtom! Hursomhelst: Mer om Emmy the Great lite senare.
På fredagseftermiddagen gjorde Jonathan Johansson en stor grej av att förklara att han inte är så dryg som journalister framställer honom – "jag är koncentrerad för att inte spela fel, det är svårt!". Trots att han hittills bara gett ut en skiva hade han material nog att fylla sin timme. Tempot gick ner lite mot mitten, men avslutningen med Aldrig ensam och covern på Kate Bushs 80-talshit Running up that hill lyfte spelningen.
Köerna ringlade långa vid ingången till utomhusbadet timmen innan skotska popikonerna Belle & Sebastian klev på scenen. Bandet bjöd upp till dans x2 genom att plocka upp glada dansande människor ur publiken och sjunga en duett med Linnea Jönsson från Those Dancing Days.
Robyn inledde spelningen med Fembot. Med massor av rök och två silvriga fläktar som såg ut som vindkraftverk var det pampigt, men nog framstod hon som ganska blyg i jämförelse med M.I.A. på Way Out West för ett par helger sen. Robyns energi på scenen är ändå imponerande och hon får med sig den extremt peppade publiken med låtarna från senaste skivan Body Talk Pt 1 – Hang with me, Dancing on my own och Don’t fucking tell me what to do. Hon påminner om Madonna (som hon för övrigt agerade förband till häromåret) när hon sjunger Who’s that girl från självbetitlade albumet från 2005. Men Robyn är inte en blek kopia av vare sig Madonna eller M.I.A., hon är i högsta grad sig själv – framförallt i Be mine och avslutande With every heartbeat.
Madonna Celebration CD Track Listing:
Ni har förstås sett den massvis av gånger vid det här laget, men här är ändå [simpletag]Madonna[/simpletag]s senaste singel tillsammans med inga mindre än herrarna [simpletag]Timberlake[/simpletag] och [simpletag]Timbaland[/simpletag]. Låten är väl ganska snygg på sätt och vis, men är det bara vi som tycker att deras dans känns lite…obehaglig? Åldersmässigt liknar det ju mer en mor och son-relation. En ganska flåsig mor och son-relation. Snart kommer skivan! Videon efter klicket!

Nej, det är faktiskt inte [simpletag]Britney Spears[/simpletag] som röker med sitt barn i knät. Men fotografen Alison Jackson har en uppenbar dragning åt det påhittat sensationella. Hennes bok Confidential som ges ut av exklusiva Taschen Books, är en samling fejkade paparazzifotografier av kändis-lookalikes som [simpletag]Madonna[/simpletag], [simpletag]Mick Jagger[/simpletag] (på pilatespass), [simpletag]Eminem[/simpletag] (med en stickning), och Ozzy Osbourne (på gymmet). Om du vill se "J-Lo på toaletten" eller "Paris Hilton i fängelseduschen" är det i Confidential du får din aptit stillad. Enligt Jackson är boken en lek med vad som uppfattas som sanning och inte, och bilderna omgärdas av essäer av flera framstående författare.

Pet Shop Boys – Disco 4 (Parlophone/EMI)
Pet Shop Boys fjärde remixsamling heter Disco 4, och den här gången bjuder den brittiska duon på samarbeten med [simpletag]Madonna[/simpletag], The Killers, [simpletag]David Bowie[/simpletag], Yoko Ono, [simpletag]Rammstein[/simpletag](hårdast!) och Atomizer.

De stora skivbolagens orörlighet och desperation leder nu slutligen till att inte bara skivköparna, utan även artisterna ger sig av. Kens egenhändigt brända CDR-sivor och nyare nedladdningsutgivningar av Radiohead och Oasis i all ära. Men när en gigant som Madonna packar sin repertoar och lämnar Warner för konsertarrangören Live Nation kan vi konstatera att någonting verkligen håller på att hända. Det är symptomatiskt att skivbolagen inte ens förmår stå för förändringarna i sin egen bransch. Det är artisterna som får ta steget att rita om kartan. Och kanske är det så det måste bli – makten och friheten till kreatörerna åter.
Läs artikel av Adam Erlandsson på E24.

Nej, hon blev visst ingen [simpletag]Madonna[/simpletag] trots allt. Här bjuder Skivkoll.se på Britney Spears omtalade framträdande på MTV [simpletag]Video Music Awards[/simpletag] häromveckan, då hon på allvar tragiskt nog lyckades infria alla mediala spekulationer om hennes personliga och professionella förfall. Och som vanligt ställer vi oss frågan: med så mycket personal omkring sig borde väl någon kunna agera gatekeeper och se att det här inte kommer bli bra? Att det mest ser ut som en riktigt pinsam möhippa.
Okej, när vi ändå är inne på ämnet! Om du vill fördjupa dig lite mer i det mystiska samtidsfenomen som är [simpletag]Britney Spears[/simpletag], så måste du läsa den underhållande populärkulturkritikern Chuck Klostermans fascinerande Britney-analys i grabbtidningen Esquire.








