Det är ganska sällan som singer/songwriters har ett uttryck som tar sig igenom resten av skivskörden, men Chris Garneau är en sådan kuf som du borde kolla upp. Med ett sound lånat från Bright Eyes, en dynamik från Loney Dear och en röst från Pelle Carlberg (ja, faktiskt ibland) blandar Chris Garneau också in det där smått oberäkneliga genre- och instrumenthoppandet som bara riktigt skolade/erfarna musiker orkar hålla på med. Släng alltså in en skvätt Regina Spektor i färsen och El Radio blir plötsligt ett av sommarens finaste skivsläpp.
Jag har äntligen haft förmånen att spendera lite tid tillsammans med den vackra vinylutgåvan av Loney, Dears nya skiva Dear John. En samling omisskännliga [simpletag]Loney, Dear[/simpletag]-hymner med atmosfärisk monotoni och envetet falsettrallande. Fantastiskt bra med andra ord. Skivan släpps i Sverige nu den 27:e februari, och Loney, Dear befinner sig just nu på USA-turné tillsammans med Andrew Bird. Här videon till nya singeln Airport Surroundings. Är det bara jag, eller låter den inte väldigt mycket som Regulate i verserna?
Här är en recension av skivan på Popmatters.
Jag har faktiskt inte tänkt på I’m From Barcelona och Loney, Dear som särskilt lika tidigare, men Emil Svängen och Emanuel Lundgren har kanske mer gemensamt än vi tidigare trott. Båda är begåvade popmakare som också är lagkaptener för varsitt team av musiker. Båda besitter känslan för melodier och musikalisk komposition.
I’m From Barcelonas trallande indieglädje kan te sig en smula påfrestande, men på Who Killed Harry Houdini finns även ett underliggande vemod som gör melodierna snyggare (trots att texterna ibland är banala). Bandet närmar sig därmed nämnda Loney, Dear, istället för att göra det alltför enkelt för sig.
I sina lugnare stunder påminner Who Killed Harry Houdini? dessutom ganska mycket om svenska Last Days of Aprils smarta emopop. De mest randtröjade indiekidsen kanske tycker skivan är tråkig, men om man går med på att odla en liten diskret melankoli lagom till höstmörkret kan det mycket väl hända att Emanuel Lundgren och hans vänner har skapat ett av årets bästa svenska popalbum.
Du har väl inte missat alla intervjuer vi har på Skivkoll? Några av de bästa och mest aktuella svenska artisterna ger svar på tal.
Intervju: Hellsingland Underground
Intervju: Loney, Dear (bilden)
Det har varit ett grymt bra musikår, det råder det inga tvivel om. Skivkoll kastades ut på nätet i september, och hittills har det gått över all förväntan. Många läsare, kommentarer och kontakter på kort tid bådar väldigt gott inför 2008. Otroligt mycket har hänt i musikbranschen den senaste tiden, och att följa denna utveckling vidare kommer att vara både utmanande och kul.
Liksom alla andra medier som sysslar med musik måste vi ju förstås göra en lista i slutet av året. Albumlistan får komma nästa år, när vi är med från början. Men här är några låtar (och videos) som utmärkt sig lite extra 2007.
Årets bästa låtar 2007:
Aftonbladets [simpletag]Rockbjörnen[/simpletag] delas ut den 24 januari på Hovet i Stockholm. Men utöver de klassiska kategorierna kommer ett pris även att delas ut i samarbete med svenska MySpace. Det är MySpace-medlemmarna som får rösta fram sin favorit av tolv kandidater, och omröstningen pågår mellan 17 december till 16 januari. De här kan du rösta på: Afasi & Filthy, Boat Club, Elias & the Wizzkids, Johnossi, Kid Down, Loney, Dear, Lykke Li, Mapei, Rollerboys, Sonjagon, Tennis Hero och Those Dancing Days.
Loney, Dear har på några få år gått från sovrums-demos till turnerande över hela världen och en till synes enad hyllningskör av musikkritiker. Emil Svanängen är hjärna, hjärta och motor i gruppen, som just avslutat en intensiv turnéperiod som förband åt bland andra Vic Chestnut, Andrew Bird och Athlete. [simpletag]Loney, Dear[/simpletag] har en unik ton och en fantastisk förmåga att paketera finurliga melodier – gillar du det du hör kommer du snabbt inse att det inte finns en dålig Loney, Dear-låt. Skivkoll mailade över några frågor till en sparsmakad [simpletag]Emil Svanängen[/simpletag]. Lyssna, läs och se mer på www.loneydear.com
Berätta om ert turnerande den sista tiden – vad har varit bäst och sämst?
– Bäst slutet. Sämst början. Bäst människorna (frankrike, usa, kanada, holland, Andrew Bird och hans crew!). Jag gillar festivaldagarna när man kan gå runt och ha PRAO bland alla som jobbar med catering, ljud, ljus och artister.
Det känns som att din musik har spritt sig på ett organiskt sätt. Hur ser du själv på din "karriärutveckling"? Har det blivit som du hade tänkt dig?
– Jag har spelat mycket mer än jag tänkte mig. Har nästan börjat gilla det dock. Försöker att bara göra sånt jag gillar och tacka nej till annat.
