Tag arkiv för 'london'
Plan B - Stay Too Long
Det här är förstås en jättehit i Storbritannien just nu. Den kritvite brittiske rapparen Plan B vågar gå upp i soulfalsett, ta på sig Swingers-kostymen och gör en låt som sammanfattar London på ett ganska bra sätt just nu. Hans röst är inte fläckfri, men skitsamma - det svänger ju. Låten är dessutom en stor klubbhit i drum & bass-versionen av Pendulum.
Foreign Beggars & Noisia - Contact
Jag fick debutskivan Asylum Speakers med det brittiska rapkollektivet Foreign Beggars i handen 2003. Inte ett enda av det tjugotalet namn på baksidan klingade det minsta bekant, men ändå blev det snabbt tydligt att det handlade om en av de bästa och mörkaste hip-hopskivorna som någonsin kommit från Storbritannien. Sedan dess har jag inte hört så mycket mer. Tills videon till nya Contact damp ner som en bomb i veckan. Ett lika respektlöst som kärleksfullt mischmasch av allt som låter London. Skönt med låtar som träffar en rakt i solar plexus ibland!
I min ungdoms bekymmersfria dagar fanns det en kille, vars föräldrars politiska ståndpunkt låg långt ute på vänsterflanken, som på grund av (eller tack vare, beroende på hur man ser det) detta inte fick bära jeans, dricka Coca Cola eller lyssna på allt för ”kapitalistisk” musik. Så när denne tonåring så äntligen hittade ett band som uppfyllde föräldrarnas anti-kapitalistiska krav sprang han, stolt som en tupp, fram till oss andra och visade upp sin nya skatt. Madness!
Vad i helvete är Madness för smörja, frågade vi oss. Om bandet lyckades smita igenom föräldrarnas finmaskiga nät kunde det minsann inte vara annat än skräp. När jag tittar tillbaka på min ungdoms naiva synder erinrar jag mig att han minsann fick höra, där och då, att Madness inte var något att ha. Det ironiska i berättelsen är att vi övriga, självutnämnda elitister, lyssnade på vad som idag är att klassa som ren och skär yta. Vi var mer imponerade av Blackie Lawless, Nikki Sixx och Eddie (Iron Maidens ”frontfigur”) än melodier, rytmer och texter.
Så när jag nu lyssnar till Madness nionde studioalbum, Liberty of Norton Folgate, blir det så tydligt att killen med mjukisbyxorna och Madness-skivorna var ljusår före oss i såväl coolhet som musik.
För det svänger, gungar och berättar. Ska-influenserna är naturligtvis där, men det är snarare fråga om en tämligen klassisk pop-platta. Vad som dock gör Liberty of Norton Folgate så bra är rytmsektionen i allmänhet och Mark Bedfords basspel i synnerhet. Texterna, som återigen kretsar kring London, ikläs en näst intill perfekt vardagssnygg kostym och skjuter musiken framåt i en sådan skön och tillbakalutad takt att jag kommer på mig själv med att gunga fram och tillbaka med ett fånigt leende på läpparna. Singeln NW5, We are London och den nostalgisk-melankoliska Forever Young är alla värda sin vikt i guld.
Ska man nämna något negativt om Liberty of Norton Folgate är det att femton låtar mot slutet känns som några för många. Visst, det var tio år sedan den senaste skivan, Wonderful, men lite mer återhållsamhet hade varit att önska.
Ni kanske redan ställe er frågan; hur går Madness ihop med anti-kapitalism? Det visade sig att föräldrarna helt enkelt såg omslaget och utifrån detta tog beslutet att det verkade tillräckligt harmlöst.
Liberty of Norton Folgate släpps 20 maj på bolaget Lucky Seven Records och distribuerad av Playground. Lyssna på skivan på Spotify.
Nördchock med Noah and the Whale
Om du har lätt att bli charmad av fumliga brittiska indiepopmän är förmodligen London-bandet Noah and the Whale helt rätt för dig. Om inte annat kanske du får en bättre dag av deras fantastiskt sköna och fåniga video till 5 Years Time som snurrat flitigt den gångna sommaren.
Burial - terapi i hörlurarna
Få skivor vann ett sådant kritikerkonsensus när 2007 skulle sammanfattas som brittiska Burial med sin dystopiska skiva Untrue. Oväntat, inte bara för att skivan inte är den lättaste att få tag i, men även för att musiken inte är musik, utan mer av en stämningsfull smältdegel som ekar av 90-talets ravefester och jungleklubbar.
Till en början låter Untrue som en enda lång experimentiell och obskyr b-sida från just den eran i modern musikhistoria. Men ur det avskalade skapas rum för annat. Det är inte de försiktiga drum’n'bass-rytmerna i slow motion eller de skräpiga pitchade vokalsamplingarna som gör det. Det är hos lyssnaren musiken skapar mening, och Burial skapar stämningar så ödesmättade att han till slut formligen gräver upp minnen ur ditt förflutna med en glasskopa och serverar dig, vare sig du vill eller inte. Men det är också då musik är som allra vackrast, när den slår an något hos dig du inte visste existerade. Och det kan vara fantastiskt, eller väldigt jobbigt. Untrue tar fram allt, och det är därför skivan är så älskad - det som smattrar mot asfalten är inte regn, utan ljudet av musikskribenternas ensamma, missförstådda tårar.
På www.myspace.com/burialuk finns inte mycket att hämta, men Mattias Holmberg på Digfi har skrivit en fin artikel om Burial.
Adele - Chasing Pavements
Brittiska 19-åringen Adele har verkligen framtiden för sig. Med en otvungen stil, ett (relativt) alldagligt utseende och en trevlig framtoning har London-artisten nu kontrakt med XL Recordings, och släpper sin debutskiva under 2008. Men framförallt har hon en fantastisk röst. Just nu är Adele aktuell med fina hitsingeln Chasing Pavements. Kolla in videon till Chasing Pavements här. Lyssna på fler låtar på www.myspace.com/adelelondon.
Hot Chip följer upp The Warning
Hot Chips osedvanligt kritikerrosade skiva The Warning får äntligen en uppföljare. Den 6 februari 2008 släpper de bleka, electropoppande britterna skivan Made in the Dark på EMI. Hot Chip har spelat in och producerat skivan själva under sex månader i London, och den beskrivs som aningen snabbare och rockigare än The Warning. Det ska dock inte råda någon tvekan om att det är en Hot Chip-skiva vi har att göra med.
Jahcoozi - smart dansmusik?
Jahcoozi - Blitz ‘N’ Ass (Asound/Playground)
Det ligger tyvärr något paradoxalt i termen "intelligent booty music", men det är precis vad Jahcoozi sysslar med.
Läs vidare ‘Jahcoozi - smart dansmusik?’
V Double O - Englands nästa rapstjärna?
Det finns av någon anledning ingen strid ström av brittiska rappare som nått längre än till den lokala grimescenen. Här är en kille som garanterat kan gästspela på vilken rapskiva som helst de kommande åren. V Double O sitter hemma i sitt (pojk)rum och bearbetar sin lilla webcam med något av det snabbaste som finns i rapväg. Visst behöver låtarna en del jobb, men hans sköna stil och osedvanligt rappa käft gör att V Double O med hjälp av sina två vänner - YouTube och MySpace - kommer att nå långt.
Timo Räisänen nästa stora rockexport?
Timo Räisänen – Love Will Turn You Around (Razzia Records)
Från att ha stått i bakgrunden av Håkan Hellström (ja, det måste tydligen alltid skrivas), frontat Her Majesty, samt gett ut två relativt förbisedda soloskivor, har Timo Räisänen med sin tredje skiva Love Will Turn You Around tagit steget upp till de stora scenerna. Med ett sound som blandar småavig britpop med en förvånansvärt amerikansk produktion torde det här kunna bli en rejäl kassako för Razzia om London och New York (och för all del Japan) sätter igång pressarna. För Love Will Turn You Around är en skiva av en svensk rockstjärna. Förvånansvärt tunga rockriff, smarta små gitarrslingor, smekande stråkar, en eller ett par P3-rökare här och där. Kanske inte de svenska indie-kidsen kommer att gilla produktionen och den slicka ljudbilden, men det spelar inte så stor roll. De amerikanska kommer älska det.
De 10 senaste kommentarerna