Jag är ett gigantiskt Lily Allen-fan. Knäppt mycket, faktiskt. Det var lite av min grej i några år och jag skrev till och med en låt om det. Det är lätt för mig att tycka om Lily Allen eftersom hon inte överexponerar sig själv och gör mycket annat emellan skivorna. Två skivor på fem år håller aptiten uppe.
Hennes senaste projekt är egna skivbolaget In The Name Of och New York-indierockarna Cults. Ovan är deras första släpp Abducted.
Fin låt. Även om det är i det närmaste oförlåtligt att den börjar 43 sekunder in i videon.
Åttiotalet har, mode- och musikmässigt, ofta fått bära hundhuvudet som det pinsamma årtiondet. Kanske är det just därför det dröjt så länge innan referenserna till den ack så förhatliga åttiotalssynthen börjat återanvändas. Idag är inte åttiotalet något skamfyllt, überkommersiellt och smaklöst utan en inspirationskälla som så många andra och som utnyttjas av allt fler artister. Och brittiska duon La Roux gör ingen hemlighet av detta på sitt debutalbum. Sångerskan Elly Jackson och låtskrivaren Ben Langmaid lyckas dessutom ganska bra!
Efter en tid av många lillgamla soultolkningar av artister som Duffy, Amy Winehouse och Adele (och för all del Amanda Jenssen), känns det ganska uppfriskande att ha Lily Allen tillbaka på spelplanen igen. Det finns inget musikaliskt arv att förvalta, ingen särskild genre att hedra. Det är bara ren, välproducerad, vass engelsk [simpletag]pop[/simpletag] av högsta klass, med texter som alltid känns ganska smarta. Snart kommer alltså It’s not me, It’s you, uppföljaren till toksuccén Alright, Still från 2006. Du kan lyssna på hela [simpletag]Lily Allen[/simpletag]s skiva på MySpace.
Dizzee Rascal kommer till Stockholm på lördag, 6 oktober. Han kommer att uppträda på en sluten fest på Chinateatern i regi av pr-genierna som omgärdar VICE Scandinavia.
I skuggan av kaxigare och mer medieintensiva sångerskor som [simpletag]Lily Allen[/simpletag] och [simpletag]Amy Winehouse[/simpletag], smyger sig [simpletag]Kate Nash[/simpletag] fram med oemotståndliga popmelodier och smarta texter. Hennes debutskiva Made of Bricks är ute nu på Polydor, några veckor tidigare än planerat (hur gulligt är inte det?) och den låter som en väldigt sympatisk blandning av just brittiska Lily Allens svala nonchalans och svenska [simpletag]Hello Saferide[/simpletag]s något varmare vardagspoetiska sovrumskompositioner.
Kolla på videon till fantastiska singeln Foundations.
