LÖFTET OCH MONSTRET Det är min första november på Gotland, och jag är besatt av solnedgångarna. Solen avslutar sin korta resa över himlen med den ena spektakulära sortin efter den andra. Ibland är ön omsvept av tunga dimsjok, och dagen övergår i kväll i enbart gråa nyanser, men oftast lämnar solen discofärger efter sig som speglar sig i havet långt efter begravningen. Igår var en sådan dag. Jag var på väg till jobbet med Promise And The Monster:s nya skiva i hörlurarna när sjukhushelikoptern dök upp vid horisonten. Allt eftersom den närmade sig blandade sig bastonerna i musiken med ljudet från rotorbladen. I bakgrunden flammade horisonten i orangea toner och mörka moln. Dorothy nådde sitt klimax precis när helikoptern svängde in mot landningsplattan och jag tänkte att det här är livet och musik när musik är större än livet.
Ett grattis till alla morsor känns som ett passande sätt att inleda detta inlägg på. Utöver att bjuda på den sedvanliga mors dagsmiddagen kommer jag även att introducera lite ny musik för min käre mor, i form av brittiske surf-folkaren Ben Howard. 24-åringen från Devon är aktuell med EP:n The Old Pine, ett litet mästerverk lika anspråkslöst och tilltalande som varm sand mellan tårna.
Som den första nya skribenten på Nya Skivkoll tänker jag ta en kliché-artad approach till musik såhär direkt efter nyår och genast blicka bakåt och sammanfatta 2010. Här är låtarna jag lyssnade mest på under det gångna året:
(Urvalet har handlat minst lika mycket om låtens livslängd i mina lurar som texten och melodins genomslag)
Du har väl inte missat Klubblands egen livemusikhörna på SVT.se? Intervjuer blandas med livematerial och turnéliv – alltid med hög kvalitet. Här ser du José Gonzales och hans Junip i tre låtar från gruppens senaste spelning i Malmö.
José Gonzales och hans vänner i Junip är tillbaka med nytt material. Här är nya singeln Always, med en kraftigt skev video signerad Andreas Nilsson.
Här har vi ett av höstens trevligaste skivsläpp. Australiensiska Firekites fullängdsdebut The Bowery blandar plockande akustiska gitarrer, snygg stämsång, smygande elektroniska inslag och fantastiska små melodier till något som andas både José Gonzales, Yo La Tengo, Iron & Wine och The Sea and Cake, för att nämna några influenser. Ibland blir de gitarrduktiga utsvävningarna lite utdragna, men det är lätt att förlåta med en sådan behagligt ödesmättad stämning som Firekites ändå skapar.
Bara att sätta på repeat och krypa ner framför brasan i vinter.
The Bowery släpps 1 oktober på Luxemburgbolaget Own Records.
