Jay Brannan är ett tidstypiskt fenomen – en YouTube-favorit som med sin pojkaktiga charm och småfjolliga bitterhet hittat en plats i hjärtat hos tusentals unga människor. Hans medverkan i filmen Shortbus bidrog till hans karriär, något han glatt medger under sin spelning på Kägelbanans caféscen, en lokal som trots ganska bra uppslutning är knappt halvfull.
Det var ungefär ett år sedan jag stod och hänfördes av en annan artist som ensam med sin gitarr visade att publiken borde vara betydligt större – Jenny Owen Youngs. Hennes spelning i Stockholm drog i runda slängar 20 personer inklusive skivbolagsfolk, och jag fick träffa henne dagen efter konserten för en kul intervju, eller pratstund. Att jag sedan ville göra en så fantastisk och fyllig text från mötet att jag aldrig skrev den är något som gnagt på mitt samvete hela året.
Det har varit ett grymt bra musikår, det råder det inga tvivel om. Skivkoll kastades ut på nätet i september, och hittills har det gått över all förväntan. Många läsare, kommentarer och kontakter på kort tid bådar väldigt gott inför 2008. Otroligt mycket har hänt i musikbranschen den senaste tiden, och att följa denna utveckling vidare kommer att vara både utmanande och kul.
Liksom alla andra medier som sysslar med musik måste vi ju förstås göra en lista i slutet av året. Albumlistan får komma nästa år, när vi är med från början. Men här är några låtar (och videos) som utmärkt sig lite extra 2007.
Årets bästa låtar 2007:
Jenny Owen Youngs – Batten the Hatches (Nettwerk/Playground)
Det är svårt att motstå skönsjungande kvinnor med gitarr, som dessutom har lite attityd. Jenny Owen Youngs har blivit en riktig snackis tack vare hennes sköna tolkning av Nelly’s brakhit Hot In Herre.
