Jay Brannan är ett tidstypiskt fenomen – en YouTube-favorit som med sin pojkaktiga charm och småfjolliga bitterhet hittat en plats i hjärtat hos tusentals unga människor. Hans medverkan i filmen Shortbus bidrog till hans karriär, något han glatt medger under sin spelning på Kägelbanans caféscen, en lokal som trots ganska bra uppslutning är knappt halvfull.
Det var ungefär ett år sedan jag stod och hänfördes av en annan artist som ensam med sin gitarr visade att publiken borde vara betydligt större – Jenny Owen Youngs. Hennes spelning i Stockholm drog i runda slängar 20 personer inklusive skivbolagsfolk, och jag fick träffa henne dagen efter konserten för en kul intervju, eller pratstund. Att jag sedan ville göra en så fantastisk och fyllig text från mötet att jag aldrig skrev den är något som gnagt på mitt samvete hela året.
Jay Brannan är både lätt att tycka om och lätt att tycka synd om. Om du känner igen honom är det för att han var delaktig i en av de senaste åren mest fantastiska filmscener. Han spelar nämligen den mystiske snyggingen Ceth i John Cameron Mitchells fantastiska romantiska sexkomedi Shortbus från 2006, och har du sett den kommer du förmodligen också ihåg scenen där Ceth följer med huvudpersonerna James och Jamie hem för att äta chips och sjunga Amazing Grace i varandras anus under en fnissig trekant som saknar motstycke på den här sidan vita duken.
