Jenny Hoyston – Isle Of (Southern/Border)
San Fransisco-baserade Jenny Hoyston är mest känd för sin insats i det skramliga indierockbandet [simpletag]Erase Errata[/simpletag], som fick sitt stora genombrott som förband åt [simpletag]Sonic Youth[/simpletag] på deras [simpletag]USA-turné[/simpletag]. Hon driver fanzinet Don’t Worry och spelar med sidoprojektet Paradise Island, som har släppt tre skivor. På solodebuten (i eget namn) Isle Of får hon fritt spelrum för sina idéer. Det är ingen storslagen skiva på något sätt, men lyckas ändå bjuda på både sovrumskompositioner i sann [simpletag]lo-fi[/simpletag]-anda, finurligheter a la [simpletag]Quasi[/simpletag], avig [simpletag]Kim Gordon[/simpletag]-doftande rock, [simpletag]electronica[/simpletag]inslag och countrypastischer. Det spretar förstås, men essensen är den samma – [simpletag]Jenny Hoyston[/simpletag]s smarta och sympatiska låtsnickrande. Vilket resulterar i en samling låtar som bara kan komma från någon med självförtroende och musikalisk rutin.
Irene – Long Gone Since Last Summer (Labrador)
Mindre ett år efter debuten Apple Bay är indie-kollektivet Irene tillbaka med nya fullängdaren Long Gone Since Last Summer. Bandet har utökats till ett smärre fotbollslag på tio personer (vad är det med svenska [simpletag]indie[/simpletag]orkestrar egentligen?), och det naiva soundet från debuten är bortslipat. Nästan, alltså. För [simpletag]Irene[/simpletag] är ett band som inte riktigt vill växa upp, vitt vin på klippan till trots. Tobias Isaksson och hans band har velat skapa en tidlös skiva, och visst finns det influenser från både tidig [simpletag]Morrissey[/simpletag] till samtida kollegor som [simpletag]Jens Lekman[/simpletag] och [simpletag]Weeping Willows[/simpletag]. Produktionen är också neutral. Tonen är aldrig gravallvarlig, och det är nästan synd att den inte kom innan sommaren istället. Just nu känns den, som sagt, ganska långt borta.
Releasedatum: 12 september
Sympatiska svenska skivbolaget Labrador bjuder på ett smakprov inför nya skivan från svala indiepop-orkestern Club 8. Skivan heter The Boy Who Couldn’t Stop Dreaming, och kommer ut den 26 september.
Till dess får vi alltså nöja oss med att gratis ladda hem singeln Heaven. Klicka här!
Timo Räisänen – Love Will Turn You Around (Razzia Records)
Från att ha stått i bakgrunden av [simpletag]Håkan Hellström [/simpletag](ja, det måste tydligen alltid skrivas), frontat [simpletag]Her Majesty[/simpletag], samt gett ut två relativt förbisedda soloskivor, har Timo Räisänen med sin tredje skiva Love Will Turn You Around tagit steget upp till de stora scenerna. Med ett sound som blandar småavig britpop med en förvånansvärt amerikansk produktion torde det här kunna bli en rejäl kassako för [simpletag]Razzia[/simpletag] om London och New York (och för all del Japan) sätter igång pressarna. För Love Will Turn You Around är en skiva av en svensk rockstjärna. Förvånansvärt tunga rockriff, smarta små gitarrslingor, smekande stråkar, en eller ett par [simpletag]P3[/simpletag]-rökare här och där. Kanske inte de svenska [simpletag]indie[/simpletag]-kidsen kommer att gilla produktionen och den slicka ljudbilden, men det spelar inte så stor roll. De amerikanska kommer älska det.
I skuggan av kaxigare och mer medieintensiva sångerskor som [simpletag]Lily Allen[/simpletag] och [simpletag]Amy Winehouse[/simpletag], smyger sig [simpletag]Kate Nash[/simpletag] fram med oemotståndliga popmelodier och smarta texter. Hennes debutskiva Made of Bricks är ute nu på Polydor, några veckor tidigare än planerat (hur gulligt är inte det?) och den låter som en väldigt sympatisk blandning av just brittiska Lily Allens svala nonchalans och svenska [simpletag]Hello Saferide[/simpletag]s något varmare vardagspoetiska sovrumskompositioner.
Kolla på videon till fantastiska singeln Foundations.
