Indie-eurodisco-gossen Lucas Nord släppte i dag sin tredje singel Time for us på Hybris. Den smått banala refrängen känns kanske inte så vass till en början, men jag vågar nog påstå att den kommer sätta sig innanför pannbenet. Visste du förresten att Lucas Nord är 20 år gammal och är barnbarn till jazzklarinettisten Putte Wickman? Inte jag heller. Här finns låten också på Spotify och Soundcloud.
Los Angeles-bandet Local Natives är tillbaka med nytt material. Uppföljaren till succédebuten Gorilla Manor från 2009 heter Hummingbird och första singeln Breakers bjuder på mer av bandets melodiska och hetsiga indiepop men med något renare produktion. Hummingbird släpps 28 januari nästa år.
När sommaren 2011 börjar närma sig sitt slut kan jag bara konstatera att det funnits en skiva som drämts på överlägset flest gånger i snäckorna när jag varit på väg någonstans. Fucked Up tycktes mig riskera att bli en dagslända som imploderade av hype och inre slitningar. Men så återkommer de tre år efter The Chemistry Of Common Life med David Comes to Life – en sylvass blandning mellan indiepopgitarrer, harmoniska kvinnostämmor – och så den svettiga björnen Pink Eyes karaktäristiska hardcore-brölande.
Hettan är tryckande, svetten rinner och huvudet värker lite lagom. Åska är sannolikt på gång. Som av en händelse dyker Gardens & Villa’s debutalbum upp precis nu med ett knippe låtar som alla är en ren ljudsättning av rådande väderlek. Musiken tuffar på som i en dvala, insvept i ett på en gång påtagligt och stillsamt värmedis.
Kalifornierna ger utan tvivel laid back en ny innebörd i musiksammanhang – en låt som Chemtrails är nästan provocerande avslappnad. Emellanåt påminner de om en synthigare variant av My Morning Jacket, som i fina öppningsspåret Black Hills, och de skruvar upp tempot en aning i poppiga Thorn Castles, men mest av allt är musiken förbannat sövande, på ett ganska trevligt sätt. Bra mycket bättre än åskan som snart rullar in.
Streama skivan, som släpps den 5:e juli, i sin helhet på Yours Truly’s hemsida.
Här är andra singeln från Sundsvallsbandet OH MY! som släpper på A West Side Fabrication. Trevlig och stabil sommarindie med en gnutta The Strokes-avund.
Varje sommar plågas vi av Basshunter-avkommor som surrar i våra öron, stinkande Sean Banan-skräp och schlagerdängor från helvetet som får nämnda herrar att framstå som genier. Tack och lov brukar det också dyka upp ett gäng sorglösa figurer som från ingenstans levererar sommar-anthems som om de aldrig gjort annat. 2008 hette de Vampire Weekend, 2009 var det Empire of the Sun och (långt ifrån okända förvisso) Phoenix, och ifjol brittiska The Drums. 2011 heter de Foster the People, är hajpade som få och släpper brännheta debutplattan Torches på måndag.
Ibland faller man pladask. Ibland faller man så hårt att till och med den bästa koppen kaffe blir smaklös. Ibland reser man sig direkt och går vidare, men ibland tar det tid. I sådana lägen är den bästa hjälpande handen musik. Att lyssna på den där låten som får känslorna att hitta hem för en kort stund, även om det bara handlar om tre minuter och några sekunder.
The Sound Of Arrows har i glada lägen peppat mig förut, men nu mer än någonsin. För drygt två år sedan fick de mig att hoppa in i en pastellfärgad värld av enhörningar, glada barn och glittriga moln med sin låt M.A.G.I.C. Den framkallar fortfarande musikeuofori på hög nivå. Vad senaste låten Nova betyder återstår att se. Den är läskigt poppig och trallvänlig, men har den där extra dimension som jag fortfarande inte kan sätta fingret på. The Sound Of Arrows får mig återigen att stanna upp med ett leende och ta stunden för vad den är.
Det är ännu en gratis-före-tio-kväll på Debaser Medis och det finns inte en tillstymmelse till kö utanför. Jag blir direkt misstänksam. Väl inne är det även där ganska folktomt men kvällen är fortfarande ganska ung upplyser den trötte garderobiären oss. Visst är den nya konstellationen Det Vackra Livet inte ännu så välkänd men jag hade ändå förväntat mig lite mer kö, lite mer folk, lite mer entusiasm. För det jag har hört på skivan är ju bra, vissa låtar till och med riktigt bra.
