Det låter lite märkligt, men jag har faktiskt hört Henrik "Double H" Hansson rappa sedan han var 17 år gammal. Förmodligen var det han som en gång fick mig att uppskatta Mobb Deeps regniga och monotona asfaltspoesi. Idag är han både kock och rappare och fortsätter på nya skivan Afterwork enträget leverera högkvalitativ hip-hop som luktar mer öst- än västkust – mer rakade, gungande huvuden och avslagen bärs än bling-bling, brudar och bilar. Men lite dans och sex finns det minsann också där i ryggsäcken! Här är första singeln Shut Up.
Rap battles är en ganska underhållande tävlingsform – en publikfriande blandning mellan spoken word och wrestling. Det handlar inte så mycket om improvisation, men att kunna ta emot flygande eldklot och vända dem i nästa rond är en viktig egenskap. Här ser vi amerikanska Dirtbag Dan battla med Uppsalas store slam-poet Henry Bowers på svensk mark i regi av Basementality. Bowers pulvriserar sitt motstånd. Här kan du ladda hem Henry Bowers nya skiva gratis.
2009 var året då brödraparet Lorentz Berger & Martin Sakarias (Lorentz & M. Sakarias) fick sitt stora musikala genombrott med skivan Vi mot världen och på allvar skapade sig ett namn hos den breda massan. Deras hitlåt Mayhem spelades flitigt på varenda kommersiell radiostation och grabbarna utsågs av pressen till en slags symbol för den nya svenska hiphop-generationen.
Med förra skivan Äppelknyckarjazz lyckades Movits! med bedriften att toppa I-tunes-listan i USA, efter ett bejublat framträdande på den amerikanska tv-showen The Colbert Report. Nu är bandet från Norrbotten (alltså inte Skåne som i alla fall jag trodde efter att ha hört Äppelknyckarjazz) tillbaka med uppföljaren Ut ur min skalle och att säga att musiken svänger är knappast någon underdrift. För mig som knappt bekantat mig bandet tidigare blev skivan en rejäl ögon- eller ska man kanske säga öronöppnare.
Efter flera års komponerande för olika dansgrupper släppte Ryan Lott sitt första soloalbum – At War With Walls and Mazes under namnet Son Lux. Tre år och en EP senare kommer nu hans uppföljare We Are Rising.
Hans mörka texter, framförda av hans försiktiga röst, som backas upp av rytmer hämtade från hip hop och experimentell rock gav ett album som hyllades av kritiker och publik. Lott gjorde dock inte mycket mer väsen av sig utan återgick till att skapa musik till ett flertal dansföreställningar och senare till EP:n Weapons (2010) som är mer instrumental och elektronisk än debuten.
We Are Rising är lika suggestiv som debuten, men nu med mer klassiska influenser. Om At War With Walls and Mazes föll dig i smaken så kommer We Are Rising knappast göra dig besviken.
Son Lux på Spotify.
Stockholmsrapparen Double H stretar vidare i hip-hopens numera högst nätbaserade underjord. Han har hängt mycket på Island de senaste åren och har en hel kappsäck med beats med sig därifrån. Här får ni den minst sagt huvudgungande singeln Shut Up från kommande fullängdaren Afterwork. Som kan bli hur bra som helst.
Simon Emanuel Molin, mer känd under artistnamnet Paragon, är tillbaka med ett litet smakprov inför den nya skivan Sånger från andra våningen som väntas släppas under våren.
Foregin Beggars har i princip gått igenom hela hip-hop-registret med alla subgenrer som hör till. Från klassisk betong-rap i Asylumn Speakers till djupdykningar i drum n’ bassträsket via klubbvänliga kollaborationer med diverse nationella såväl som internationella kollegor som te.x Rouge a Levres i Hit That Gash. Förra årets skiva United Colors of Beggatron knöt på ett snyggt sätt ihop praktpaketet och cementerade att Foregin Beggars behärskar allt! Dessutom gör dom nästan under egen regi på skivbolaget Dented Records.
Oavsett om du tar din kvällspromenad, fredagsöl eller helt enkelt för att du byter tåg vid Slussen tycker jag att du ska ta en avstickare in på Debaser nu på fredag (28 januari) när amerikanska noise/punk/thrash popduon Sleigh Bells gästar huvudstaden.
Simon Gärdenfors är en tämligen produktiv mångsysslare som jag och många andra mer eller mindre aktivt följt sedan hans bisarra teckningar dök upp i Mega-Pyton under tidigt 90-tal. Så när jag satt och fnissade åt Simons småskeva serier (som DJ Röv) satt han – bara ett år äldre – och skickade in sina alster till tidningar. Det är lite jobbigt att inse.
