Man blir alltid lite skeptisk till vad som egentligen är freestyle-rap och inte när det är lite för bra för att vara sant. Här är i alla fall ett nytt livstecken från Eminem, som släpper sin nya skiva Recovery den 12 juni. Och med tanke hur bra den där extra Relapse: Refill-EP:n var som kom i vintras är förväntningarna ganska höga. Lyssna på Eminems freestyle Despicable här!

Eminem pÃ¥ CDON.com 

Igår hade jag glädjen att se Mos Def för utsålt hus i Köpenhamn och det påminde mig om vad jag älskar med hip-hop. Det hela började med en uppräkning av låtar från "The Golden Age" för att bygga upp stämningen, allt ifrån EPMD till NWA gjorde att jag försökte rappa med (det går alltid så där men man har i alla fall ett leende på läpparna innan konserten kickar igång).

Själva konserten byggde mycket på senaste skivan, The Ecstatic, vilket var super även om jag gärna hade hört versen från My Kung Fu och mer från Black on Both Sides. Mos Def kom för några år sedan på att han levererar perfekt och kan inte komma längre som rappare. Detta har gjort att han försöker göra något han inte behärskar som skådespelare - vilket som man troget fan blundar för. Han var med i senaste avsnittet av House och han tar sig vatten över huvudet tyvärr.

Samma sak med Boggyman-plattan som kom för några år sedan där han försöker göra upp med historien om hur rocken korrumperades och det skars sig även det i magen.

Men igår lät även de versionerna helt okej. Mos har fortfarande ambitionen av att knytta ihop historien på samplingarna från dåtid till varför han använder dom nu och låter sina DJs spela originalen. Och när Aretha Franklins One Step Ahead gick igång följt av Ms. Fat Booty höjdes taket rejält. Det blir schyssta mellanspel istället för mellansnack - nästan lite pedagogiskt, vilket även minskar avståndet till publiken. Här hjälpte hans trumsolo(!) och det faktum att han måste ha tagit några extra sånglektioner, två talanger som han även bemästrade. Det var underhållning på härligt ödmjuk nivå och ikväll spelar han på Göta Källare i Stockholm, så missa inte det om du får chansen.

Spotify |CDON

Jag skrev för ett tag sedan att Gil Scott-Heron var årets soulsläpp, men det är nog ett påstående som får revideras: både Sade, Sharon Jones och nu Erykah Badu har redan levererat stort.

Äntligen kommer uppföljaren på 2008 års New Amerykah Part One och det är ett helt genomtänkt släpp. Produktionen skiljer sig inte namnmässigt utan det är fortfarande 9th Wonder, Dilla, MadLib och Sa-Ra och det speglar lite vart vinden blåser inom hip hop och soul just nu. Kan tänkas att ljudbilden är lite förutsägbar men skulle det ha låtit annorlunda hade jag nog blivit besviken.

Det är svårt att skriva om den här utan att nämna den första, "Part One". När den skivan tog av var det andra vindar som blåste i Amerika. I och med valet, kriget och krisen så var det en mer politisk skiva och jag var rädd att det var här tvåan skulle fortsätta. Inte alls för att den var dålig utan för att den kräver en del av sin lyssnare. Efter att ha lyssnat nog på smakproven som släppts lugnade jag mig, speciellt efter att jag hörde att Lil Wayne skulle gästa så förstod jag att det var ett nytt sound som väntade. Erykah Badu kan göra det många andra soulartister brister i och det är att vara i samtiden, blicka framåt och ändå låta retro. Vi får hoppas att Part Three lyckas bära upp manteln efter det här.

PS. Glöm inte för allt i världen att Sharon Jones kommit med en ny skiva också! Ds.

Spotify | Hemsida | CDON | MySpace

Här är en skiva som jag velat skriva om i ett tag men som jag sedan glömt bort. Plattan kräver mer uppmärksamhet än vad den redan har fått då den är otroligt bra. Mannen har varit tyst ett tag sedan The Third Hand - det enda jag har hört har varit vinjettmusiken till Mad Men, vilket förde tankarna till David Holmes.

RJD2 har släppt sex skivor, fyra som solo och två tillsammans med Blueprint under namnet Soul Position. Alla är helt solida släpp och det här är inget undantag. Skillnaden är att det här har mer gäster på den här än tidigare solosläpp och att han har tagit till amerikansk folk i stilen tillsammans med de funkiga beats han är känd för. Jag gillar den här utvecklingen för till skillnad från Dj Shadow och Diplo så håller han sig fortfarande organisk och samplingsorienterad och faller inte för crunk som ovan nämnda.

På visa webbshoppar har jag även stött på att man får en tillhörande t-shirt till skivan The Colossus vilket känns som ett kul knep för att hålla oss kvar vi som fortfarande köper fysiska skivor. The Colossus är ett tioårigt jubileum som artist och det har kommit även samlingsbox som innehåller EP:n The Foil Hat. EP:n har jag ännu inte hunnit sätta mig in i, men det känns dumt att inte nämna den. Här är i alla fall första singeln Let there be horns - videon är lite arty farty men väldigt underhållande. Känns rätt kul när ens favoriter fortfarande levererar.

Spotify | MySpace

1. It Ain’t Nothin’ (feat. Young De)
Produced by B-Real for Audio Hustlaz
2. Light It Up
Produced by Pete Rock for Chocolate Boy Wonda Productions
3. Rise Up (feat. Tom Morello)
Produced by: Tom Morello and B-Real for Audio Hustlaz
4. Get It Anyway
Produced by: Jim Jonsin
5. Pass The Dutch (feat. Evidence and Alchemist)
Produced by: DjMuggs & DJ Khalil for Soul Assassins
6. Bang Bang
Produced by: B-Real for Audio Hustlaz
7. K.U.S.H
Produced by: Sick Jacken and B-Real for Audio Hustlaz
8. Get ‘Em Up
Produced by: B-Real for Audio Hustlaz
9. Carry Me Away (feat. Mike Shinoda)
Produced by: Mike Shinoda  
10. Trouble Seeker (feat. Daron Malakian)
Produced by: Daron Malakian
11. Day Destroys the Night featuring Everlast
Produced by: DJ Muggs & DJ Khalil for Soul Assassins
12. I Unlimited
Produced by: B-Real for Audio Hustlaz
13. Armed & Dangerous
Produced by: Jake One and B-Real for Audio Hustlaz
14. Shut ‘Em Down (feat. Tom Morello)
Produced by: Tom Morello and B-Real for Audio Hustlaz
15. Armada Latina (feat. Marc Anthony and Pitbull)

J Dilla (Jay Dee) är nog producenternas producent. Sedan hans bortgÃ¥ng 2006 endast 32 Ã¥r gammal lever han fortfarande kvar och influerar artister. Fansen blir ständigt pÃ¥minda om hans storhet i Ã¥terutgivningar och samlingsskivor. I fjol kom en serie pÃ¥ tre skivor som samlade produktioner, remixer och instrumentaler som var helt lysande. Han är nog för den stora massan mest känd för Janet Jacksons fantastiska Got Till It’s Gone.

Inför årsdagen av hans bortgång har det börja hända saker både på nätet och i "verkligheten". Först ut lanserade ?uestlove på twitter att The Roots gjort hyllningar som lades upp, gratis och gott. Sedan poppade det upp en låt i samma anda från det spännande projektet Suite for ma Dukes som - om jag inte misstar mig - är en hyllning till Dillas mor som lider av samma sjukdom som han gick bort i. Intäkterna kommer att gå till en fond för forskning i det syftet. Men jag kan missta mig som sagt. Det är i alla fall ett fullt stråknummer med Miguel Atwood Furguson och Dwele på sång. Underbart! (Lyssna här)

Som om inte det är nog så lanserar Stussy en dokumentär om Dilla där flera betydande artister dyker upp och berättar om sin vän och hans musik. I och med det så sker det "Dilla-dagar" runt om i världen på Stussys butiker och det lanseras även en t-shirt som jag bara ska ha! (Dilla-t-shirten från albumet Donuts har nämligen blivit för stor). För mig kan Dilla vara den störste och i sann tonårsanda har jag nu en Dilla-låt som ringsignal.

RETROTISDAG: Många av er kanske inte ens hörde den här låten under dess storhetstid under de sista skälvande 80-talsåren, men den här genialiska dängan precis i gränslandet mellan hip-hop och acid house svängde tämligen hårt. Den är funkig, kaxig, melodiös, lekfull - ja Get On the Dancefloor har nog fanimej allt. Bass line!

Här finns även en "fet" remix på Spotify.

Javisst, ett livstecken frÃ¥n ett av 90-talets största hip-hopgrupper Cypress Hill smäller högt. It ain’t nothing är kanske inte nÃ¥got som för alltid förändrar världen, men det svänger ju ganska bra ändÃ¥. Och därför bjuder EMI och Skivkoll pÃ¥ detta gratis smakprov frÃ¥n den kommande skivan Rise Up!.

Ladda ner låten gratis här!

Det här Ã¥ret har börjat starkt när det kommer till skivsläpp. Man kunde redan märka av det innan jul och jag är mer eller mindre salig. Förra veckan skrev jag om Gil Scott-Heron och nu har det kommit nyheter om nya skivor ocksÃ¥ frÃ¥n Sade, Erykah Badu och D’Angelo med smÃ¥ smakprov som följd. José James kanske ännu inte nÃ¥tt ut till en lika stor publik som ovan nämnda trio men ha hÃ¥ller definitivt en hög kaliber.

Förra skivan The Dreamer är inte annat än ett mästerverk. Produktionen på den var organisk och jazzig medan José levererade sin sång nästan viskande. Jag gillade hans approach med ett jazzigt sound och hip-hop-attityd och inte vice versa som brukar vara fallet. En av de bästa låtarna där var till och med en Freestyle Fellowship-cover.

Nya skivan som kom i måndags, Blackmagic, har en mer broken beat-touch vilket känns aktuellt och utvecklande. Fans av Gilles Peterson, Sa-Ra Creative Partners och Build an Ark kommer inte att bli besvikna. Produktionen är signerad Flying Lotus, en av de för mig just nu mest spännande producenterna som har en hel del intressant på gång i år. Skivan har ännu inte poppat upp på Spotify än men det finns en del intressanta remixar på titelspåret.

Hemsida | MySpace | Spotify