Jag älskar mash-ups. Girl Talk, DJ Earworm, smart casual, Cowboys vs Aliens. När en person vänder sig till en annan och säger "varför nöja sig med en genre" är jag genast där för att starta den långsamma eskalerande applåden.
Första fjärdedelen av 2011 och lite till är nu avverkat och det har blivit än mindre plats över på skivhyllan. I vissa fall är en lång väntan över då Bob Hund, Fleet Foxes och The Strokes släppt nytt. I andra fall är det överraskningar eller helt nya kärlekar som uppstått. Dags att avlägga en rapport:
I Malmö slits vädret mellan det första ljuset om våren och minusgrader. Själv kan jag inte vänta på att kvicksilvret ska stiga i termometern. Något som värmer i allt detta är Malmös konsertkalender för den kommande månaden, februari. Debaser bjuder redan tidigt i månaden The Fine Arts Showcase för att sen avsluta den med Azure Ray, La Sera, Teitur och sist, det mest efterlängtat från min sida, Crocodiles.
Alldeles omärkligt övergick eftermiddagen i kväll. Anna von Hausswolff spelade på Linnéscenen med scenklädsel och smink som smälte ihop med omslaget till debutalbumet Singing From The Grave. När hon spelade sin största hit Pills var det någon i publiken, uppenbarligen inte ett större fan av von Hausswolff, som tyckte att det lät som Total Eclipse Of The Heart och drog vidare för att lyssna på Pavement.
Klockan 20 klev Håkan Hellström på Azaleascenen för att ge sig på en spelning som för alltid kommer att betraktas som episk. I sjömanskostym, som blivit lite tajtare, framförde Hellström det nu tio år gamla debutalbumet Känn ingen sorg för mig Göteborg från början till slut. Han berättade hur han fick två getingar i Expressen efter sitt framträdande för cirka femtio personer vid Bragebacken, och hur det här var en revansch och knäpp på näsan till de som inte trodde på honom för tio år sen. "Jösses, vilket väder, och så mycket folk" sa Hellström. Stackars Marina & The Diamonds som spelade parallellt måste ha undrat vad som stod på. Förmodligen hade hela Way Out West placerat sig framför scenen då Hellström som avslutning gav publiken en present – en låt som han aldrig framfört tidigare och som han påstod var något som bara skulle framföras denna enda gång. Sök på River en vacker dröm och ni lär hitta massor av skakiga filmer på YouTube.
Här kommer lite fler bilder från gårdagens Grammisgala. Fotograf är Kristofer Ljungros.
Så är Grammisgalan 2009 till ända. Kleerup kammade som väntat hem flest grammisar (producent, kompositör och nykomling). Men när det var dags för segerfoto var han spårlöst försvunnen. Han var om inte annat väldigt "aktiv" under hela kvällen, så man kan inte klandra honom. Här ser vi Robyn, som välförtjänt fick priset för årets liveakt. Hon gjorde också ett strålande framträdande under kvällen tillsammans med Christian Falk och Supreme All Stars.
Vecka 13 bjuder på en hel del avdammat – både Bonnier Amigo och Border plockar fram afro- och reggaeskivorna lagom till vårsolen. De stora internationella skivsläppen i veckan är bland annat R.E.M, som är tillbaka med sitt fjortonde album, samt 90-talsikonerna Counting Crows som släpper ny platta. Icke att förglömma emokidsen i Panic at the Disco som förmodligen säljer minst lika bra. På hemmaplan får vi förstås Håkan Hellströms rockiga och efterlängtade För sent för Edelweiss (5/6 av Lokko i SvD, 4/5 av Dahlström i DN), samt nya släpp från Johnossi och Veronica Maggio.
Det är mycket Håkan Hellström nu. Få artister går hem så lätt och ledigt både i folkhemmet, hos indiekidsen, hos musikereliten och till och med hos modegrabbarna. För nu pryder Håkan omslaget på både Café och Sonic, samtidigt som han intervjuas i både Nöjesguiden, City och Gud vet var. Samtidigt blir man ständigt lika förbluffad över hans genomsympatiska och stundtals nästan naiva framtoning, som om han spär på rollen som oförstörbar pojkmaskot för vilsna flickor.
