Falling Down A Mountain är Tindersticks åttonde album i ordningen. Det föregående albumet, The Hungry Saw, var ett livstecken från ett band uträknat av många. Inte minst av bandmedlemmarna själva. Därför är det nog många som sett fram emot dess uppföljare. Enligt bandet kom låtarna till Falling Down a Mountain till av bara farten efter den oväntade succén med The Hungry Saw.
Tindersticks skiljer sig ganska markant från de andra brittiska band som kom fram i början av nittiotalet. Deras musik är jazzig och kombinerat med sångaren Stuart Staples djupa vibrato blir det lätt dramatiskt och känslosamt. På ett bra sätt. Det rör väl sig inte om popmusik i dess mest glättiga och lättillgängliga mening – ena stunden blir de lite spretiga och sträva, men det väger de upp genom att nästa stund vara lena som vispgrädde. Om man ska prata referenser skulle jag nämna Leonard Cohen, Nick Cave och Morrissey. Dessa artister kan te sig olika, men det gemensamma är att de är bra textförfattare och karaktäristiska sångare med en förmåga att ladda musiken med känslor. Nu består Tindersticks inte bara av Stuart Staples, men hans röst tar väldigt stor plats i musiken.
Hur står sig då Falling Down a Mountain om man jämför mot gruppens tidigare alster?
Mycket bra visar det sig. Om man ska se till hela skivan så kommer den inte riktigt upp i samma nivå som The Hungry Saw, men det finns en del riktiga pärlor. Så jag måste säga att den är klart värd att kolla upp och ge ett par lyssningar.
Det är, trots allt, en skiva som skiljer sig en hel del från det övriga skvalet som släpps.
Falling Down a Mountain släpps den 25/1.
