David Fransson har tillsammans med klaviaturspelande Jonas Rangstad hittat en riktigt fin ton på sin andra fullängdare som New Moscow. Resultatet är svensk singer/songwriter-musik som står sig riktigt bra internationellt. Slickt och välproducerad akustisk pop som blinkar både till Elliott Smith (bra) och Bob Dylan (mindre bra), och New Moscow har naturligtvis redan haft med en låt i Grey’s Anatomy (vilket verkar vara mycket naturlig del av framgångsstegen för svenska indieband nuförtiden).
Låtarna på Slow Down passar både till nära och perifer lyssning, och melodierna är svenskt vemodigt fångande på ett sätt känns bekant. Ibland blir de rentav förutsägbara, men det är förlåtligt. En riktigt fin ton, som sagt. Lyssna här!
Slow Down är ute på skivbolaget Wanna Borrow A Fiver? den 25 mars, med distribution av Bonnier Amigo.
För några dagar sedan satt jag och letade efter filmklipp med någon artist på YouTube. Om jag ska vara riktigt ärlig kommer jag inte ens ihåg vilken artist det var. På något vänster kom jag ändå in på den bortgångne singer/songwritern Elliott Smith och hittade Lucky Three som är en kortfilm om och med honom.
Den har väl ingen direkt handling och är av ganska dålig kvalitet, men jag blir ändå väldigt rörd. Den största behållningen är ju, trots allt, att Elliott spelar Between The Bars, Thirteen och Angeles ensam med sin akustiska gitarr.
Thirteen är ju förresten en Big Star-låt som många andra artister försökt göra egna versioner av. Med varierande resultat. Den kanske minst lyckade versionen jag hittills hört gjordes av Garbage. Håkan Hellström gjorde ett försök för ett tag sedan, men nådde inte riktigt hela vägen fram.
[simpletag]Elliott Smith[/simpletag] är väl en av de få som hade den sårbarheten som behövs för att förvandla den ganska ömtåliga låten till något fantastiskt. Men å andra sidan är jag ett fan av både Big Star och Elliott Smith, så jag kanske inte är särskilt objektiv.
Se filmen nedan och avgör själv.
I somras hörde jag en låt med en kille som kallade sig FLOh. Eftersom det var något med låten som berörde mig så försökte jag få reda på lite mer om honom. Det var inte så lätt, men efter lite om och men så fick jag tag på lite information. Personen bakom förkortningen visade sig vara en fransk singer-songwriter. Han säger sig vara influerad av Elliott Smith och Will Oldham, vilket är ganska tydligt när han sjunger på engelska. Tyvärr är det bara en av låtarna han spelat in som är på franska för det är då det blir riktigt intressant. Jag vet inte om det beror på att den just är på franska, eller om låten är bättre än de andra, men det är något som utmärker sig där.
Mer sånt tack!
Än så länge har han bara släppt EP:n Dreaming That I’m Dreaming med fyra låtar. Den är lite svår att få tag på men finns som smakprov på Last.Fm.
Boy Omega – Hope on the Horizon (Glitterhouse/Playground)
Har du saknat Elliott Smith? Har du kanske rentav saknat tiden då Ed Harcourt inte var så…stor? Svenska Boy Omega tar tillvara på arvet från ovanstående herrar och blandar toner av Bright Eyes och Kristoffer Åström i kompotten, och lyckas riktigt bra med att skapa en egen, helgjuten och "ognällig" singer/songwritermusik med ett riktigt band bakom. Lagom komplext, aldrig långtråkigt. Mer info på www.boyomega.com.
