Hägga är en märklig företeelse med ett märkligt namn. Svensk skäggfolkprogg på engelska, musik som faktiskt känns väldigt osvensk. Småstenade trallsånger och orientaliska gitarrslingor snirklar sig fram i ett landskap som låter mer Devendra Banhart än Dungen. På åtta spår hinner man precis komma in i 70-talsgunget lagom för att längta efter mer. Dessutom låter det som att Hägga har ganska roligt – oavsett på vilken planet de befinner sig. Introducing the Thieves From the North låter som mörkt långt hår, runda glasögon, solsken, spontandans och färgglada ponchos. Fast på ett bra sätt. Lyssna här!
Introducing the Thieves From the North är ute nu på National.
Devendra Banhart – Smokey Rolls Down Thunder Canyon (XL/Playground)
Precis när vi börjat förstå att tycka om Devendra Banhart, denna märkliga blandning av Thomas Di Leva och Antony Hegarty. Smokey Rolls Down Thunder Canyon är hans femte skiva, och den som vant sig vid lågmälda vackra utsvävningar i en musik som andas både singer/songwriter och folk, är Smokey ganska förvirrande. Han har nämligen – istället för att förfina sitt eget uttryck – gett sig i kast med alla andras uttryck. I flera låtar sitter han på ett inrökt café i Venezuela och sjunger på spanska, och plötsligt mynnar han ut i en Kevin Rowland-pompös gospel (Saved), geggar runt i en funkrökare (Lover), leker med Lee ”Scratch” Perry-dub (The Other Woman), låter som Jim Morrison här, som Elvis där, 60-tal, 80-tal. Låtarna är givetvis aldrig rent dåliga, men helheten blir…ja, ingenting. Vissa har förstås redan passat på att utnämna Smokey till [simpletag]Devendra Banhart[/simpletag]s White Album, men bara för att en skiva är spretig och eklektisk behöver den inte vara stor och viktig. Till nästa gång får nog Devendra tona ned på pastischerna och fundera på hur han själv egentligen låter.
Release 24 september.
