Det är ganska sällan som singer/songwriters har ett uttryck som tar sig igenom resten av skivskörden, men Chris Garneau är en sådan kuf som du borde kolla upp. Med ett sound lånat från Bright Eyes, en dynamik från Loney Dear och en röst från Pelle Carlberg (ja, faktiskt ibland) blandar Chris Garneau också in det där smått oberäkneliga genre- och instrumenthoppandet som bara riktigt skolade/erfarna musiker orkar hålla på med. Släng alltså in en skvätt Regina Spektor i färsen och El Radio blir plötsligt ett av sommarens finaste skivsläpp.
