Back On My B.S har många ingredienser som skulle kunna göra det till en bra skiva. Busta Rhymes släpiga läspande är på plats, men hans tidigare så exotiska och hjärnskadade oberäknelighet har ersatts av konforma r’n’b-tårtor, olidligt wailande med autotuner (kan ingen ge Akon och T-Pain lite semester?), oinspirerande hitlisteförsök och till och med misstaget att blanda in elgitarr-riff i en låt. Sweet Dreams-lånet Give Em What They Asking For skulle möjligtvis kunna mullra på hip-hopgolvet och det haltande beatet i Im A Go And Get My passar fint i hörlurarna. Vissa beats gnistrar till, men i övrigt är det en ganska udlöss soppa Busta Rhymes har kokat ihop. Missriktad marknadsanpassning tror jag bestämt att det kallas.
Konsertarrangörerna som bokar hip-hop-artister har det körigt för tillfället. Busta Rhymes Sverigebesök förra veckan resulterade i ett uppmärksammat polisingripande för narkotikainnehav (hos hans sidekick Spliff Star). Snopp Dogg upplevde samma problem i mars i år, och som av en händelse ställer nu Mary J Blige in sin kommande Sverigespelning (enligt arrangören AEG Live på grund av "tekniska orsaker"). Enligt rykten varnas kollegor för att åka till Sverige över huvud taget.
