I avsaknad av fenomenala skivsläpp under den gångna veckan bjuds istället på lite halvnya och halvsköna låtar från den senaste tiden. Spana gärna in min spotifylista med det bästa från 2011 för fler tips.
Om några veckor släpper supermespoppiga Acid House Kings sitt femte album Music sounds better with you (23 mars, Labrador). Alla låtar innehåller kastanjetter.
Tydligen skrotade bandet en massa låtar under skapandeprocessen för att de var extremt självkritiska och ville göra något helt nytt. Det lustiga är att Acid House Kings i mina öron låter exakt som de alltid har gjort. Det är finslipad, solig Belle & Sebastian-pop med både piano, stråkar och obligatoriska ingredienser såsom handklapp och tamburiner. Själva skriver de på hemsidan om sin nya skiva: "It will not redefine pop music, but maybe define it." Det ligger något i det.
På fredagseftermiddagen gjorde Jonathan Johansson en stor grej av att förklara att han inte är så dryg som journalister framställer honom – "jag är koncentrerad för att inte spela fel, det är svårt!". Trots att han hittills bara gett ut en skiva hade han material nog att fylla sin timme. Tempot gick ner lite mot mitten, men avslutningen med Aldrig ensam och covern på Kate Bushs 80-talshit Running up that hill lyfte spelningen.
Köerna ringlade långa vid ingången till utomhusbadet timmen innan skotska popikonerna Belle & Sebastian klev på scenen. Bandet bjöd upp till dans x2 genom att plocka upp glada dansande människor ur publiken och sjunga en duett med Linnea Jönsson från Those Dancing Days.
Robyn inledde spelningen med Fembot. Med massor av rök och två silvriga fläktar som såg ut som vindkraftverk var det pampigt, men nog framstod hon som ganska blyg i jämförelse med M.I.A. på Way Out West för ett par helger sen. Robyns energi på scenen är ändå imponerande och hon får med sig den extremt peppade publiken med låtarna från senaste skivan Body Talk Pt 1 – Hang with me, Dancing on my own och Don’t fucking tell me what to do. Hon påminner om Madonna (som hon för övrigt agerade förband till häromåret) när hon sjunger Who’s that girl från självbetitlade albumet från 2005. Men Robyn är inte en blek kopia av vare sig Madonna eller M.I.A., hon är i högsta grad sig själv – framförallt i Be mine och avslutande With every heartbeat.
Tvådagarsfestivalen Popaganda drar igång om ett par timmar på Södermalm. Fredagsbiljetterna är slutsålda tack vare stora namn som Belle & Sebastian och Robyn. Även om man inte lyckats norpa åt sig en biljett går det att hänga med i vad som händer på lilla scenen vid Eriksdalsbadet eftersom webbradion Gimme Indie kommer att sända flera spelningar live. Missa inte nya bandet Navet, Malmökvartetten This Is Head och franska Jamaica.
