När Norah Jones släppte sitt första album Come Away With me lyssnade jag sönder det för att det var så bra. När hon släppte sitt andra blev jag besviken, för det lät nästan precis likadant. Hon har släppt fyra soloalbum som alla är bra, men lite likgiltiga.
Sambassadeur – Migration (Labrador/Border)
Det är något extra sympatiskt med helgjutna album nuförtiden när låten tagit över. Det är svårt att säga om svenska indiegruppen Sambassadeurs nya skiva Migration är så trevlig bara för att den inte skaver någonstans, men faktum är att den tränger sig igenom bakgrundsbruset med sina anspråkslösa men starka melodier och vill bli spelad igen. [simpletag]Sambassadeur[/simpletag] har naturligtvis inte blivit tuffa på något sätt, men deras vackra, drömska flöde av musik har ofta mer gemensamt med brittiska indiebandet [simpletag]Lush[/simpletag] och Labrador-kamraterna [simpletag]Radio Dept[/simpletag] än med exempelvis [simpletag]Belle and Sebastian[/simpletag] – även om man lånat friskt från Is It Wicked Not To Care på den fantastiska singeln Final Say.
