Alldeles omärkligt övergick eftermiddagen i kväll. Anna von Hausswolff spelade på Linnéscenen med scenklädsel och smink som smälte ihop med omslaget till debutalbumet Singing From The Grave. När hon spelade sin största hit Pills var det någon i publiken, uppenbarligen inte ett större fan av von Hausswolff, som tyckte att det lät som Total Eclipse Of The Heart och drog vidare för att lyssna på Pavement.

Klockan 20 klev Håkan Hellström på Azaleascenen för att ge sig på en spelning som för alltid kommer att betraktas som episk. I sjömanskostym, som blivit lite tajtare, framförde Hellström det nu tio år gamla debutalbumet Känn ingen sorg för mig Göteborg från början till slut. Han berättade hur han fick två getingar i Expressen efter sitt framträdande för cirka femtio personer vid Bragebacken, och hur det här var en revansch och knäpp på näsan till de som inte trodde på honom för tio år sen. "Jösses, vilket väder, och så mycket folk" sa Hellström. Stackars Marina & The Diamonds som spelade parallellt måste ha undrat vad som stod på. Förmodligen hade hela Way Out West placerat sig framför scenen då Hellström som avslutning gav publiken en present – en låt som han aldrig framfört tidigare och som han påstod var något som bara skulle framföras denna enda gång. Sök på River en vacker dröm och ni lär hitta massor av skakiga filmer på YouTube.