Det har varit en massa snack om skägg på sistone. Så här kommer ytterligare ett band där det är ett par medlemmar med ansiktsbehåring. Om man istället ska koncentrera sig på musiken Dr Dog gör är det lätt att tänka på psykedelisk sextiotalspop. Många har dragit referenser till det kända brittiska bandet från Liverpool (Beatles) och det finns onekligen likheter, men det är väl å andra sidan ganska många popband som låter/låtit som dem de senaste fyrtio åren.
Hur som helst så gör [simpletag]Dr Dog[/simpletag] trevlig musik. Den känns inte så polerad som mycket annan musik och dessutom har bandet ett rykte om att vara bra liveband. Du ges möjligheten att avgöra själv när bandet kommer till Sverige i november. De spelar i Stockholm den 15:e, Malmö den 16:e och Göteborg den 17:e. Jag kommer i alla fall att vara där.
Fleet Foxes har fångat mången musikkritikers hjärta den senaste tiden. De kommer från Seattle, ligger på legendariska skivbolaget Sub Pop, och 60 – nej 80 faktiskt – procent av bandmedlemmarna bär skägg. Det tar en stund att lära sig uppskatta tonen hos [simpletag]Fleet Foxes[/simpletag], men snart hittar man snygga sångmelodier och gitarrslingor samt ett 60-talsdoftande stämarrangemang där under den stundtals mossiga ljudbilden. Tycker du att en blandning av Band of Horses, Vampire Weekend, Crosby, Stills & Nash, Simon and Garfunkel och Beach Boys känns helt rätt 2008? Då ska du ta och lyssna på Fleet Foxes.
The Sunshine – I Heard A Rumour About You Boy (Bonnier Music)
The Sunshine är ett band som det skulle vara lätt att avfärda. Och på många ställen på andra skivan I Heard A Rumour About You Boy är det sisådär med sånginsats, uttal och annat som [simpletag]Peter Swartling[/simpletag] skulle anmärka på.
Du har säkert hört Jet Set Swe, men du kanske inte vet om det. Deras instrumentala hopkok till musik har nämligen hörts i både [simpletag]reklamjinglar[/simpletag] och i [simpletag]tv-program[/simpletag] som Sommartorpet och Jullovsmorgon. Bandet bildades 2002 av den gemensamma kärleken till 60-talsmusik i allmänhet och den instrumentala musiken i synnerhet. Nya skivan Goodbye Pluto är gruppens andra, och bjuder på klassiska melodier som Spanish Flea, Barbarella och Tico Tico. Tänk dig en blandning av [simpletag]easy listening[/simpletag]s sobra loungekänsla med rultiga stumfilmskompositioner, spännande gamla spoinfilmer, surfrock, en smula Benny Hill och lite cirkusmusik så är du kanske i närheten av att förstå vad [simpletag]Jet Set Swe[/simpletag] pysslar med. Det är musik som är underhållande, dansant, peppig, en smula enerverande, och – framförallt – rolig.
Skivkoll.se fick en pratstund med [simpletag]hammond[/simpletag]organisten Martin Persson.
Varför innehåller Goodbye Pluto så många covers?
– Vår syn på musik kan kopplas till hur man såg på popproduktioner på sextiotalet. Då existerade inga coverband som man definierar dem idag. En poporkester spelade andras och egna låtar utan att det var något konstigt med det. Om en artist slog med en bra, gedigen komposition dröjde det sällan länge innan varenda grupp spelat in sin version av låten. Ibland med bättre resultat än originalartisten.
