Grizzly Bear – Yet Again

August 17, 2012 |  av  |  Live, Nyheter  |  Ingen kommentar

Ännu en festivalsommar närmar sig sitt slut, Popaganda knyter förhoppningsvis ihop säcken på ett värdigt sätt nästa vecka. Detta innebär förstås inte slutet på musikåret 2012, en rad högintressanta konserter och releaser väntar under hösten. Ett band med både sverigespelning och albumsläpp inom kort är Grizzly Bear. Om nästan exakt en månad, den 18:e september släpper bandet sitt fjärde studioalbum Shields. Den 27:e oktober spelar bandet på Berns i Stockholm.

Andra singeln från Shields heter Yet Again och är betydligt mer lättlyssnad än förstasingeln Sleeping Ute, men utan att tappa de dynamiska element som dominerade bandets förra album Veckatimest.

 Grizzly Bear – Yet Again på Spotify 

Way Out West slutrapport

August 12, 2012 |  av  |  festivaler  |  Ingen kommentar

Solen strålade över Slottsskogen på lördagen och festivalens finaldag såg ljus ut genom tusentals Ray-bans. Så kom det olycksbådande pinget i mobilen när Frank Ocean ställde in och allt blev en nyans gråare.

Strax innan dess intog en avslappnad Frida Hyvönen scenen iklädd guldcape och framförde sina tonsatta dagboksanteckningar. Precis som på skiva var det stundtals genialt, stundtals mer intressant att läsa Gaffa som jag plockat upp på vägen dit.

Ben Howard tog över stafettpinnen barfota. Eftersom jag inte hade någon att gunga i takt med till hans habila mysgitarrpop gick jag över till Linné-scenen där Asap Rocky fick publiken att koka. Att han skulle mötas av ett knökfullt dansgolv där alla sjöng med i texterna var nog inte vad Asap hade förväntat sig  i lilla Göteborg och med ett stort leende stagediveade han ner i sin dyrkande publik.

Common antog därefter utmaningen att locka över öl-törstande människor till Flamingo-scenen. Han rev av hits i rasande fart och var en entertainer av rang.

Uppdraget att i sista minuten fylla Frank Oceans kreddiga skor tillföll Looptroop Rockers. Jag var inte där, så jag vet inte hur det gick, men jag misstänker att publiken var gles med tanke på hur många sura hiphopare som stod i öl-tältet vid Linné.

De blev nog inte särskilt tröstade av att The Royal Concept lovade att kompensera kvällens förlust. Konceptet har precis så mycket entusiasm, pinniga ben i tajta jeans och tuggummiga melodier som man förväntar sig av ett hypat svenskt pop-band. Tyvärr har de inget eget sound.

Mike Snow följde och jag var där och smådansade. Om ni frågar  mig tycker jag inte att konserten riktigt lyfte, men jag tycker ni ska fråga resten av den superpeppade publiken istället. Lykke Li dök för övrigt upp och sjöng på en låt utan att lämna något större avtryck.

Likaledes är jag inte rätt person att uttala mig om Kraftwerks spektakel som var kvällens så kallade huvudnummer. Deras 3D-glasögon var i alla fall väldigt roliga accessoarer lite senare på dansgolvet.

image

Foto: Hugo Johansson

Planen var att avsluta festivalen på Storan med Lightships. En väldigt lång kö satte käppar i hjulet men vi kom iaf i tid för att se de sista två låtarna och inse att vi kanske inte hade missat så mycket. Hela bandet lyckades nämligen med konsten att titta någon annanstans än på publiken. Shoegazen är återfödd.

Sist men inte minst klev The Embassy upp på scenen. De är ju beryktat dåliga live, och levde glatt upp till detta. De var faktiskt så dåliga att det blev roligt. Tyvärr hade jag inget batteri kvar i mobilen för att föreviga när en av dem sjöng en släpig stämma i mikrofonen samtidigt som han sippade kaffe ur en liten termos-kopp. De spelade i 25 min (!) och körde bara låtar från sin kommande skiva. Men hör och häpna, musiken var riktigt bra.

Så ska jag försöka sammanfatta festivalen i väst utan att bli randig. Jag gillade att konserterna var punktligare än japanska tåg. Jag gillade att publiken var så otroligt snygg. Mest av allt kanske jag gillade att de bara serverade vegetarisk mat. Bäst var Feist och Alt-J, sämst var att mobilnätet var konstant blockerat.

Tack och bock, ses på nästa festival!

Way Out West rapport nr 3

August 11, 2012 |  av  |  festivaler  |  Ingen kommentar
image

Foto: Annika Berglund

Ibland drabbas jag av tacksamhet. Bon Iver skulle kunna göra en cover på Imse vimse spindel och få 5 miljoner views på youtube. Han skulle kunna åka runt ensam på sina turnéer och plonka fram akustiska versioner av låtarna på en banjo, folk skulle vara ganska nöjda.
Ändå kommer han till Azalea-scenen med ett månghövdat band (bestående av bland annat två trummisar!). River av en show i gränslandet mellan arena-rock och jamsession. Bjuder på encore i form av Wolves med allsång. Och avslutar allt med att själv applådera publiken. Det hade han inte behövt, och jag är tacksam.

Strax innan Bon Iver äntrade scenen avslutade Feist sin spelning på Flamingo. Och jag kan lika gärna varna er. Jag gillar Leslie Feist på ett sätt som skulle kunna få mig att tapetsera ett rum med idol-affischer. Så när jag säger att hon var festivalens snyggaste, smartaste och bästa artist så får ni ta det hur ni vill, t.ex med en nypa salt. Men det var hon.
En banner med texten “Free pussy riot” täckte trumstället. Tjejerna i kören hade någon slags munk-dräkter på sig. Feist hade solglasögon och perfekta vita tänder. Hon körde en generös blandning av låtar från alla tre skivorna, ibland i Dylanskt kreativa versioner. Sista låten fick hon sällskap av Wilcos sångare och de sjöng You and I. Efteråt var mina händer röda av handklapp.

Way Out West rapport nr 2

August 10, 2012 |  av  |  festivaler  |  Ingen kommentar

image

Anna von Hausswolf inledde WoW:s andra dag i strilande duggregn, men mest av allt badade området framför scenen i bas. När vi hade backat en bit hörde man fler ljud än bastrumman, och trots regnet växte konserten för varje låt. Jag har haft svårt att ta till mig Ceremony, men live växte den sig betydligt större än orgelklånk.

image

På eftermiddagen sprack det upp lagom till systrarna Söderberg. De headbangade med sina långa frisyrer, sjöng som gudinnor och hela publiken kunde texten till Emmylou. Att se så mycket talang på en och samma scen gör faktiskt lite ont.

Gårdagskvällen spenderades ju för övrigt på Trädgården där El Perro Del Mar spelade nytt klubbigt material. Tyvärr var ljudet kasst. Tur då att vi först hamnade fel och upptäckte Alt-J som spelade stämsång med beats på helt rätt sätt (och med bättre ljud).

Ikväll väntar Wilco, Feist och Bon Iver. Det ska bli kul.

SEA+AIR – It was true

August 10, 2012 |  av  |  Nyheter  |  Ingen kommentar

OK, visst det är en gullig video men såhär är det: skit i videon. Skit i allt annat som händer. Om ni bor i Uppsala eller Göteborg så har ni chansen att gå och se SEA+AIR på fredag (Uppsala) eller söndag (Göteborg) och då bör ni helt enkelt göra det. Jag såg dom ikväll på Landet och min ögonvittnesrapport är att dom sjunger som änglar, spelar bas med fötterna och är avväpnande charmiga. Om ni missar dom bör ni ha en förjäkligt bra ursäkt och ändå skämmas litegrann.

Uppsala – Grand 10/8
Göteborg – Rum 26 12/8

Facebook

Way Out West rapport nr 1

August 9, 2012 |  av  |  festivaler  |  Ingen kommentar

image

Solen sken, basen dunkade i våra bröstben och De La Soul satte igång festen på festivalen. Det spelar ingen roll att de såg ut som om det blivit lite för många ostbågar i tv-soffan, eller att de helt saknade scen-show. Ibland krävs det inte mer än ett par glada hip-hop-gubbar med lite gamla party-tricks i bakfickan för att få marken att gunga.

Innan De La Soul bjöd Deportees  på mäktiga melodier och norrländskt mellansnack. Jag är inte deras största fan, men började faktiskt undra lite varför jag inte är det.

Florence med sina maskiner var nästan en religiös uppenbarelse i vindfladdrande tunika. Hennes popsoulopera har bra rysningspotential live, synd bara att den är så odynamisk.

Nu bär det av till trädgården för klubbspelning med El Perro Del Mar, om det får ni höra mer imorgon!

Vägen västerut!

August 9, 2012 |  av  |  Nyheter  |  Ingen kommentar

Skivkoll är på plats i “Sveriges Miami Beach” (i alla fall om man får tro den skojfriske tågkonduktören). Way out West bjuder i år på storheter som De La Soul, Feist, Bon Iver, Hot Chip, Frank Ocean, Common och många fler. Kanske kommer jag vara där och rapportera, kanske någon annanstans. Det bästa på en festival är ju sällan det man tror från början. På återseende!

image

Theophilus London – Timez are weird these days

August 8, 2012 |  av  |  Nyheter  |  Ingen kommentar

Det är inte ofta jag upptäcker ny musik genom tech-nörd tidningen Wired men när Brooklyn-fostrade, London-baserade rapparen Theophilus London drar rader som "I
don’t battle, I program" så känns det rimligt.
Lyriskt är Theophilus på många sätt geek-hip-hopparen Lupe Fiasco v2.0. Fiasco rappade om färgen på Yoda ljussaber och inspirerades av Disney-filmen The Iron Giant.
London kontrar med Facebook och Skype-referenser och har snäppet vassare produktioner. Fast Lupe Fiasco vinner på mållinjen med en av hip-hoppens bästa andra verser någonsin
("Daydreamin").

Spotify

Mark Foster, Kimbra & A-Trak – Warrior

August 6, 2012 |  av  |  Nyheter  |  Ingen kommentar

Converse har tidigare samarbetat med Gorillaz i en av sina reklamkampanjer, då med låten DoYaThing med tillhörande video.

I våras förde skoföretaget samman två av 2011 års hetaste artister, Mark Foster från amerikanska indiegruppen Foster The People, och Kimbra vars samarbete med Gotye resulterade i en långlivad Billboard-etta. För produktionen står skicklige producenten och DJ:n A-Trak från Kanada. Resultatet heter Warrior, och håller sommaren vid liv ett tag till.

Warrior på Spotify

Warrior på Youtube

Amanda Palmer – Want it back

August 4, 2012 |  av  |  Nyheter, Video  |  Ingen kommentar

Amanda Palmer är den nya tidens superstjärna med generös fuck you-attityd – måhända i kölvattnet av bortgångna Amy Winehouse. Den här versionen av videon till Want it back är ocensurerad, så den innehåller lite nakenhet, men videon är trots (?) detta ganska genial. Bättre än låten faktiskt.