Atoms for Peace – Default

September 6, 2012 |  av  |  Nyheter  |  Ingen kommentar

 

Nytt från Atoms for Peace. Nytt från Thom Yorke med andra ord. Och det låter som The Eraser.

Vad mer behöver ni veta?

Lyssna på Atoms for Peace här!

Calexico – Algiers

September 6, 2012 |  av  |  Nyheter, Recensioner, Video  |  Ingen kommentar

 Calexico - Algiers

Jag har nog inte riktigt fattat Calexico förut – har tyckt att deras musik varit lite "lös i kanterna". Joey Burns och John Convertino har låtit som två exceptionellt duktiga musiker som liksom "testar" olika influenser, som att deras egen personlighet inte riktigt lyser igenom. 

Läs mer

September

September 5, 2012 |  av  |  Nyheter, releaselistan  |  Ingen kommentar

 

Om sommaren är en tid för livemusik och festivalliv brukar hösten istället betyda en flod av nya album. Årets septemberskörd ser ut att bli fullständigt galen, med släpp från väletablerade band som The Killers och Muse, men också en rad akter med lyckade debutalbum i ryggen som med album nummer två ska bevisa att de är här för att stanna. Nedan följer en lista, eller guide om ni så vill, över vad september har att erbjuda.

3/9 – The Vaccines – Come of Age. Londonbandet slog igenom med dunder och brak förra året. Deras andra album bygger lika mycket på gitarrer som deras första men känns inte lika direkt.

3/9 – Two Door Cinema Club – Beacon. Även detta brittiska bands andra album. Tidningen och sajten NME rapporterar självklart om "race for Number One album" mellan dessa två.

3/9 – Animal Collective – Centipede Hz. Gruppens nionde i ordningen, och förväntningarna är höga efter succén med Merriweather Post Pavilion.

3/9 – Jens Lekman – I Know What Love Isn’t. Göteborgarens första fullängdare sedan 2007.

10/9 – The xx – Coexist. Londontrions minimalistiska pop har rönt stora framgångar. Förstasingeln Angels lovar mer av samma vara.

10/9 – David Byrne & St. Vincent – Love This Giant. Med David Byrne medverkande kan det mesta bli bra.

17/9 – Muse – The 2nd Law. På sitt 6:e studioalbum verkar Muse flörta med det mesta. På förstasingeln Madness hittar vi naturligtvis både dubstep-influerad bas och Queenkörer.

17/9 – The Killers – Battle Born. Jag tycker amerikanerna stadigt har tappat i kvalitet sedan debuten 2004. The Killers siktar mot arenorna, Runaways från kommande albumet känns onekligen inspirerad av en viss Bruce.

17/9 – Grizzly Bear – Shields. Brooklynbandets fjärde album. Efter singlarna Sleeping Ute och Yet Again känns detta riktigt lovande.

17/9 – Band of Horses – Mirage Rock. Också detta bands fjärde album. 

24/9 – Mumford & Sons – Babel. Britternas uppföljare till succén Sigh No More. En lite större variation på låtskrivandet och detta kan bli grymt. 

Christian Kjellvander – Long distance runner

August 29, 2012 |  av  |  Nyheter  |  Ingen kommentar

 

Viss musik gör sig bättre i kyrkor.
Förra året hörde jag Emmy the Great framföra låtar från sin då nysläppta skiva Virtue i St Pancras Church i London. Emmy the Greats fästman lämnade henne för att bli missionär och texterna, i synnerhet hjärtekrossande Trellick Tower väver in kristen mytologi i en berättelse om ett förhållande i upplösning.
Samma år hörde jag Laura Marling på en StayOutWest-spelning i Annedalskyrkan. Det är något med återhållsam alt-country i Guds hus som bara funkar friktionsfritt för mig.
Jag är inte religiös men där och då kan jag lite fatta grejen. Tillhörigheten, att vara en del av något större än en själv. Andningspausen av att fatta att här och nu är bättre än allt det möjliga därute.
Ja, ni hör ju den närmast påfrestande sentimentaliteten i det hela. Men det är väl ungefär samma som att bli pålurad Gud. Ingen annan kan göra det åt dig. Det går bara att upptäcka själv.

På fredag spelar Christian Kjellvander och EP’s Trailer Park i Allhelgonakyrkan i Stockholm. Det lär bli religiöst bra.

Christian Kjellvander – Long distance runner

The Hives – Wait a minute

August 28, 2012 |  av  |  Nyheter  |  Ingen kommentar

Ny video med The Hives!

Band Of Horses – Knock Knock

August 26, 2012 |  av  |  Nyheter, releaselistan, Video  |  Ingen kommentar

Jag är egentligen lite tveksam till både låten och videon, men nytt material från Band Of Horses är ändå högprioriterat i min bok. Bandets fjärde skiva Mirage Rock kommer ut den 18 september.

På NPR kan du läsa mer om videon 

Emil Jensen & Klara Söderberg – Så får du mig ändå

August 22, 2012 |  av  |  Live, Video  |  Ingen kommentar

När Emil Jensen i augusti uppträdde i Vita Bergen i Stockholm fick han besök av Klara Söderberg från First Aid Kit. Tillsammans sjöng de Så får du mig ändå.

Efter konserten gav Emil Jensen ett löfte på sin hemsidaMånga artister kör ju avskedsturnéer och hotar hela tiden med att sluta uppträda. Efter kvällen i Vita Bergsparken så hotar jag nu med att aldrig sluta uppträda!

Grizzly Bear – Yet Again

August 17, 2012 |  av  |  Live, Nyheter  |  Ingen kommentar

Ännu en festivalsommar närmar sig sitt slut, Popaganda knyter förhoppningsvis ihop säcken på ett värdigt sätt nästa vecka. Detta innebär förstås inte slutet på musikåret 2012, en rad högintressanta konserter och releaser väntar under hösten. Ett band med både sverigespelning och albumsläpp inom kort är Grizzly Bear. Om nästan exakt en månad, den 18:e september släpper bandet sitt fjärde studioalbum Shields. Den 27:e oktober spelar bandet på Berns i Stockholm.

Andra singeln från Shields heter Yet Again och är betydligt mer lättlyssnad än förstasingeln Sleeping Ute, men utan att tappa de dynamiska element som dominerade bandets förra album Veckatimest.

 Grizzly Bear – Yet Again på Spotify 

Way Out West slutrapport

August 12, 2012 |  av  |  festivaler  |  Ingen kommentar

Solen strålade över Slottsskogen på lördagen och festivalens finaldag såg ljus ut genom tusentals Ray-bans. Så kom det olycksbådande pinget i mobilen när Frank Ocean ställde in och allt blev en nyans gråare.

Strax innan dess intog en avslappnad Frida Hyvönen scenen iklädd guldcape och framförde sina tonsatta dagboksanteckningar. Precis som på skiva var det stundtals genialt, stundtals mer intressant att läsa Gaffa som jag plockat upp på vägen dit.

Ben Howard tog över stafettpinnen barfota. Eftersom jag inte hade någon att gunga i takt med till hans habila mysgitarrpop gick jag över till Linné-scenen där Asap Rocky fick publiken att koka. Att han skulle mötas av ett knökfullt dansgolv där alla sjöng med i texterna var nog inte vad Asap hade förväntat sig  i lilla Göteborg och med ett stort leende stagediveade han ner i sin dyrkande publik.

Common antog därefter utmaningen att locka över öl-törstande människor till Flamingo-scenen. Han rev av hits i rasande fart och var en entertainer av rang.

Uppdraget att i sista minuten fylla Frank Oceans kreddiga skor tillföll Looptroop Rockers. Jag var inte där, så jag vet inte hur det gick, men jag misstänker att publiken var gles med tanke på hur många sura hiphopare som stod i öl-tältet vid Linné.

De blev nog inte särskilt tröstade av att The Royal Concept lovade att kompensera kvällens förlust. Konceptet har precis så mycket entusiasm, pinniga ben i tajta jeans och tuggummiga melodier som man förväntar sig av ett hypat svenskt pop-band. Tyvärr har de inget eget sound.

Mike Snow följde och jag var där och smådansade. Om ni frågar  mig tycker jag inte att konserten riktigt lyfte, men jag tycker ni ska fråga resten av den superpeppade publiken istället. Lykke Li dök för övrigt upp och sjöng på en låt utan att lämna något större avtryck.

Likaledes är jag inte rätt person att uttala mig om Kraftwerks spektakel som var kvällens så kallade huvudnummer. Deras 3D-glasögon var i alla fall väldigt roliga accessoarer lite senare på dansgolvet.

image

Foto: Hugo Johansson

Planen var att avsluta festivalen på Storan med Lightships. En väldigt lång kö satte käppar i hjulet men vi kom iaf i tid för att se de sista två låtarna och inse att vi kanske inte hade missat så mycket. Hela bandet lyckades nämligen med konsten att titta någon annanstans än på publiken. Shoegazen är återfödd.

Sist men inte minst klev The Embassy upp på scenen. De är ju beryktat dåliga live, och levde glatt upp till detta. De var faktiskt så dåliga att det blev roligt. Tyvärr hade jag inget batteri kvar i mobilen för att föreviga när en av dem sjöng en släpig stämma i mikrofonen samtidigt som han sippade kaffe ur en liten termos-kopp. De spelade i 25 min (!) och körde bara låtar från sin kommande skiva. Men hör och häpna, musiken var riktigt bra.

Så ska jag försöka sammanfatta festivalen i väst utan att bli randig. Jag gillade att konserterna var punktligare än japanska tåg. Jag gillade att publiken var så otroligt snygg. Mest av allt kanske jag gillade att de bara serverade vegetarisk mat. Bäst var Feist och Alt-J, sämst var att mobilnätet var konstant blockerat.

Tack och bock, ses på nästa festival!

Way Out West rapport nr 3

August 11, 2012 |  av  |  festivaler  |  Ingen kommentar
image

Foto: Annika Berglund

Ibland drabbas jag av tacksamhet. Bon Iver skulle kunna göra en cover på Imse vimse spindel och få 5 miljoner views på youtube. Han skulle kunna åka runt ensam på sina turnéer och plonka fram akustiska versioner av låtarna på en banjo, folk skulle vara ganska nöjda.
Ändå kommer han till Azalea-scenen med ett månghövdat band (bestående av bland annat två trummisar!). River av en show i gränslandet mellan arena-rock och jamsession. Bjuder på encore i form av Wolves med allsång. Och avslutar allt med att själv applådera publiken. Det hade han inte behövt, och jag är tacksam.

Strax innan Bon Iver äntrade scenen avslutade Feist sin spelning på Flamingo. Och jag kan lika gärna varna er. Jag gillar Leslie Feist på ett sätt som skulle kunna få mig att tapetsera ett rum med idol-affischer. Så när jag säger att hon var festivalens snyggaste, smartaste och bästa artist så får ni ta det hur ni vill, t.ex med en nypa salt. Men det var hon.
En banner med texten “Free pussy riot” täckte trumstället. Tjejerna i kören hade någon slags munk-dräkter på sig. Feist hade solglasögon och perfekta vita tänder. Hon körde en generös blandning av låtar från alla tre skivorna, ibland i Dylanskt kreativa versioner. Sista låten fick hon sällskap av Wilcos sångare och de sjöng You and I. Efteråt var mina händer röda av handklapp.