Så är då äntligen första beviset på Portisheads efterlängtade återuppståndelse här. Nya singeln Machine Gun är en suggestiv, avig och provocerande monoton historia som får svårt att nå högt hos Mix Megapol, om du fattar. Samtidigt är det ganska befriande att Geoff och Beth inte ängsligt letar hitpotential. Den alltid lika kutryggiga Beth Gibbons får inte jättemycket stämning att applicera sin spröda röst på, men trummaskinens atonalt industriella oväsen skapar givetvis också…en sorts stämning. Fullängdaren Third kommer den 28 april.
Looptroop Rockers är tillbaka – en smula reducerade till antalet, men mer taggade än någonsin. Den 23 april släpps nya skivan Good Things på gruppens nya skivbolag Bad Taste Records. Singeln The Building bjuder på ett aningen piggare sound än tidigare, och lär kunna bli en bra sommarplåga. Skivkoll skickade över några frågor.
Veronica Maggio – Och vinnaren är… (Universal)
Det är någonting med Veronica Maggio som gör att det inte går att låta bli att tycka om henne.
Yoav – Charmed and Strange (Universal)
Så här står det i pressmeddelandet: "Imagine a record that matches the leftfield edge of Beck or Radiohead with the kind of sure-footed pop hooks Justin Timberlake’s people would write a blank cheque for. A record which vividly conjures the life of an insightful outsider, set to the dark, loping rhythms of Massive Attack or Portishead." Låter det krystat? Eller bara lite dammigt? Faktum är att Sydafrikanska Yoav lyckas ganska väl med att väva ett ljudlapptäcke av olika influenser och genrer. Resultatet ligger någonstans mellan Tiger Lou, post-techno-Moby, och Justins moderna popbeats. Både låtarna, melodierna och harmonierna är snygga och välskapta (och Yoav själv ser inte heller så pjåkig ut). Det enda som egentligen kan tyckas störande med Charmed and Strange är att [simpletag]Yoav[/simpletag] tyvärr inte har den mest starka och karaktäristiska rösten. Kanske en producentkarriär kan vara något?
Kolla in www.yoavmusic.com.
Matt Costa – Unfamiliar Faces (Universal)
Den gamla skejtaren Matt Costa började skriva låtar efter ett otäckt benbrott, och blev en kringresande singer/songwriterfavorit med skivdebut 2005. Nu är han tillbaka med Unfamiliar Faces, Costas andra skiva på Brushfire Records, som kompisen Jack Johnson för övrigt är inblandad i.
Niccokick – The good times we shared, were they so bad? (Startracks)
Det är något speciellt med [simpletag]svensk pop[/simpletag] och rock som gör att den kan låta så sprudlande och melankolisk på en och samma gång. Skåningarna i Niccokick har harvat i [simpletag]indie[/simpletag]sverige sedan 2001 i med- och motgångar, men nu har de slutligen fått ihop en skiva med bra produktion och snygga arrangemang.
Kommer du ihåg Krister Linder? Mannen med den stora rösten i Grace som sjöng Ingen kan älska som vi så att hela Sverige fick gåshud? Efter Grace gjorde han nya musikaliska alster med bandet Dive, och har sedan dess gjort musik under en mängd olika namn. Nu gör Linder både remixar (bland annat till Kents Ingenting), och musik till filmer och musikaler. Men han gör också fortfarande storslagen och känsloladdad popmusik i eget namn. Här är videon till nya suggestiva singeln Turning Daisies.
Ny video från discopoppiga Firefox AK, som gör en fin synthdänga här tillsammans med sin melankoliske och begåvade man Tgr Lou. Lite märkligt är det kanske att det äkta paret flyter omkring i vattnet och ropar "Give me some pleasure, give me some joy" till varandra. Men det är en snygg video! Länk till Winter Rose.
Idag bjuder vi på en av förra årets finaste låtar, nu med en färsk, snygg video. Jonna Lee tyckte att låten skulle passa som duett med Ed Harcourt, och hon tog kontakt. Det tyckte han också. Efter denna förfrågan växte sig deras samarbete djupare. Den 23 januari släpps singeln till låten And Your Love. Läs Skivkolls intervju med Jonna Lee här!
Svenske Basshunter tar ett steg bak och två steg fram. Efter att ha välsignat (eller plågat) Sverige med Boten Anna i flera år, tar han låten vidare till utlandet. Just nu klättrar Now You’re Gone ivrigt på bland annat den brittiska hitlistan. Översättningen är lite beklaglig – det var väl ändå den offattbara texten som gjorde Boten Anna extra populär här hemma? Men tydligen är själva låten starkare än man tror. Videon till Now You’re Gone.
