En av vårens intressantaste debutalbum kommer från två killar som inte direkt är nybörjare men som har låtit oss vänta ett bra tag och det med all rätt. För värd väntan är Holy Ghost!:s debutalbum med samma namn. Och med DFA-familjen i baksätet är det föga förvånande att singeln Hold On som kom redan 2007 har spelats flitigt på radio.
New York-duon utgörs av Alexander Frankel och Nicholas Millhiser som idag är erfarna studiomusiker. Genom renommerade skivbolaget DFA, som även har Hot Chip och LCD Soundsystem i sitt stall, har de varit inblandade i många av skivbolagets produktioner. De har bland annat gjort remixer åt Cut Copy, MGMT, Phoenix och Moby samt även DJ:at över nästan hela världen. Så man kan lugnt säga att det är en erfaren debut.
Timber Timbre är en folk- och bluestrio från Kanada, en trio bestående av Taylor Kirk, Simon Trottier och Mika Posen. Bandet har släppt fyra skivor och så sent som förra veckan släpptes deras senaste, Creep on creepin’ on. Musiken är suggestiv och lockar en närmare högtalarna. Taylor Kirks röst är mörk och skapar med musiken en magisk, men kuslig atmosfär. Jag kan inte låta bli att tänka på Nick Cave and the Bad Seeds Murder Ballads när jag hör Timber Timbre. Murder Ballads ger oss spänning och mörker, blanda det med lekfullheten av Mercury Rev och vi närmar oss sanningen. Timber Timbre lyckas dock med något mer. Timber Timbre målar med sin musik upp ett helt landskap. Det doftar mossa och murket trä från mörka skogar, det åmar sig fram samtidigt som det skuttar och rycker. Allt detta sammanfogat till en vacker helhet.
Med förra skivan Äppelknyckarjazz lyckades Movits! med bedriften att toppa I-tunes-listan i USA, efter ett bejublat framträdande på den amerikanska tv-showen The Colbert Report. Nu är bandet från Norrbotten (alltså inte Skåne som i alla fall jag trodde efter att ha hört Äppelknyckarjazz) tillbaka med uppföljaren Ut ur min skalle och att säga att musiken svänger är knappast någon underdrift. För mig som knappt bekantat mig bandet tidigare blev skivan en rejäl ögon- eller ska man kanske säga öronöppnare.
Det fanns en tid då vi förknippade körsång med kyrkor och tanter, eller möjligen basröstade män på nyårsafton. Den tiden är sedan länge över. Den nya kören gillar indiepop och uppträder i kreddiga nöjessammanhang och i klubbmiljö. Tre alternativa körfavoriter listas nedan. Fler tips mottages gärna i kommentarsfältet!
Seattlebandet The Head and the Heart har som fullständig konstellation bara funnits sedan januari 2010. På drygt ett år har sexmanna-bandet hunnit med att släppa en egenproducerad skiva, varit förband åt Vampire Weekend och Dave Matthews samt blivit signade av flanellskjortornas prestigebolag Sub Pop. Den 16 april kommer bandets officiella skivsläpp av debutplattan som utöver tidigare låtar även innehåller en del osläppt material.
Marla Hansen är ett namn som kanske inte låter bekant men många har ändå hört henne spela. Under många år har hon nämligen backat upp band och artister som Jay-Z, Kanye West, Jens Lekman, Sufjan Stevens och Shara Worden med sin altfiol. Stevens och Worden hjälpte Marla att gå från kompmusiker till soloartist med EP:n Wedding Day år 2007.
Jag upptäckte The Kills sommaren 2005. Med distade elgitarrer och hest sjungande på gränsen till väsande grabbade de tag i en rockig sida av mig. Jag fastnade för Love Is A Deserter. Tre år senare, 2008 då de släppte Cheap And Cheerful kunde jag konstatera att deras sound utvecklats till någon form av electropunk. Trots det lilla snäva genrehoppet fanns samma jag-bryr-mig-inte-känsla kvar i musiken och till min glädje även de balla gitarrerna.
Ni känner igen rösten och Alex Turner från Arctic Monkeys där han är sångare och frontman. Filmen är gjord av Richard Ayoade som även regisserat musikvideos åt just Arctic Monkeys. Som första soloprojekt gör Alex Turner soundtracket till denna brittiska film, Submarine. Här tar han hjälp av både James Ford, producent åt Arctic Monkeys, och Owen Pallett, också känd som Final Fantasy, för att skapa de sex låtar som soundtracket består utav.
