KT Tunstall – Drastic Fantastic (EMI)
Låt dig inte luras av omslaget – KT Tunstalls andra skiva Drastic Fantastic handlar inte på något sätt om attitydstinn discorock. Inte heller inlagans och hemsidans snygga svartvitt serietecknade rutor har särskilt mycket musiken att göra. För faktum är att [simpletag]KT Tunstall[/simpletag] inte gör särskilt spännande eller nyskapande musik. Hon har gått från ett singer/songwriter-baserat sound till att göra välproducerade radiohits. Men trots den välpolerade och stundtals friktionslösa ytan, finns där under en samling melodier, låtar, som står sig ganska starkt, både musikaliskt och kommersiellt. Tunstall hamnar nämligen aldrig riktigt i tråket där Sheryl och Shania geggar runt, utan snarare är hon och nosar på svalare saker som Paula Cole, och – stundtals – faktiskt svenska Laleh. Likt [simpletag]Paula Cole [/simpletag]kommer hennes låtar förmodligen också att passa utmärkt till amerikanska dramaserier om vackra ungdomar. Om inte annat har hon förmodligen en fin hit i låten If Only. Här får ni den bara i en akustisk lägereldsversion, men ändå.
James Blunt – All the Lost Souls (Atlantic/Warner)
Det är förstås väldigt märkligt att släppa en trevlig engelsk [simpletag]pop[/simpletag]-platta och se den sälja i elva miljoner exemplar. Hur hanterar man att göra en uppföljare? Tur i oturen kan man säga, för eftersom James Blunt blivit så intimt förknippad med sin genombrottssingel You’re Beautiful, har många avfärdat honom som ett one-hit-wonder. Desto trevligare då att kunna leverera andra gången också. All the Lost Souls är ingen karbonkopia av Back To Bedlam, men väl en högst värdig uppföljare. [simpletag]James Blunt[/simpletag] är förstås ingen [simpletag]Johnny Cash[/simpletag]-hårdhudad man, men man kan ändå ana att han faktiskt har växt en smula av framgångar och turnerande, både textmässigt och musikaliskt. Första singeln 1973 är smittande radiopop, Carry You Home är en utmärkt power-ballad som säkert kan bli stor, Give Me Some Love är en oväntad tuff rockhit och både Shine och Annie kommer förmodligen att smälta mången trängtande tonårings hjärta.
Vinn James Blunts nya skiva här på Skivkoll.se!
Skånska enmansorkestern Familjen har gjort en fantastisk video till sin tuffa dansdänga Det Snurrar I Min Skalle. Låten kommer att släppas som singel på det gamla hederliga vinyl-formatet 7" på lilla skivbolaget Hybris, som även är hemvist åt svenska indiefavoriter som [simpletag]Vapnet[/simpletag], [simpletag]Juvelen[/simpletag], [simpletag]El Perro Del Mar[/simpletag] och [simpletag]Hell On Wheels[/simpletag].
Josef Kallerdahl och Erika Alexandersson har gjort [simpletag]musik[/simpletag] tillsammans under namnet Josef och Erika sedan 2001, och för två år sedan släpptes debutskivan Wallpaper Stories på skivbolaget Footprint. Nya skivan small small small small sounds ges ut på Caprice Records, och värnar om en [simpletag]jazz[/simpletag]tradition där låtskrivandet (inte instrumentet) står i fokus. Josefs bas och Erikas röst samsas om utrymmet på ett sätt som gör skivan till en lågmäld och behaglig samling visor. Det finns spår av både Stina Nordenstams tidiga jazzutflykter och Monty’s Locos mer avskalade stunder, men tonen på small small small small sounds är till syvende och sist ganska egen.
Release 19 september 2007
Kevin Michael – Kevin Michael (Downtown/Warner)
Pennsylvania-sonen Kevin Michael växte upp i ett hem där det spelades Prince. Kanske har han på senare år även lyssnat en smula på samtida soulstjärnor som D’Angelo, för Kevin Michael är en av de som faktiskt blickar framåt mer än bakåt, trots att han gör en urban och sexig blandning av [simpletag]soul[/simpletag] och r’n'b. Du har säkert redan hört hitsingeln It Don’t Make Any Difference To Me, tillsammans med [simpletag]Wyclef Jean[/simpletag] (se den här nedan). Debutskivan är mer slick än skitig, och [simpletag]Kevin Michael[/simpletag]s röst håller för det mesta i genren. Att han dessutom ser fantastiskt skön ut är förmodligen inte ett minus.
Kolla in hans ambitiösa blandning av sajt och community, www.kevinmichael.com
www.myspace.com/kevinmichaelmusic
Release 19 september 2007
Emma Pollock – Watch the Fireworks (4AD/Playground)
Skivbolaget 4AD ([simpletag]Red House Painters[/simpletag]!) ger ut Emma Pollocks solodebut Watch the Fireworks. Det är en snygg skiva på alla sätt, och Pollocks musik är trevlig och småputtrig semi-mainstream-[simpletag]indie[/simpletag] i stil med [simpletag]Juliana Hatfield[/simpletag] (minns någon?), utan några särskilt vassa taggar utåt. Emellanåt blir det därmed också aningen slätstruket, men hon har en given hit i Acid Test, vars video vi förstås bjuder på här nedan.
Kolla också in [simpletag]Emma Pollock[/simpletag]s snygga hemsida www.emmapollock.com, där hon skriver sporadiska blogginlägg.
Release: 17 september 2007
Animal Collective – Strawberry Jam (Domino/Playground)
Det måste vara väldigt skönt att spela i ett band där "allt" är tillåtet. De experimentella konstrockarna i Animal Collective sammanslöt sig år 2000 i New York för att ge en dos svårtuggad och skev musik till världen. Och trots att nya skivan Strawberry Jam kan te sig en smula svårgenomtränglig till en början, så träder fler och fler självklara melodier fram med tiden, bakom skriksång och instrumentmangel. [simpletag]Animal Collective[/simpletag] spelar en musik som inte bryr sig särskilt mycket om genrer, och hoppar friskt mellan folk, [simpletag]indierock[/simpletag], [simpletag]psykedelia[/simpletag], electronica och 60-talspop med samma nonchalanta axelryckning. Nonchalant men på samma gång oerhört taggat. Och begåvat. Det är svårt att förklara – [simpletag]Strawberry Jam[/simpletag] är väldigt krävande, men det är värt det.
Strawberry Jam på Metacritic.com (79/100)
Jenny Hoyston – Isle Of (Southern/Border)
San Fransisco-baserade Jenny Hoyston är mest känd för sin insats i det skramliga indierockbandet [simpletag]Erase Errata[/simpletag], som fick sitt stora genombrott som förband åt [simpletag]Sonic Youth[/simpletag] på deras [simpletag]USA-turné[/simpletag]. Hon driver fanzinet Don’t Worry och spelar med sidoprojektet Paradise Island, som har släppt tre skivor. På solodebuten (i eget namn) Isle Of får hon fritt spelrum för sina idéer. Det är ingen storslagen skiva på något sätt, men lyckas ändå bjuda på både sovrumskompositioner i sann [simpletag]lo-fi[/simpletag]-anda, finurligheter a la [simpletag]Quasi[/simpletag], avig [simpletag]Kim Gordon[/simpletag]-doftande rock, [simpletag]electronica[/simpletag]inslag och countrypastischer. Det spretar förstås, men essensen är den samma – [simpletag]Jenny Hoyston[/simpletag]s smarta och sympatiska låtsnickrande. Vilket resulterar i en samling låtar som bara kan komma från någon med självförtroende och musikalisk rutin.
Irene – Long Gone Since Last Summer (Labrador)
Mindre ett år efter debuten Apple Bay är indie-kollektivet Irene tillbaka med nya fullängdaren Long Gone Since Last Summer. Bandet har utökats till ett smärre fotbollslag på tio personer (vad är det med svenska [simpletag]indie[/simpletag]orkestrar egentligen?), och det naiva soundet från debuten är bortslipat. Nästan, alltså. För [simpletag]Irene[/simpletag] är ett band som inte riktigt vill växa upp, vitt vin på klippan till trots. Tobias Isaksson och hans band har velat skapa en tidlös skiva, och visst finns det influenser från både tidig [simpletag]Morrissey[/simpletag] till samtida kollegor som [simpletag]Jens Lekman[/simpletag] och [simpletag]Weeping Willows[/simpletag]. Produktionen är också neutral. Tonen är aldrig gravallvarlig, och det är nästan synd att den inte kom innan sommaren istället. Just nu känns den, som sagt, ganska långt borta.
Releasedatum: 12 september
Timo Räisänen – Love Will Turn You Around (Razzia Records)
Från att ha stått i bakgrunden av [simpletag]Håkan Hellström [/simpletag](ja, det måste tydligen alltid skrivas), frontat [simpletag]Her Majesty[/simpletag], samt gett ut två relativt förbisedda soloskivor, har Timo Räisänen med sin tredje skiva Love Will Turn You Around tagit steget upp till de stora scenerna. Med ett sound som blandar småavig britpop med en förvånansvärt amerikansk produktion torde det här kunna bli en rejäl kassako för [simpletag]Razzia[/simpletag] om London och New York (och för all del Japan) sätter igång pressarna. För Love Will Turn You Around är en skiva av en svensk rockstjärna. Förvånansvärt tunga rockriff, smarta små gitarrslingor, smekande stråkar, en eller ett par [simpletag]P3[/simpletag]-rökare här och där. Kanske inte de svenska [simpletag]indie[/simpletag]-kidsen kommer att gilla produktionen och den slicka ljudbilden, men det spelar inte så stor roll. De amerikanska kommer älska det.
