Här är soul-stjärnskottet Aleks nya video – en stark skildring av mordet på hans far.
Vi har tidigare skrivit om Hägga & The Thieves From The North här på Skivkoll. Den gången handlade det om debutskivan Introducing The Thieves From The North. Nu i maj släpps uppföljaren What It Is, What It Was, What It Should Be via Lucky Duck Music. Sedan debuten har Hägga tagit plats bland tjuvarna som numera kort och gott kallar sig The Thieves From The North.
Jo, han heter faktiskt Young Hines och föddes i Georgia 1976. Han är Brendan Bensons nya stjärnskott, och personligen får jag vibbar av både White Stripes och Nirvana. Ganska skönt!
Jag har fruktansvärt motstridiga känslor till det här. Bonnie "Prince" Billy har släppt en video till en uppdaterad version av hans dödsångest-klassiska goth-country-ballad I see a darkness. En låt som jag haft på top 3 av bäst-någonsin överjävligt länge nu.
Min första impuls, alltså det första ordet jag tänker på när jag hör dom inledande tonerna av I see a darkness (2012) är lustmord.
Min andra impuls eller kanske känsla kommer när jag ser Will Oldham, mannen bakom monikern, dansa fram längs gatorna. Och den känslan är att den här mannen är ett geni. Och vem är jag att ifrågasätta ett geni?
Klicka er raskt till NY Times hemsida och låt ett geni dansa dig lycklig!
Det måste vara förjävligt att göra en fantastisk debutplatta. Då står du där med ett gäng trogna fans som förväntar sig att andra plattan ska låta exakt som den första.
Emmy the Greats debutalbum First love var den bästa lo-fi musiken jag hört sen Moldy Peaches. Jag kan erkänna att uppföljaren Virtue växte på mig men jag hade önskat att den var mer avskalad och… Ja, lite mer som första skivan.
Det har blivit mycket Jack White för mig på sistone. Jag har sett honom i rockdokumentären It Might Get Loud och White Stripes-filmen Under Great White Northern Lights, läst intervjuer i både Uncut och New York Times, och lyssnat ohälsosamt mycket på alla hans projekt.
iamamiwhoami. Kombinationen av en nordiskt kylig estetik i både det musikaliska och konstnärliga, samt ett hemlighetsmakeri som resulterat i viral extas. iamamiwhoami lever uteslutande via Youtube och sporadiska spelningar (bland annat på Stockholm Music & Arts i augusti 2012). Att projektet frontas av den tidigare så städade singer/songwritern Jonna Lee är både otippat och varmt välkommet. Att välja ut ett av konstellationens 23 videokonstverk är egentligen omöjligt, så gå in på deras Youtube-kanal och bli hänförd av detta påkostade, konstiga, tidskrävande och intelligenta kulturprojekt. Och så undrar man var folk får sin Sverige-bild ifrån?
"I’m not good for you, I know but I need this" mässar Jonas Schwartz på Ideas, första singeln från hans kommande fullängdsdebut Six.
Jag hade tappat bort Markus Krunegård. Någonstans efter Hets lekfulla punk och hans fantastiska debutskiva Markusevangeliet tappade jag intresset. Hans live-framträdanden var långt ifrån övertygande och beslutet att släppa två skivor som uppföljare stank av hybris. Än värre var det att finna hybrisen omotiverad. Ingen låt på hans senaste plattor var i närheten av Jag är en vampyr, eller Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lägg därtill att mitt första intryck av hans senaste singel Everybody hurts var "meh" så vet jag inte riktigt vad det var som motiverade mig att ta mig till Obaren för två torsdagar sedan och se Krunegård uppträda för Com Hem Sessions.
Samtidigt som Bob Hund släpper sin fjärde singel från albumet Det låter som miljarder förbereder sig bandet för sina spelningar i sommar. För den som redan vill ha en försmak av Bob Hund live kan se det norska programmet Lydverket som gjort ett inslag om bandet där de även spelar sin låt Låter som miljarder live. För den som vill ha än mer spelar bandet även Ett fall och en lösning som en bonus för Lydverket.
