Albumaktuella Lykke Li har indikerat att det kanske är lite väl mycket uppmärksamhet och press kring henne just nu. Men uppenbarligen är det något hos [simpletag]Lykke Li[/simpletag]s musik, hennes stil och attityd som gör att vi inte kan sluta skriva om henne. Bloggen Revolver.nu har genomfört en trevlig intervju med Lykke Li, och bilderna är riktigt fina. Fotograf är Cecilia Joachimsson.
Beskriv din nya skiva med tre ord!
- Gubbig, ung och framåt!
Hur skiljer sig ditt låtskrivande från tidigare år?
- Det är tydligare nu, på samma bana som tidigare men mer i mitten. O, vad jag låter flummig, det är svårt att prata om musik. Jag vill helst inte analysera så mycket.
Norrländska [simpletag]hardcore[/simpletag]bandet Breach gjorde en återföreningsspelning i december efter ett uppehåll på sex år. Det verkar inte heller som att det finns någon framtid för bandet i den form som varit, i alla fall inte om man får tro intervjun med [simpletag]Breach[/simpletag] som Arena Grande.tv genomförde strax efter spelningen. Fans från hela världen var där, vilket verkade aningen förbryllande för de åldrande legendarerna. Se intervjun här!
Loney, Dear har på några få år gått från sovrums-demos till turnerande över hela världen och en till synes enad hyllningskör av musikkritiker. Emil Svanängen är hjärna, hjärta och motor i gruppen, som just avslutat en intensiv turnéperiod som förband åt bland andra Vic Chestnut, Andrew Bird och Athlete. [simpletag]Loney, Dear[/simpletag] har en unik ton och en fantastisk förmåga att paketera finurliga melodier – gillar du det du hör kommer du snabbt inse att det inte finns en dålig Loney, Dear-låt. Skivkoll mailade över några frågor till en sparsmakad [simpletag]Emil Svanängen[/simpletag]. Lyssna, läs och se mer på www.loneydear.com
Berätta om ert turnerande den sista tiden – vad har varit bäst och sämst?
– Bäst slutet. Sämst början. Bäst människorna (frankrike, usa, kanada, holland, Andrew Bird och hans crew!). Jag gillar festivaldagarna när man kan gå runt och ha PRAO bland alla som jobbar med catering, ljud, ljus och artister.
Det känns som att din musik har spritt sig på ett organiskt sätt. Hur ser du själv på din "karriärutveckling"? Har det blivit som du hade tänkt dig?
– Jag har spelat mycket mer än jag tänkte mig. Har nästan börjat gilla det dock. Försöker att bara göra sånt jag gillar och tacka nej till annat.
Jonna Lee – 10 Pieces, 10 Bruices (Razzia)
[simpletag]Jonna Lee[/simpletag] har drivit omkring länge i svenskt musikliv, utan att få ur sig den där första förlösande fullängdaren på ett skivbolag. Tills nu. 10 oktober släpptes 10 Pieces, 10 Bruices på svenska Razzia.
Snart kommer en fullängdare med we are soldiers we have guns. Själv kommer jag nog aldrig få se den dagen. Då har jag längtat ihjäl mig för länge sedan. Som tur är får jag mig några smakprov ur det nya materialet på besök i studion. Det är mer upptempo än förr, men sinnligheten sitter där den ska. Precis där man vill ha den. Någonstans mellan hjärteroten och maggropen.
Quit Your Dayjob – Tools For Fools (Bad Taste Records)
Vissa band vet man aldrig var man har dem, vilket kan vara både väldigt förvirrande och naturligtvis oerhört uppfriskande. Quit Your Dayjob är dock ett band man inte behöver förstå för att tycka om – det är tillräckligt skönt att de gör precis vad som faller dem in. Oavsett om de låter som "Devo in a wheelchair", "Kraftwerk on punk rock" eller bara skev, kompromisslös rymdpunk. På nya skivan Tools For Fools samarbetar Jonass, Marcass och Drumass med så vitt skilda artister som kreddiga New York-rapparen R.A The Rugged Man och svenska radiorockarna The Sounds. Med låtar som Beat the Boss, Police Are Coming och Execute the Pranksters visar de återigen var skåpet ska stå. Eller, de har nog egentligen ingen aning om var skåpet ska stå, och de bryr sig inte. Skivkoll skickade förstås över några frågor för att få reda på lite mer om Quit Your Dayjob.
J-Ro – Rare Earth B-boy Funk Vol 2 (JuJu Records/Playground)
J-Ro från Tha Alkaholiks har släppt en högst svenskklingande skiva på Timbuktus JuJu Records. Nästan alla låtar har olika producenter, vilket gör skivan till en eklektisk mix av stilar – både minimalistisk östkust och feta västkustsynthar samsas om uppmärksamheten, och gästerna är många. J-Ro är ingen stor profet eller världsförbättrare, utan hans hip-hop gör sig bättre som soundtrack till förfesten än till revolutionen. Claes Uggla på JuJu är en av initiativtagarna till projektet, och Skivkoll ringde honom för att få lite mer koll på hur det här gick till.
Hur föddes idén till projektet?
– 2002 såg jag att [simpletag]Tha Alkaholiks[/simpletag] skulle komma förbi Malmö för en konsert. För oss som lyssnar på [simpletag]hip-hop[/simpletag] är Tha Alkaholiks en klassisk grupp, det var de som släppte klassiska album på den etablerade etiketten Loud Records, det var de som hittade Xzibit, Defari och en mängd andra grymma artister från Los Angeles.
Hur kom du personligen i kontakt med J-Ro?
– På ett eller annat sätt fick jag tag på J-Ro’s telefonnummer. Jag ringde och berättade om JuJu Records, våra artister och vår musik. J-Ro lät intresserad och mitt i allting berättade han att just satt och läste Quincy Jones självbiografi och kapitlet om Quincy och hans anknytning till Sverige. Efter ett långt samtal skickade vi över i stort sett hela vår katalog med musik, och ringde igen för att höra vad han tyckte om våra grejer. J-Ro var överraskande positiv, och vi bestämde oss för att träffas vid deras kommande Sverigebesök. Det hela slutade med att Tha Alkaholiks åkte hem från sin europaturné medan J-Ro stannade kvar hos oss i Malmö i några veckor, för att spela in musik och hänga i största allmänhet.
Tiden som följde reste J-Ro förbi Malmö och JuJus studio många gånger, och efter två års upprepande besök kom J-Ro till Malmö för att bosätta sig. De bestämde sig för att ge ut ett J-Ro-album, vilket tog sin tid på grund av pågående turnéer.
– Tre år senare ger vi ut Rare Earth B-Boy Funk Vol. 2, fortsätter Claes. J-Ro älskar Malmö, Sverige och Europa. Han upplever sin tid här som väldigt positiv och albumet släpps nu i ett flertal länder, i synnerhet Frankrike.
Hur har er relation med J-Ro utvecklats?
- För oss är det väldigt roligt – vi har gett ut ett album med en person som vi ser som en hip-hop-legend, men samtidigt också en människa som blivit en nära vän. Det är otroligt kul att jobba med någon man själv lyssnade på i sin Walkman under rasterna i högstadiet.
Du har säkert hört Jet Set Swe, men du kanske inte vet om det. Deras instrumentala hopkok till musik har nämligen hörts i både [simpletag]reklamjinglar[/simpletag] och i [simpletag]tv-program[/simpletag] som Sommartorpet och Jullovsmorgon. Bandet bildades 2002 av den gemensamma kärleken till 60-talsmusik i allmänhet och den instrumentala musiken i synnerhet. Nya skivan Goodbye Pluto är gruppens andra, och bjuder på klassiska melodier som Spanish Flea, Barbarella och Tico Tico. Tänk dig en blandning av [simpletag]easy listening[/simpletag]s sobra loungekänsla med rultiga stumfilmskompositioner, spännande gamla spoinfilmer, surfrock, en smula Benny Hill och lite cirkusmusik så är du kanske i närheten av att förstå vad [simpletag]Jet Set Swe[/simpletag] pysslar med. Det är musik som är underhållande, dansant, peppig, en smula enerverande, och – framförallt – rolig.
Skivkoll.se fick en pratstund med [simpletag]hammond[/simpletag]organisten Martin Persson.
Varför innehåller Goodbye Pluto så många covers?
– Vår syn på musik kan kopplas till hur man såg på popproduktioner på sextiotalet. Då existerade inga coverband som man definierar dem idag. En poporkester spelade andras och egna låtar utan att det var något konstigt med det. Om en artist slog med en bra, gedigen komposition dröjde det sällan länge innan varenda grupp spelat in sin version av låten. Ibland med bättre resultat än originalartisten.
Snyggingen James Blunt är tillbaks med en uppföljare till den makalöst populära Back to Bedlam från förra året. Debutskivan sålde elva miljoner, mycket tack vare balladen You’re Beautiful, som fick en hel värld att tindra mot tv-rutan när [simpletag]James Blunt[/simpletag] dök upp i den och tog av sig kläderna i [simpletag]musikvideo[/simpletag]n. Om det finns någon ny hit av samma magnitud på nya skivan All the Lost Souls (släpps 14/9) får vi se. Lyssna på nya singeln och hör själv! Den underbara bilden hittade vi på sajten wallpaperbase.com. Håll till godo!
Lyssna också på James Blunt när han blir intervjuad inför skivan, också detta i Angel Studios i London:
James Blunt pratar om nya skivan All the Lost Souls
