För ett par veckor sedan besökte jag en ukelelefestival här i Göteborg, men jag gjorde det inte av intresse för instrumentet, utan snarare för att det lät som en lagom skrattretande tillställning. Mina fördomar mot denna förkrympta gitarr blev tyvärr inte färre efter detta besök, men idag känner jag att jag nog måste omvärdera ukelelen.
Pearl Jams sångare, Eddie Vedder, har på sitt andra soloalbum valt att använda sin röst och en ukelele som han köpte när han skulle handla öl på Hawaii för ett antal år sedan. Vad han gör med ukelelen är på intet sätt spektakulärt, utan istället håller han musiken så enkel och avskalad som möjligt, och låter därmed sången och texterna hamna i fokus. Detta fungerar så bra att jag nästan finner det störande när en cello gör sig hörd på en av låtarna, trots min stora kärlek för detta instrument.
Jag kan inte komma ifrån mina känslor för ukelelen som ett fånigt instrument, men måste ändå erkänna att det kan användas till bra saker. Det har Eddie Vedder tydligt bevisat.
Eddie Vedder – Ukelele Songs finns på Spotify.
O’Death är tillbaka efter ett par års uppehåll med albumet Outside. Bandet, som bildades 2003, har tidigare släppt albumen Head Home (2007) och Broken Hymns, Limbs and Skin (2008), men lade därefter spelandet på is då bandets trumslagare drabbades av cancer och lades in för behandling.
Buddy Holly hade ingen lång karriär men lyckades ändå skapa en ansenlig mängd musik innan han dog i en flygolycka i februari 1959.
Buddy Holly var något av en pionjär inom rockmusiken och var en stor inspirationskälla för bland andra The Beatles. Hans musik har hyllats och spelats av ett stort antal musiker genom åren, och nu är det dags igen med albumet Rave on Buddy Holly som släpps den 28 juni.
De musiker som nu kommer tolka hans sånger innefattar bland andra Lou Reed, Paul McCartney, Kid Rock, My Morning Jacket, Fiona Apple och årets Polarprisvinnare Patti Smith.
Med en så brokig skara från olika genrer och generationer finns anledning att hoppas på diverse intressanta versioner av Buddy Hollys låtar.
Poison Apple Initiative heter teatergruppen som nu ska göra musikal av Georg Büchners ofullbordade pjäs Woyzeck. Berättelsen om den fattige soldaten som ställer upp på medicinska experiment för att tjäna pengar till sin familj, vilket driver honom till vansinne och mord, har framförts flera gånger tidigare, bland annat i en uppsättning i vilken Tom Waits skapade musiken.
Nu blir det musik från Dalarna.
Petter Södeberg kallar sig Chikan på scenen och bjöd förra året på sitt debutalbum Cops And Crooks In Your Head, en skiva som blandade indiepop med elektroniska rytmer.
Nu släpper Chikan EP:n I Like You Better (When You’re Drunk), men denna gång har det elektroniska till stor del tagit över. Detta är dock ingen nackdel. Petter Söderberg menar själv att han har svårt att hålla sig till en genre och mer än gärna experimenterar med olika verktyg för att skapa sin musik, vilket är tydligt när man hör hans musik. Genomgående är dock hans röst och hans texter som verkligen utmärker sig.
Dessa är mer framträdande på I Like You Better (When You’re Drunk) och denna EP känns ännu mer personlig och genomarbetad än debuten. Lyssna och njut!
Chikan - I Like You Better (When You’re Drunk) på Spotify.
Scott Matthew lämnade Australien för att göra karriär i New York. Han bildade bandet Elva Snow med den före detta Morrisey-trummisen Spencer Corbin innan han valde att satsa på en solokarriär.
Denna karriär tog fart efter att han bidrog med musik till filmen Shortbus (2006), en film som ansågs kontroversiell då skådespelarna inte simulerade de många sexscenerna. Scott Matthew har, med sin hesa men intensiva stämma, filtrerad genom ett frodigt skägg, skapat musik som känns familjär, med texter som känns väldigt intima och utlämnande.
Jag har rötter i Fagersta, så det är alltid med en viss patriotisk glädje jag ser nya band växa fram och släppa nya skivor, så när nu Alex Carole and the Crush släpper sitt debutalbum Vol.1 var jag givetvis tvungen att höra det.
Bandet bildades 2009 av medlemmar från bland annat punkrockbandet Bruket och började spela vad de själva refererar till som "power groove". 70-talsinfluenserna är tydliga, om inte annat så i deras image. Alex Carole and the Crush är dock inte det första bandet med en stark image och musik i denna genre. Det är svårt att inte tänka på band som Turbonegro, Soundtrack of Our Lives och det hittills mer välkända Fagerstabandet The Hives när man lyssnar på Alex Carole and the Crush, även om Alex Carole håller musiken mer städad och ibland lutar mer åt pop än rock.
På ett café i Umeå 2003 stod en timid ung man från Michigan iförd keps inför en liten publik och framförde stillsamma sånger med en späd röst ackompanjerad av gitarr eller banjo. Han hette Sufjan Stevens och jag var knappast den enda där inne som aldrig hade hört talas om honom tidigare.
Två år senare, efter albumet Illinoise, fyllde han Berns salonger och blev ett välkänt namn. Efter långa turnéer blev det dock tyst igen och Stevens erkände att han var osäker på om han skulle fortsätta sin musikaliska karriär. Det har han gjort, med albumet The Age of Adz som kom förra året, utan att upprepa den tidigare succén.
Efter flera års komponerande för olika dansgrupper släppte Ryan Lott sitt första soloalbum – At War With Walls and Mazes under namnet Son Lux. Tre år och en EP senare kommer nu hans uppföljare We Are Rising.
Hans mörka texter, framförda av hans försiktiga röst, som backas upp av rytmer hämtade från hip hop och experimentell rock gav ett album som hyllades av kritiker och publik. Lott gjorde dock inte mycket mer väsen av sig utan återgick till att skapa musik till ett flertal dansföreställningar och senare till EP:n Weapons (2010) som är mer instrumental och elektronisk än debuten.
We Are Rising är lika suggestiv som debuten, men nu med mer klassiska influenser. Om At War With Walls and Mazes föll dig i smaken så kommer We Are Rising knappast göra dig besviken.
Son Lux på Spotify.
Marla Hansen är ett namn som kanske inte låter bekant men många har ändå hört henne spela. Under många år har hon nämligen backat upp band och artister som Jay-Z, Kanye West, Jens Lekman, Sufjan Stevens och Shara Worden med sin altfiol. Stevens och Worden hjälpte Marla att gå från kompmusiker till soloartist med EP:n Wedding Day år 2007.
