Maffig melankolisk pianopop med Kate Bush-influenser. Valentina, sångerskan som tidigare backat upp bland annat Hop Chips Joe Goddard och hans solokarriär, har gjort sitt första låtsläpp från den EP som kommer ut senare i vår.
’
För några år sedan röjdes det hej vilt till Parov Stelars Catgroove. Kanske allra mest på youtube där den fick sitt genomslag när dansaren TakeSomeCrime med sin svarta hatt dansade solo på en ärtgrön heltäckningsmatta som troligtvis rymt från ett annat årtionde.
För att ta reda på vad grejen med Mickey Avalons frånvaro är och om han någonsin tänker släppa något nytt album, har jag i flera veckor har skjutit upp tanken på att googla hans namn. Senast var igår då jag i skuggan av min egen glömska och internet-hybris istället läste- och loggade in på alla möjliga ställen. På Spotify, där fenomenet synkronicitet uppenbarligen arbetar i smyg, tittade jag för en gångs skull upp på förstasidan med What’s new”. Bam! Där möttes jag av ett ganska sunkigt omslag med en sliten, tatuerad långhårig man som ser ut att behöva äta biff eller åtskilliga sojabönor. En man som i situationen varken kunde vara eller var någon annan än Mickey Avalon.
Matthew Dear bemästrar hela det musikaliska intervallet mellan mörk pop och dansant elektronika. På nya EP:n Headcage huserar framförallt det förstnämnda. I sedvanlig Matthew Dear-anda är alla låtarna välproducerade och intressanta, men sista låten Araound The Fountain sticker ut. Den är en meditativ boost med en röd mystiskt tråd bestående av trummande på tablas och en brölig men bitvis väldigt finstämd kör.
Trentemøller kan en hel del när det kommer till musikproduktion. Och när jag ska beskriva hans remix-färdigheter virrar jag nästan bort mig bland mina finaste adjektiv. Remixen av To Insistent är brutalt bra. Långsamt och eskalerande byggs den upp tills den stannar på typ perfektionens rand, där den håller sig låten ut. Med precis lagom elektronisk tyngd parerar han originalets indie-melankoli.
Lagom till julklappshetsen och nyårsångesten har Emil Jensen och Familjen släppt låten Nyår. Det är Johan från Familjen som remixat Jensens ganska lugna original. Riktigt fin. Catchy nyårssentimentalitet i popig elektrotappning med julens bästa ljud – klockor som klämtar.
”Nåja, vad är väl en bal på slottet? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles, alldeles underbar.” Citatet poppade upp i mitt huvud när jag tänkte på hur fruktansvärt slätstrukna ballader ofta är och på vilken potential genren egentligen har. Caroline är alldeles underbar. Mörk och dramatisk, men underbar. Genre: suggestiv pianopop. Tre minuter in i låten finns ingen återvändo, då är det bara ta ett djupt andetag och förbereda sig på höstens mest känslomässiga stick. Vill man lätta upp stämningen kan man alltid sjunga med lite.
“The Sound Of Arrows epic debut album Voyage is out now!” Så står det på duons hemsida. Det är ganska vågat att kalla sitt eget debutalbum för epic.
Hur som helst vill jag ändå utbrista äntligen! Jag har velat höra mer ända sedan Nova släpptes i våras, men jag har stått och stampat, lyssnat på Magic och Nova oförskämt många gånger och snällt väntat. Jag beskrev en gång deras musik som att kliva rakt in i ett Disneyslott. Och jag håller fortfarande med mig själv.
Raden ”How do you not run out of new things to sing?” sjunger Tony Bennett för andra gången på en samlingskiva med duetter. Den här gången tolkar han How Do You Keep The Music Playing tillsammans med Aretha Franklin. Första och förra duettplattan kom år 2006. I augusti i år fyllde han 85 år och i september släppte han skivan Duets II.
